Tidig upptäckt av ADHD har stor betydelse för skolresultat

En finsk studie, publicerad i den ansedda tidskriften JAMA Psychiatry (8 april 2026), visar att åldern vid första ADHD-diagnos har stor betydelse för skolresultat. Studien, som ingår i Lotta Volotinens avhandling vid Helsingfors universitet, omfattar över 580 000 personer födda i Finland 1990–1999. Slutsatsen är tydlig: ju tidigare diagnosen ställs, desto bättre skolprestationer och lägre risk för avhopp vid 20 års ålder.

Av de drygt 580 000 som följdes upp via registerdata, hade drygt 16 000 fått en ADHD-diagnos. Diagnosåldern fastställdes via första registrerade diagnos eller uttag av ADHD-läkemedel mellan 4 och 20 års ålder. Studien är den första som kopplar diagnosålder till senare utbildningsnivå – inte bara kortsiktiga resultat. Volotinen betonar att sambandet är starkt, men att fler studier behövs för att fastställa orsakssamband.

Mönstret visar att barn som diagnostiseras tidigt klarar sig bättre i skolan och gör fler akademiska val. De som får diagnos sent – särskilt under grundskolans sista år – har svagast resultat; nästan en tredjedel av dem saknade studier eller examen vid 20 års ålder. Tidig diagnos är kopplad till bättre prestationer och lägre avhoppsrisk, medan sena diagnoser kräver riktat stöd för att motverka utslagning. Att urvalet täcker hela den finska befolkningen under perioden gör resultaten ovanligt tillförlitliga.

Studien visar också klara könsskillnader. Pojkar diagnostiseras oftast under tidiga skolår, medan flickor oftare får sin diagnos först i tonåren. Förklaringen ligger delvis i symtombilden: pojkar uppvisar oftare utåtagerande beteenden, medan flickors svårigheter – såsom inre rastlöshet och bristande struktur – är mindre synliga och därför lättare förbises.

Data från finska THL (Institutet för hälsa och välfärd) visar att ökningen av ADHD-diagnoser är störst bland flickor i åldern 13–17 år. År 2023 hade cirka 11 procent av pojkar i grundskoleåldern en diagnos, jämfört med 4 procent av flickorna. Bland äldre tonårsflickor hade andelen stigit till 6 procent. En liknande utveckling syns i Sverige.

Under de senaste två decennierna har ADHD-diagnoser ökat kraftigt i Norden. I Sverige hade år 2022 cirka 10,5 procent av pojkar och 6 procent av flickor i åldern 10–17 år en diagnos. Ökningen förklaras bland annat av större medvetenhet, minskat stigma och att fler grupper – särskilt flickor – nu utreds. Samtidigt har kritik riktats mot kvaliteten i vissa snabba utredningar inom privat vård.

Trots studiens relevans har den hittills fått begränsad uppmärksamhet i Sverige. Resultaten visar att tidiga insatser har avgörande betydelse på lång sikt. En sen diagnos är inte neutral – den innebär en ökad risk för skolmisslyckande.

För svenska beslutsfattare är budskapet tydligt: det räcker inte att konstatera att diagnoserna ökar. Avgörande är om rätt barn identifieras i rätt tid. Tidig upptäckt är en investering i både individens möjligheter och samhällets framtid.

Merit Wager är bland annat skribent och har i över tjugo år skrivit om migration och andra samhällsfrågor