Småskolereformen lovvärd men verklighetsfrånvänd

På första maj fylldes gator och torg av röda fanor. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och det tilltänkta finansborgarrådet i Stockholm, Emilia Bjuggren, värmde upp med en presskonferens. Om Socialdemokraterna vinner valet i höst kommer de att genomföra en småskolereform för små barn.

Reformen syftar till att stärka eleverna på lågstadiet genom mindre grupper och ökad lärartäthet. Tanken är i grunden god. Forskning visar att tidiga insatser har stor effekt på elevers långsiktiga kunskapsutveckling. Samtidigt finns det en hel del orosmoln. Var ska Socialdemokraterna hitta 3 000 nya lågstadielärare som behövs för att genomföra reformen?
Det är lärarbrist, särskilt i de yngre åldrarna och på glesbygden. Att utbilda och rekrytera flera tusen behöriga lärare framstår som orealistiskt utan omfattande satsningar på utbildning, arbetsvillkor och löner. Risken är annars att obehörig personal fyller luckorna, vilket kommer att inverka negativt på elevernas kunskapsutveckling. Tvärtemot vad Socialdemokraterna vill uppnå. 

Vidare förutsätter reformen lokaler som inte finns. Många skolor är trångbodda och att skapa fler klassrum och grupprum kräver stora investeringar och tid. Många lågstadieskolor har inte ens grupprum i dag, vilket gör att det inte går att dela klasserna.

Idén om två lärare i klassrummet kan framstå som ett genidrag men sanningen är att det är oerhört svårt att få det att fungera. Det är förvisso populärt bland lärare men det är inte säkert att eleverna lär sig mer bara för att det är två lärare i klassrummet. Samundervisning fungerar bäst när den är noga planerad och när det finns tydliga roller. Utan sådan struktur finns en stor risk att en lärare blir passiv, alltså att en lärare tittar på medan kollegan undervisar. Tvålärarskap kräver mycket tid för gemensam planering, något som ofta saknas i pressade lärarscheman. Att ta ut elever i mindre grupper innebär att elever missar gemensamma genomgångar och möjlighet att bearbeta information. Det ger kunskapsluckor och ökar behovet av repetition, vilket i sin tur belastar lärarna ytterligare.

Sammanfattningsvis är intentionerna bakom Socialdemokraterna småskolereform lovvärda, men förslaget bygger på alldeles för optimistiska antaganden. Utan realistiska lösningar på lärarbrist, lokalfrågor och undervisningsmässiga utmaningar riskerar reformen att endast bli ännu en talepunkt.

Linnea Lindquist är biträdande rektor och skribent