Klimatkaos

Text:

Kom hit till Bella Center i dag strax efter lunch med ett printat ackrediteringsbevis i handen. Tänkte att jag nog skulle hinna till Gunilla Carlssons presskonferens en halvtimme senare.

De där tusentals människorna i kön har väl inte så ordentligt ackrediterat sig i förväg?

Eller? Nä. Det var NGO:er och företag och aktivister och  ja, journalister. EN kö för alla. Ackrediterade som inte. Det är BADGEN som räknas. Inte ackrediteringen. Det börjar snöa.

Extrem förvirring. Rörde sig kön? Nä, bara packades tätare. Aktivisterna skanderande i kör, någon slags vagn med reklam för något oklart dånade ut sitt budskap. Kön i mitten. Stilla. Kallt.

Poliserna sa det var ingen idé att stå kvar, ingen mer skulle komma in i dag. Jag trängde mig. Klev förbi tusen frusna personer. Förlåt. Viftande med mitt lilla papper.

Inget resultat.

Ringer folk på insidan. Andra journalister. Pressavdelningen har naturligtvis inget telefonnummer. Bara fax. Hallå - är detta 1980, eller?

Men så. Man känner igen typen direkt. Den rutinerade kameramannen. En sån som jobbar i Kriget. Uppvuxen i London, bor i Mellanöstern och jobbar för någon amerikansk mediejätte. Exakt just en sån stod och förhandlade med en FN-polis.
-Oh, you are from Sweden. I once had a girlfriend from Sweden. Lovely.

Så när han viftades forbi följde jag efter i kölvattnet. Röda mattan in i värmen. Sen ny kö. Media-kön. Total förvirring. Världens alla kökulturer trängs på ett par kvadratmeter.

Till slut min tur.
-Passport, Madam. This is not Denmark, this is the UN.

Jaha. Jag har ju inget pass med mig. Tänkte lite på kameramannen och babblade på och la huvudet på sned, visade mitt bibliotekskort och fnissade. Fick min jävla BADGE.

Nu: inne på klimatmötet. Ska bara ta en kaffe först innan jag ska försöka lära mig hitta i lokalerna. Enormt stort. Och skräpigt. Folk kan inte ens sopsortera. Pinsamt.