Så bor socialdemokraterna

Socialdemokraternas experimentella migrations- och integrationspolitik har resulterat i ett segregerat Sverige. Det misslyckandet erkänner partiet själva när de nu börjar prata om de problem som kommer av att man välkomnat hundratusentals migranter utan att ha en långsiktig plan.

I sina egna riktlinjer från partikongressen 2025 slår man fast att segregationen ska ”byggas bort” genom ”blandade boendeformer”. Men vad innebär detta i praktiken? När man läser formuleringarna i officiella dokument och riktlinjerna tillsammans blir bilden tydlig. Det handlar inte om att förbättra utsatta områden, utan om att aktivt förändra välfungerande områden genom att bygga in fler hyresrätter där det i dag främst finns villor eller bostadsrätter. Med andra ord en form av politiskt påtvingad ”blandning” av boendeformer.

Men de som driver denna politik lever inte själva som de lär. Min genomgång av socialdemokratiska riksdagsledamöters boendesituation visar att en överväldigande majoritet har valt bort just den typ av områden de vill skapa. Mellan 75 och 80 procent av dem bor i villaområden eller i villor på landsbygden. Endast en liten andel bor i områden med blandad bebyggelse, alltså den boendeform som partiet nu vill göra till norm.

Det är inte en slump, utan ett uttryck för preferenser. Människor väljer i hög utsträckning att bo i miljöer som upplevs som trygga och fungerande. I grund och botten handlar områdens karaktär om något djupare än upplåtelseformer. Det handlar om människors fria val.

De flesta vill bo antingen centralt i staden, ofta i lägenhet, eller i ett villaområde med egen tomt. Det är fullt rationella preferenser. Däremot är efterfrågan på politiskt konstruerade ”blandade områden” betydligt mer oklar. I praktiken visar Socialdemokraternas egna företrädare vad de föredrar, genom hur de själva bor.

Att försöka styra människors boendeval genom politiska ingrepp riskerar både att bli ineffektivt och kontraproduktivt. Ett fritt samhälle bör bygga på respekt för valfrihet. Om man dessutom adderar Socialdemokraternas skolpolitik, som riskerar att slå ut en stor mängd populära friskolor, ser man hur de gamla socialdemokratiska idéerna om politikernas rätt att bestämma över folkets livsval lever kvar.

Skillnaden mellan retorik och verklighet blir ännu tydligare när man ser till några av de områden som redan har genomgått den mest aktiva, socialdemokratiska blandnings- och integrationspolitiken – de så kallat ”utsatta” områdena. Mindre än två procent av de socialdemokratiska riksdagsledamöterna bor i dessa. Om blandade områden och socialdemokratisk integrationspolitik är så viktigt för samhällsutvecklingen, varför väljer nästan inga av de socialdemokratiska beslutsfattarna att själva bo där?

Ärligt talat ska ingen i Sverige behöva bo i ett utsatt område – vi ska inte ha några utsatta områden i Sverige överhuvudtaget. Att de existerar i dag är ett resultat av en ogenomtänkt socialdemokratisk politik. När samma politiker nu presenterar nya, långtgående samhällsexperiment finns det skäl att vara skeptisk.

Tvångsblandning är ett uttryck för precis samma typ av experimentell politik som skapat dagens problem. Det är storskaligt, teoretiskt och långt ifrån folks faktiska preferenser. Sverige behöver ansvarsfull, långsiktig politik som utgår från människors verkliga liv – inte gambling med utgång i skrivbordsidéer om hur människor ”borde” leva.

För den socialdemokrat som ändå är sugen på att experimentera finns ett naturligt första steg. Flytta själv till ett område som motsvarar idealen du förespråkar. Fungerar det väl kan du sedan försöka övertyga dina partikamrater att göra detsamma.

För att citera en socialdemokrat i Stockholms Klimat- och regionutvecklingsnämnd under en debatt om er föreslagna tvångsblandning: ”Vill man flytta är man välkommen att göra det.”

Carl Eos är Senior Fellow vid tankesmedjan Oikos