Tyska baracker har blivit ett sätt att leva

Så har försvarsjournalistiken fått sitt eget teppanyakihällsreportage i DN, i vilket tidningens korrespondent Anna-Lena Lauren andlöst beskriver tyska pansarvagnars framryckning på den litauiska slätten, synbarligen utan en tanke på dieselmotorernas klimatpåverkan. ”Pansarvagnar — det är något som Tyskland kan.”

Senast 2029, berättar Lauren, ska Tyskland vara kriegstüchtig (låter det inte lite som krigstörstig?) igen. En retorik som hon säger har välkomnats av Nato. ”Å andra sidan har Tyskland startat två världskrig.”

Men ingenting av detta märks i Litauen, för att parafrasera DN:s utsända. Här minns man främst den ”färskare”, ryska (åter)ockupationen 1945. Med tyskarna har Litauen, vars judiska befolkning utplånades under kriget, inget otalt. Dess folk ”beundrar” till och Tyskland.

”De [tyskarna] blev totalt krossade, men reste sig ur askan likt Fågel Fenix. Titta på deras industri, deras teknologi”, säger Mannen På Gatan. Laila, 21, i den tyska pansarbrigaden berättar att litauerna ”tackar oss när vi går i uniform på stan”.

Hur är det då utanför städerna? Lauren reser till en ”prydlig liten by på runt 500 invånare med prunkande trädgårdar”. Här, berättar hon, ”ska det bli baracker” för tyska soldater.

Jaså, det ska det bli? Vem har bestämt det? Reichskommissariat Ostland?

Gunnar Knarrström är frilansskribent och vän av dålig stämning