Kriget i Ukraina – Del 2

Rysslands spionnätverk har funnits i urminnes tider. Innan det fullskaliga kriget mot Ukraina inleddes greps de svensk-iranska bröderna Peyman och Payam Kia, misstänkta för grovt spioneri åt den ryska militära underrättelsetjänsten GRU. Peyman Kia, som tidigare arbetat inom Säkerhetspolisen och Försvarsmakten, dömdes till livstids fängelse. Hans bror dömdes till nio års fängelse.

Efter krigets utbrott har den ryska spionverksamheten intensifierats runt om i världen. Moldavien, som fruktar att stå näst på tur efter Ukraina, har rapporterat om flera aktörer kopplade till den ryska staten som bedriver hybridkrigföring för att destabilisera landet inifrån. Målet tycks vara att gynna pro-ryska politiker.

Moldaviska myndigheter har avslöjat att ett stort antal personer, varav flera nu åtalade, har utbildats vid ryska träningsläger för att orsaka oro och störningar.

”Dessa unga människor, rysktalande, rekryterades, transporterades till specialorganiserade läger och tränades i taktik, bland annat hur man bryter avspärrningar inom brottsbekämpning”, berättade Moldaviens inrikesminister.

Polen beskrivs ofta som ett av Rysslands främsta mål för spioneri och sabotage. Söker man på nyckelorden ”Poland” och ”Spies” hos europeiska kanaler dyker rapport efter rapport upp om personer som anklagas för att spionera åt Ryssland och lämna uppgifter om den polska militären och Nato.

Ett exempel är Mikhail Mirgorodsky, rysk medborgare, som anklagades för att leda ett kriminellt nätverk på uppdrag av den ryska säkerhetstjänsten. Mirgorodsky, som fortfarande lever i Moskva, ska ha övervakat sabotageoperationer i Polen.

Ett av försöken gick ut på att få ett tåg, lastat med militärt och humanitärt stöd till Ukraina, att spåra ur. Sabotaget misslyckades och polska myndigheter grep över ett dussin av nätverkets medlemmar.

Försvarsexperten Jörgen Holmlund förklarar hur Ryssland har gått från traditionella spionmetoder till att i allt högre grad använda kriminella nätverk: ”Sannolikt har de ryska underrättelsebehoven ökat. I ett läge med färre möjligheter att använda västerländska ambassader som bas behöver man andra förmågor. Det finns exempel i Sverige på att både företag och organiserad brottslighet används som front för ryska operationer och underrättelseinhämtning. Liknande mönster finns i flera europeiska länder, där kriminella har rekryterats för att förbereda eller genomföra sabotage mot försvarsindustri eller samhällskritisk infrastruktur.”

Ryska spioner har också använt andra påverkansmetoder än sabotage och underrättelseinhämtning – bland annat genom att bidra till att översvämma Europa med illegala migranter. Den bulgariske politikern Daniel Mitov har uppgett att regeringen har bevis för att rysk underrättelsetjänst, vissa humanitära organisationer och kriminella nätverk samarbetar för att underlätta illegal migration till Europa.

”Olagliga migrationsströmmar är ett instrument för fientliga regimer att destabilisera Europeiska unionen och Storbritannien”, sade Mitov.

Även tankesmedjan Foundation for Defense of Democracies (FDD) har gjort liknande bedömningar om rysk inblandning i massinvandringen till Europa.

”Effekterna av vapenbaserad migration förvärras bara. Många av dessa insatser görs i samarbete med Rysslands marionettstat Vitryssland. Kremls utnyttjande av migrantkrisen hjälper Putin att uppnå sina politiska mål i länder som Polen och Baltikum – men ingen europeisk stat är immun mot sådana attacker.”

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU.

Serien Kriget i Ukraina i fem delar publiceras 4 till 8 maj.