Partiläckor vill låsa in ny C-ledare i vänsterburen

Centern väljer strax sin fjärde partiledare inom loppet av knappt tre år. Det finns inte så många kandidater att välja mellan – i praktiken bara en enda.

Efter Annie Lööf, Muharrem Demirok och Anna-Karin Hatt följer med all säkerhet Elisabeth Thand Ringqvist. I så fall blir det tredje gången gillt. Hon förlorade mot Demirok 2023 och stod i beredskap även när valet föll på Hatt i våras.

På sistone har anonyma centerpartistiska källor med stor precision läckt ut en viss typ av uppgifter i media.

För det första att Anna-Karin Hatts avgång inte hade ett skvatt med regeringsfrågan att göra. Med tanke på att hon själv enbart hänvisade till hat och hot är den informationen överflödig.

Just därför kan man förmoda att det var tvärtom: att Hatt som borgerlig politiker våndades över att tvingas samarbeta med Nooshi Dadgostars socialister vid en vänsterseger 2026. Läckandet syftade till att kväva den typen av spekulationer i sin linda.

För det andra att C i samband med Hatts avgång höll på att enas internt om en ståndpunkt i regeringsfrågan, att behålla den röda linjen mot SD, men luckra upp den mot V. Även i det fallet är det irrelevant överskottsinformation.

Januariavtalet med S 2019 krävde acceptans från Vänsterpartiet. C valde bort Ulf Kristersson och SD redan då. Det behövs inga anonyma partiläckor för att klargöra det i efterhand. Tre centerledare på raken har placerat sig till vänster med varierande entusiasm under flera års tid.

Ändå blev det rubriker. ”Centerpartiet är på väg att ge ett nytt besked i den internt känsliga vägvalsfrågan”, meddelade SVT Nyheter med hänvisning till ”en C-källa”. Återigen kan man anta att syftet från källornas sida är ett annat än att lämna anonym information om en politisk icke-nyhet. 

En mer närliggande förklaring är att läckorna strävar efter att krympa ytorna för den blivande partiledaren innan någon ens är nominerad av valberedningen. Skälet är att det sannolikt uppstår ett nytt politiskt läge när väljarna sagt sitt.

Förutsatt att nuvarande opinionssiffror står sig någorlunda kommer L att åka ur riksdagen med buller och bång. Varken M, KD och SD eller S, V och MP når upp till 175 mandat av egen kraft.

Med ett stöd på säg 5,5 procent i valet ger det C ett 20-tal mandat. C avgör alltså på egen hand vem som blir statsminister vid den obligatoriska omröstningen i Riksdagen. Antingen sitter Ulf Kristersson kvar eller så tar Magdalena Andersson över. En bättre förhandlingsposition existerar inte.

I det läget kan Elisabeth Thand Ringqvist försöka ta sig friheten att prioritera sakpolitiska framsteg och regeringsposter framför att driva röda linjer in i kaklet. Men det förutsätter att C inte binder upp sig för höger eller vänster före valet. Då slänger partiet bort sitt bästa kort i onödan.

Precis som Ann-Karin Hatt har Elisabeth Thand Ringqvist en stabil borgerlig bakgrund. Båda fanns med under Maud Olofssons tid som partiledare och näringsminister i alliansregeringen. Thand Ringqvist har bl a också varit vd i Företagarna. 

Några öppningar mot SD har hon inte lämnat, tvärtom sagt att partiet ”står för en nationalistisk politik som ligger väldigt långt från Centerpartiet”. Men man vet ju aldrig säkert och tillhör man då vänsterfalangen i partiet gäller det att förekomma en utveckling där en ny partiledare i värsta fall tänker i andra banor och kräver ett mer öppet mandat i valrörelsen. 

Media skulle kunna ägna en tanke åt att alla förtroliga källor alltid drivs av en och samma sak: egna motiv. Avsikten från centerläckornas sida är att låsa in Elisabeth Thand Ringqvist i vänsterburen och kasta bort nycklarna i god tid före partiledarvalet vid stämman den 13 november.