Obamas korankupp
I nyhetspanelen i TV4 i morse pratade vi bland annat om Obamas tal i Kairo igår. Det var ju ett briljant tal på många olika nivåer, men jag tycker ibland att han får väldigt mycket beröm för rätt självklara grepp. Exempelvis, det är klart att det är smart att citera koranen när man talar inför muslimer, men det krävs inte någon övermänsklig politisk begåvning för att förstå det. (För er som inte sett det, kolla här. BBC har lagt ut texten med egna kommentarer/analys här.)
I alla fall, jag blev nyfiken på hur det kändes att sitta på plats i den där flotta salen, och ringde därför upp en god vän, Muhammed Nosseir som är kommunikationschef på det lilla oppositionspartiet Democratic Front Party (se bilden ovan):
Var det svårt att få en plats till talet?
- Det fanns inga biljetter att få tag på, alla som var där var särskilt inbjudna. Men det var fri placering i aulan, så det gällde att vara där tidigt. Jag kom dit ca tre timmar i förväg, så jag fick en bra plats.
Hur var talet, jämfört med vad du och andra förväntat sig?
- Allvarligt talat hade många, inklusive jag själv, ganska lågt ställda förväntningar. Folk tänkte att han skulle hållas tillbaka av det faktum att han talar i ett autokratiskt, odemokratiskt land. Dessutom är vi vana vid att den amerikanska utrikespolitiken utformas av andra än presidenten själv, så jag och många med mig blev oerhört förvånade och glada över att han själv verkar försöka ta kontroll över utrikesagendan..
Vilka punkter i talet var mest överraskande?
- Jag tycker att det var oerhört befriande att han sade rent ut sådant som alla känner till men som få säger offentligt. Tex att USA spelade en roll i att få bort en demokratiskt vald regering i Iran under kalla kriget, och att många muslimer är oerhört negativa till Irans kärnvapenplaner. Sen var han balanserad och tuff mot båda sidor när han talade om Israel/Palestinakonflikten.
Hur viktigt är det att han citerade koranen?
- Det var otroligt viktigt. Det kan låta som en simpel grej. Men det känns väldigt ovant för många att bli bemött med den typen av respekt.
