Är det sluttramsat nu, media?
DN och Edvin Törnblom får nobben av flera partiledare. Är det ett hot mot demokratin eller sundhetstecken att säga nej till förnedrings-tv?
onsdag 29 april
DN och Edvin Törnblom får nobben av flera partiledare. Är det ett hot mot demokratin eller sundhetstecken att säga nej till förnedrings-tv?
Jimmie Åkesson, Ulf Kristersson och Ebba Busch har alla tackat nej till att medverka i Edvin Törnbloms intervjuserie i Dagens Nyheter.
Som journalist förväntas man bli upprörd över detta och yvas över att partiledarna har synpunkter på vem som intervjuar dem. Några kommer säkert gala att detta är ”ett hot mot demokratin”.
Själv känner jag mig mest lättad.
Skälen till att Törnblom får tummen ned är lite olika. Busch vill prioritera annat, medan både Kristersson och Åkesson menar att Törnblom är en politisk motståndare och att han inte kommer göra ett opartiskt jobb.
Som journalist har jag full förståelse för dessa beslut, för de bottnar i en bedömning av vad intervjuaren sagt och gjort i andra sammanhang. Edvin Törnblom har tidigare gett uttryck för att han tycker att Magdalena Andersson är den bästa statsministerkandidaten, och i en show drev han extremt mycket med Ebba Busch på ett sätt som bara den kan göra som verkligen ogillar KD, dess partiledare och politik.
Mediebolagen borde däremot ta sig en funderare på vad de sysslar med.
På sistone har flera programformat presenterats som ska vara lite annorlunda och lite fräcka. SVT har sin serie Fördomsshowen, som är baserad på Fördomspodden, där programledaren Emil Persson påstår olika saker som partiledaren ska ta ställning till. Exempelvis kom frågan huruvida Ebba Busch uppmanat en man att ”smaka på sin egen sperma”.
Hö hö hö.
En sån här fråga hade kanske varit rolig i bastun med lumparpolarna. Men ingen förstår vad den har att säga om svensk politik, annat än att påståendet var plumpt. Och faktiskt ganska tråkigt. Om Ebba Busch nu hade gjort detta, vad hade det spelat för roll? Och vem bryr sig?
Den här genren av förnedrings-tv, där man ställer busiga, lite över gränsen-frågor till politiker, tillhör egentligen 90- och 00-talet. Det var då Aschberg hade en pruttande engelsman på sitt skrivbord med Sveriges utrikesminister i soffan bredvid, och Lars Leijonborg fick frågor om han rakade pungen. Själv frågade jag någon gång år 1994 KDS partiledare Alf Svensson om han varit otrogen någon gång. Han snäste av mig med orden ”det har du inte med att göra”. Vilket var helt rätt svarat. Jag hade inte med det att göra.
Då var då, och nu är nu. Kanske kunde dagens tv-makare hitta på något som hör till vår tid i stället? Kanske är det en torr politisk intervju om sakfrågor och samhällsproblem som tittarna vill ha?
Det är bra att politikerna vägrar delta i trams.
Johan Romin