Yttrandefrihet i all ära – men finns en gräns?

En norsk universitetslärare kallade 7 oktober 2023 för det ”vackraste som hänt i vårt århundrade”. Bassam Hussein, docent vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet (NTNU) i Trondheim proklamerade dessutom sin övertygelse att Israel söker ”ta över det västerländska imperiet”. Trots starka reaktioner får uttalandet inga följder eftersom Hussein inte representerade lärosätet när han gjorde uttalandet, och således faller det under yttrandefriheten, meddelar universitetets rektor, som inte heller ville fördöma uttalandena. 

Liknande incidenter, där akademiker uttrycker sin glädje över Hamas attack på israeler men även hyllar terrororganisationen, sker även i Sverige. Freds- och konfliktforskaren Ashok Swain sprider ren desinformation; han hävdar bland annat att inga andra länder i världen dödat lika många barn som Israel. Swain likställer Netanyahu med Hitler och blandar även in Indiens Modi i sitt vilda viftande. Swain är, ironiskt nog, prefekt vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet. Han har raderat sitt konto på X sedan bland annat Bulletin uppmärksammade hans konspiratoriska inlägg men skriver bland annat för Gulf News och syns på Instagram där han sprider ytterligare ogrundade föreställningar om Gaza och Israel med hänvisning till sin titel som professor vid Uppsala universitet. 

Andreas Malm, humangeograf och docent vid Lunds universitet, har skrivit boken med den hyperboliska titeln The destruction of Palestine is the destruction of the earth, i vilken han hävdar att västvärldens bestående beroende av fossila bränslen är den bakomliggande drivkraften för dess stöd av den förmodade förintelsen av Palestina. Malm har i relation till Hamas massmordsattack deklarerat att han ”konsumerar dessa videor som en drog varje kväll, jag injicerar dem i mina ådror”.

Yttrandefrihet i all ära – men var gränsen när forskare och lärare vid universitet sprider desinformation och hyllar terrororganisationer?

Malm tilldelades i höstas Leninpriset, vilket Dagens Nyheter uppmärksammade, dock utan att berätta att Malm hyllar såväl Hamas som Hezbollah. I Aftonbladet lovordar Malm även flygplanskaparen Leila Khaled och den organisation hon nu företräder, Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP). Malm har själv framträtt iklädd just PFLP-tröja. Tidigare har Malm i boken How to Blow Up a Pipeline skrivit en instruktionsbok om hur man saboterar fossil bränsleinfrastruktur.

De skandinaviska forskarna sällar sig till en växande skara av akademiker som inte bara stödjer Hamas et al i sociala medier utan även inkorporerar sina övertygelser i sin undervisning och forskning; Settler Colonialism (without settlers) & Slow Violence in the Gaza Strip, The Grammar of Israeli Settler Colonial Violence and the Genocidal War Waged on Gaza: from the Nakba to the 7th of October 2023, Unveiling the colonial violence of space in the Gaza genocide, Zionist Settler-Colonialism and the Logic of Genocide in Gaza, Why Palestine is a feminist issue: a reckoning with Western feminism in a time of genocide. Flertaliga är exemplen på ”forskning” som inte bara accepterar en dikotom, förenklad och partisk bild, men utgår från den utan belägg eller resonemang samt sprider rena felaktigheter. Enligt samma logik är det numera vanligt att se lärare iklädda keffiiyor när de undervisar, framträdandes framför flaggor med olika politiska budskap.

Uppsala universitet förklarar att det inte finns särskilda bestämmelser som förbjuder lärare att bära politiska symboler under lektioner; lärare i likhet med andra offentligt anställda har så en grundlagsskyddad yttrandefrihet och det är ”lärarnas uppgift att hitta balans mellan både rättigheter och skyldigheter”. 

Lunds universitet skriver på X att ”Anställda och studenter vid universitetet har stor frihet att tycka och tänka fritt på sin arbetsplats utan att arbetsgivaren kan eller ska agera. Vad anställda gör och säger på sin fritid och som privatperson har inte arbetsgivaren med att göra”. 

Det må så vara: men gränsen mellan att tänka fritt och inte dölja politiska affiliationer och aktivt försvara terroristorganisationer och sprida desinformation är inte direkt hårfin.

Frågan om vad en representant för ett lärosäte – där det är ytterst relevant att hålla sig till fakta och etablerad kunskap – ska tillåtas säga i egenskap av forskare som nyttjar lärosätets namn och titel på sin fritid, bör vägas i relation till universitetens breda tolkning av yttrandefriheten. Uttalanden från forskare och experter antas ha en särskild vikt. Hussein, Swain och Malms uttalanden uppmärksammas inte i egenskap av att de är privatpersoner utan i deras egenskap av forskare anknutna till respekterade universitet.

Spänningen mellan den demokratiska värdegrunden, redlighet i forskning och yttrandefrihet bör tas på allvar; det är stor skillnad mellan dumma idéer, desinformation och hyllande av demokratins fiender. 

Johanna Denize är filosof, forskare och doktorand vid universitetet i Bristol