S och C kan ha samma recept för framgång
Vänsterlutande politik – utom för invandring och kriminalitet – kan förena Socialdemokraterna och Centerpartiet, skriver Widar Andersson.
Toppbild: Indikator Opinion / SR Ekot
Opinionsläget i Sverige är fortsatt väldigt jämnt. I Indikator/Ekots senaste mätning (27 februari) når Moderaterna och Sverigedemokraterna tillsammans 38 procent medan Socialdemokraterna landar på 36 procent. Riksdagens fem småpartier ligger och skvalpar med stödsiffror mellan 2,7 och 7,8 procent. Alla förändringar jämfört med den senaste mätningen är inom felmarginalen.
Nyhetsvinkeln från Ekot är att Socialdemokraterna – utifrån Indikators mätning – skulle kunna bilda en regering med stöd enbart från Vänsterpartiet och Miljöpartiet; det krisande Centerpartiets röster behövs inte för att säkra Magdalena Anderssons återkomst till Rosenbad. Vilket förstås är ett slags nyhet då Centerpartiets interna trauma alltmer påminner om Liberalernas hoppande mellan S och M/SD. Enligt Indikator kan C just nu hoppa vart de vill utan att regeringsmakten påverkas.
Det nya som hänt i svensk politik är att vi har tre stora partier. Två av dem – M och SD – samarbetar till synes ganska obekymrat med varandra i regeringsställning. Tillsammans är de båda partierna något större än Socialdemokraterna. I Indikators mätning ramlar dock de båda små regeringspartierna L och KD ut ur riksdagen. Vilket öppnar för att vänstersidans två småpartier – V och MP – tillsammans med S skulle kunna bilda en regering efter valet 2026. Vilket nog knappast är ett renodlat önskescenario för Magdalena Andersson. Men det finns kanske lösningar på problemen?
Partiets rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho intervjuades (26 februari) i Expressens podd ”Politikrummet”. Programledaren frågade Carvalho om inte åsiktsskillnaderna mellan S och V/MP var för stora i regerandets tunga frågor om brottslighet/migration för att få till en fungerande regering?
Teresa Carvalho svarade att: ”Jag ser att de (V och MP) framför allt är väldigt engagerade i andra frågor. För oss är det inte ett alternativ att inte göra det som krävs för att vända våldsutvecklingen.”
Socialdemokraterna vill kort sagt försöka slå in en kil mellan M och SD genom en separatuppgörelse om de här delarna av politiken mellan S och M. En uppgörelse som småpartierna sedan får tugga i sig. Just nu talar nog inte så mycket för en sådan utveckling. Det är också för tidigt att räkna ut Centerpartiet. Som en färsk undersökning från DN/Ipsos visar så ser de flesta C-väljare sig som ”liberaler” snarare än som ”borgerliga.” Och populäraste parti för liberala väljare är faktiskt Socialdemokraterna. Detta förenar S -utan att tappa väljare - med en markant konservativ hållning i krim/migrationspolitiken.
Ett pånyttfött centerparti med en ny ledare borde kunna göra något liknande; kombinera en liberal S-lutning med mer av konservativ realpolitik på samtidens stora problemområden.
Opinionsläget i Sverige är fortsatt väldigt jämnt. I Indikator/Ekots senaste mätning (27 februari) når Moderaterna och Sverigedemokraterna tillsammans 38 procent medan Socialdemokraterna landar på 36 procent. Riksdagens fem småpartier ligger och skvalpar med stödsiffror mellan 2,7 och 7,8 procent. Alla förändringar jämfört med den senaste mätningen är inom felmarginalen.
Nyhetsvinkeln från Ekot är att Socialdemokraterna – utifrån Indikators mätning – skulle kunna bilda en regering med stöd enbart från Vänsterpartiet och Miljöpartiet; det krisande Centerpartiets röster behövs inte för att säkra Magdalena Anderssons återkomst till Rosenbad. Vilket förstås är ett slags nyhet då Centerpartiets interna trauma alltmer påminner om Liberalernas hoppande mellan S och M/SD. Enligt Indikator kan C just nu hoppa vart de vill utan att regeringsmakten påverkas.
Det nya som hänt i svensk politik är att vi har tre stora partier. Två av dem – M och SD – samarbetar till synes ganska obekymrat med varandra i regeringsställning. Tillsammans är de båda partierna något större än Socialdemokraterna. I Indikators mätning ramlar dock de båda små regeringspartierna L och KD ut ur riksdagen. Vilket öppnar för att vänstersidans två småpartier – V och MP – tillsammans med S skulle kunna bilda en regering efter valet 2026. Vilket nog knappast är ett renodlat önskescenario för Magdalena Andersson. Men det finns kanske lösningar på problemen?
Partiets rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho intervjuades (26 februari) i Expressens podd ”Politikrummet”. Programledaren frågade Carvalho om inte åsiktsskillnaderna mellan S och V/MP var för stora i regerandets tunga frågor om brottslighet/migration för att få till en fungerande regering?
Teresa Carvalho svarade att: ”Jag ser att de (V och MP) framför allt är väldigt engagerade i andra frågor. För oss är det inte ett alternativ att inte göra det som krävs för att vända våldsutvecklingen.”
Socialdemokraterna vill kort sagt försöka slå in en kil mellan M och SD genom en separatuppgörelse om de här delarna av politiken mellan S och M. En uppgörelse som småpartierna sedan får tugga i sig. Just nu talar nog inte så mycket för en sådan utveckling. Det är också för tidigt att räkna ut Centerpartiet. Som en färsk undersökning från DN/Ipsos visar så ser de flesta C-väljare sig som ”liberaler” snarare än som ”borgerliga.” Och populäraste parti för liberala väljare är faktiskt Socialdemokraterna. Detta förenar S -utan att tappa väljare – med en markant konservativ hållning i krim/migrationspolitiken.
Ett pånyttfött centerparti med en ny ledare borde kunna göra något liknande; kombinera en liberal S-lutning med mer av konservativ realpolitik på samtidens stora problemområden.
