Förtigande av islamism efter dådet i Berlin

Den radikaliserade islamisten Abdul Ballout kör en vit skåpbil rakt in i en folksamling på Pridefestivalen i Berlin. Han har ett enda mål: att döda, därför att han hatar att varje människa har rätt att älska vem han eller hon vill. Han föraktar demokratin och hatar att kärleken är fri. 
Mannen dödar en kvinna och skadar 29 personer.

Abdul Ballout var islamismen personifierad och hans radikala ideologi är ett av de största hoten mot den västerländska demokratin. Men vänstern vägrar se sanningen i vitögat och utmålar i stället högerextrema som ett hot mot homosexuella. 

I kölvattnet av terrordådet i Berlin har en högst märklig medial debatt uppstått, där vänstersidan skickligt undviker att kritisera islamismen och i stället passar på att ge den moderatledda regeringen, Sverigedemokraterna och det tyska högerpartiet AfD en rejäl känga.

Aftonbladets ledarskribent Lina Stenberg nämner inte islamismen med ett ord, utan slår i stället på läkaren och radioprogramledaren Agnes Wold, som har uttalat sig nyanserat om transvården. ETC och Dala-Demokraten beskriver islamism som en form av högerextremism och  i P1 Morgon kritiseras tonläget i den svenska debatten. Jonas Gardell skriver i Expressen om nazismen, om AfD:s växande stöd och att historien har en förmåga att upprepa sig. Alla fokuserar på högerextremismen, men ingen av dem nämner islamismen, annat än i svepande ordalag.

Naturligtvis måste varenda tendens till nazism bekämpas, men att Gardell slår på den tyska befolkningen, som bär på djupa sår och ärr från det förflutna – och som har ägnat decennier åt att komma till rätta med sin historia – är bara nedvärderande.

För mig, som årligen tillbringar längre tidsperioder i Tyskland, är AfD:s växande stöd inget som förvånar. Tyskland har stora problem: bristande integration, ett bidragssystem som gör att människor som invandrat inte behöver jobba utan kan leva gott på skattebetalarnas pengar, gängkriminalitet och islamism. I landet bedöms det finnas 28 200 radikaliserade islamister, varav 9 800 betraktas som förmögna att ta till våldshandlingar. 

Delar av det tyska folket har helt enkelt tröttnat på att politiken inte tar tag i de verkliga problemen – och på att politiskt korrekthet går före en ärlig och öppen diskussion om samhällsutmaningarna. 

Folket i Tyskland och i Sverige vill att politiken ska sätta ner foten. Vi får aldrig glömma att människor är som människor tillåts vara – och att Socialdemokraterna, genom sin handlingsförlamade politik  i både Sverige och Tyskland, tillåtit islamismen att växa fram.

Att vägra ta tag i verkliga problem, är att tillåta dem att växa. Ett sådant förhållningssätt är kontraproduktivt och leder i praktiken till att vänstersidan bidrar till att förgöra de demokratiska värden de säger sig vilja försvara.

Därför är det högst ironiskt att vänstersidan fortsätter att hissa prideflaggan och stolt marschera i tåget, samtidigt som de håller islamisterna om ryggen.

Sofie Wiklund är opinionsjournalist, moderat och författare till boken ”Från S till M – mitt sidbyte i politiken”