Pratade minst – vann mest

I höstens första opinionsmätning av SVT/Verian stiger Centerpartiet till 8 procent medan samtliga lagkamrater – S, V och MP – tappar. Detta inträffar samtidigt som en analys av höstens första partiledardebatt, arrangerad av Expressen och Dagens industri, visar att Elisabeth Thand Ringqvist talade minst av alla.

Sju minuter och 40 sekunder. Det är nästan fem minuter mindre än storprataren Amanda Lind, som kom upp i 12 minuter och 12 sekunder, enligt Klangs Debattkollen.

Thand Ringqvist hann med det måttligt stålblanka citatet: ”Även om vi skulle börja bygga de här kärnkraftverken nu så kommer det inte att finnas en enda kilowattimme innan 2040”.

Sedan sa hon alltså inte så mycket mer.

Det har skrivits för lite om jämtländska politiker. En av de riktigt mäktiga var Nils G Åsling från Krokom, industriminister mellan 1976 och 1982. Han fick den digra uppgiften att lägga ner Sveriges varvsindustri och rädda stålindustrin. Det senare krävde statliga insatser i mångmiljardklassen, inte precis drömuppdraget för en centerpartist vars politiska idé var att dra den socialistiska filten från småföretagen.

Men nöden har ingen ideologi och Centerpartiet har alltid haft ett visst handlag med motsägelser.

Och med skog.

Som många andra centerpartister har Elisabeth Thand Ringqvist en stark känslomässig relation till den. I Fokus partiledarintervju berättar hon om vreden hon känner när engagerade skogsägare hindras från att bruka sin skog av den tretåiga hackspettens juridiska ombud.

Sin politiska skolning fick hon av Maud Olofsson, C-ledaren som höll ett legendariskt politiskt toppmöte mitt i skogen, i Högfors i Västerbotten. Där ledde hon ut sina allianskamrater för att plantera tall på det hon vitsigt kallade ”maktskiftet”. Senare flyttade hon hem till barndomsbyn Högbyn i Västernorrland. Fjorton mil söderut, men fortfarande lika mycket skog.

Olofsson hade dessutom hunnit uppleva en annan centerpartistisk specialitet – det oväntade partnerskapet.

Centerpartiet satt i Bildtregeringen, men blott ett halvår efter valförlusten 1994 inledde partiet ett nära samarbete med Socialdemokraterna.

Nu spekuleras det i om Centerpartiet för andra gången på ett decennium och tredje gången på en generation ska börja samarbeta med den historiska fienden. Ännu är det svårt att se hur det ska gå till. Å andra sidan var det inte särskilt uppenbart 1995 heller. Utan kemin mellan dåvarande finansministern Göran Persson och C-ledaren Olof Johansson hade det kanske aldrig blivit något.

Skillnaden är att Socialdemokraterna den gången hann göra en rad återställare tillsammans med Vänsterpartiet innan de bytte sängkamrat. Den lyxen – att regera några månader med en partner och sedan skaffa en annan – kommer Magdalena Andersson inte att ha.

Att Januaripartierna förlorade makten 2022 hade förstås många orsaker. Men räknar man röster var Centerpartiets tapp avgörande: från 8,6 till 6,7 procent. Att som Annie Lööf ägna sig åt SD-kritik och inte mycket annat visade sig inte vara någon vinnare. Men att ta SD i famnen verkar inte heller vara det. Fråga Liberalerna.

Elisabeth Thand Ringqvist har hittills prövat en tredje metod. Hon har legat lågt, sagt ganska lite och gjort det med ett tonfall som åtminstone i undersökningar av kundtjänster har visat sig vara Sveriges mest förtroendeingivande – norrländskan.

I en valrörelse där alla andra försöker överrösta varandra är det en politisk tillgång att låta som någon som inte har särskilt bråttom att sälja något.

Den som kan samarbeta på norrländska har uppenbarligen en strategisk fördel.

Konstigare saker har hänt i politiken.

Cecilia Garme