Regeringsbildning à la DN
Drömmen om Annie Lööf med extra allt lär tondövt malas fram till valdagen – både på opinionssidorna och andra delar av DN-redaktionen.
Drömmen om Annie Lööf med extra allt lär tondövt malas fram till valdagen – både på opinionssidorna och andra delar av DN-redaktionen.
På ledarplats förespråkar Dagens Nyheter ett blocköverskridande regeringssamarbete mellan S och M för att isolera SD från inflytande. Naturligtvis står det tidningen fritt att driva den linjen och låta samma tankegång genomsyra även debatt- och kultursidor.
När SD tog en vågmästarroll efter valet 2014 skrev förre L-ledaren Bengt Westerberg om att ”hålla öppet för okonventionella lösningar”, alltså en regering med S och M. ”Om övriga partier vill förhindra att ge SD en maktposition krävs någon form av majoritetskonstellation som kan leda landet.” Tanken har bitit sig fast i dussinet år.
Nyligen drog Niklas Ekdal, tidigare politisk redaktör, en parallell till samlingsregeringen under andra världskriget. ”Det minsta man kan begära är lite nytänkande i regeringsfrågan, samarbete över den gamla blockgränsen.”
I modern tappning skulle det ”rimligen omfatta de sex partierna med tidigare regeringserfarenhet, alla utom SD och V”.
Annie Lööf med extra allt, alltså.
Nu lär samma tondöva och entoniga malande på opinionssidorna fortsätta fram till valdagen i september. Det händer också att entusiasmen smittar av sig till andra delar av redaktionen.
På nyhetsplats säger sig DN stå för ”trovärdighet och opartiskhet”. Det som publiceras ska vara sant och relevant och inte ”hårdvinklat”. ”Vi tar inte ställning politiskt eller i andra frågor.”
Det är principer man inte alltid lever upp till. DN går tvärtom i bräschen för en politiskt färgad nyhetsjournalistik som när det passar ett högre syfte, som att bekämpa SD, tillåts vara genomskinligt partisk. Det är väl därför man ser sig nödgad att försäkra läsarna om att den inte är det.
När Tidöpartierna vann valet 2022 var det med en knapp majoritet, 176 mot 173 mandat i Riksdagen. Två avhoppare skulle räcka för att fälla Kristerssons regeringsprojekt redan i sin linda.
Den liberale riksdagsledamoten Fredrik Malm skrev på X att han ”fått hundratals mejl från en massa vänsterfolk om att jag borde stödja en vänsterregering”. Han avvisade det. ”Jag är liberal, inte socialist.”
Romina Pourmokhtari, tidigare ordförande i Liberalernas ungdomsförbund och ny i Riksdagen, meddelade att hon fått 800 mejl ”and counting” som uppmuntrade henne att byta sida: ”Snälla, vem som än orkestrerar detta – sluta – det påverkar inte för fem öre”.
På nyhetsplats i DN siktade man in sig på Pourmokhtari med full kraft. I en artikel med rubriken ”Pourmokhtari (L) lovar att fälla regering där SD ingår” gav man sken av att hon var en blivande avfälling. Man mobiliserade också företrädare för den liberala partigruppen Renew Europe i EU-parlamentet som hotade med uteslutning om L gav sig i lag med SD.
Så blev det inte. Inget av det var sant eller relevant. Däremot politiskt hårdvinklat för att spräcka en borgerlig regeringsbildning. Pourmokhtari blev minister. L är kvar i partigruppen, tillsammans med C för övrigt.
Inför valet 2026 står en vänsterseger uppenbarligen för dörren. Lika uppenbart vacklar Magdalena Anderssons regeringsunderlag. C och V är inte kompatibla, och så vidare. Då krävs det något annat.
På nyhetsplats skrider DN till verket. Den här gången är rubriken ”KD-källor: Vara del av S-ledd regering inte längre uteslutet”.
Till stöd för detta finns finstilt anonymt pladder om att M förtrycker KD i det nuvarande samarbetet, och ett påstående om att Ebba Busch flörtat med Magdalena Andersson i en intervju, där hon i själva verket avvisar tanken på att släppa fram en socialdemokratisk statsminister. ”Det är ju väldigt svårt att se alltså.”
Med detta som grund väcker DN – på nyhetsplats – tanken på den breda mitten till liv och lanserar en regering med S, C, L – och KD. Absolut ingenting i sak stödjer det. DN följer ändå upp med en nyhetskommentar i samma anda. ”Partiets framtidsutsikter är dystra hur det än går i valet. Även om högerpartierna skulle vinna väntar hårda tider för KD.”
Jaha. Ett alternativ är att Ebba Busch skulle jubla i högan sky om den möjligheten gavs. Men det spelar ju ingen roll. Precis som 2022 är det en S-tendensiös påverkansoperation med regeringsbildning à la DN som sköljer fram över nyhetssidorna.
Jonas Gummesson är tidigare chef för TV4 Nyheterna och Kalla Fakta, försvarsreporter på SvD och nu fri skribent