Skymf mot ANC när Lars Ohly jämför dem med Hamas
Hamas är en rasistisk organisation som genom terror vill förhindra fred. Varför vill Ohly svärta ner ANC:s goda namn med sådana jämförelser?
Lars Ohly argumenterar i Sydöstran (7/8) för att palestinska terrorister ska ses som frihetshjältar. Förebilden är Nelson Mandela och ANC. Men att jämföra Mandela med grymma självmordsbombare, och ANC med Hamas, är snarast en stor skymf mot de sydafrikaner som kämpat för demokrati.
Hamas är en rasistisk organisation som med sin terror velat stoppa fredsöverenskommelser, inte skapa fred. Varför vill Lars Ohly svärta ner ANC:s goda namn med sådana jämförelser?
Ser man på terrorismens historia och alla dess offer, från al-Qaida till IS eller Ku Klux Klan, så är det förstås få som ser dem som frihetshjältar. Det går naturligtvis inte att ta ett undantag, ANC, och tillämpa undantaget som en regel för att terrorstämplingar är historiskt felaktiga. En självmordsbombare som går in på en buss och dödar 20 andra personer, pensionärer såväl som barn, är en terrorist. Hundratals Hamasmän som stormar en musikfestival och dödar alla de kan hitta är också terrorister. Att Lars Ohly anser att de har ett hedervärt syfte tar inte bort detta.
Syftet är dock inte hedervärt. Hamas har med sin terror ofta agerat mot fredsprocesser (så även 7 oktober 2023). En fredsprocess kan nämligen leda till en tvåstatslösning (där Israel finns kvar) – det går helt emot Hamas visioner.
På liknande vis förvränger Lars Ohly verkligheten när han skriver om ”organisationer för mänskliga rättigheter” som kämpar för de som ”fängslats för sin kamp mot Israels ockupation”. En ledande organisation inom denna genre är Samiduon, ett internationellt nätverk för palestinska fångar. Vänsterpartiet har samarbetat med denna grupp, och bland annat lånat ut sina lokaler till dem. DN rapporterade om att organisationen hyllade Hamas massakrer den 7 oktober, och hur de förespråkar en palestinsk enstatslösning – alltså att Israel ska förgöras. Ett av mötena marknadsfördes med en bild på Leila Khaled – flygplanskapare, kommunist och enligt hennes egna memoarer en beundrare av Hitler, för att han var judarnas fiende.
Men inte bara arbetsmetoder, utan även det tänkta slutmålet är väsensskilt om man jämför Mandelas syn på konflikten med de palestinska milisgrupperna. Ohly pekar på att Mandela sagt att ”vår frihet är ofullständig utan palestiniernas frihet”. Men Mandela var också proisraelisk. Som talesperson för ANC konstaterade han: ”Som rörelse erkänner vi den palestinska nationalismens legitimitet, precis som vi erkänner sionismens legitimitet som en judisk nationalism”. Samiduon och de palestinska terrorgrupperna står för motsatsen till den fredliga tvåstatslösning som Mandela förespråkade.
Ännu mer ologiskt blir det i Ohlys beskyllningar mot den fria pressen. När hans gamla partikamrater blir avslöjade med att skriva stödbrev till palestinier som organiserat blodiga självmordsattentat – då ser Ohly det som att Expressen ”legitimerar det israeliska förtrycket”. I Ohlys ögon ska det alltså inte få finnas någon kritik mot den extremism som finns i dessa kretsar (denna har bland annat inkluderat en vänsterpartist som hyllar Hitler, en manifestation som förespråkar att judarna ska utplånas, samt en talare som sagt att alla på plats stödjer Hamas massaker).
Man bör också hålla i åtanke att Vänsterpartiet själva tar avstånd från stödbreven de skickat till terrorister. De anser att de lurats av den palestinska grupp som försåg dem med listan över fångar: ”Vi har tagit ner alla delar i den här kampanjen”, förklarar Nooshi Dadgostar. Det är synd att inte även Lars Ohly att insett att detta var det enda rätta.
Kristofer Åberg är ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner
