Remmar av andras läder
Kan vänsterns förhållningssätt till andras pengar beskrivas mer målande och lättbegripligt? Busch mustiga gamla talesätt berikade språket.
Den gamle finansministern Gunnar Sträng var en man som med glädje skar breda remmar av andras läder, för att tala med ett av Ebba Busch avdammat talesätt, som jag fick höra om genom att händelsevis lyssna till ett avsnitt av programmet Språket i P1. Min mobil hade lagt av så jag fick hålla tillgodo med bilradions analoga utbud.
Digitalismens möjligheter att välja bort det man inte tror att man vill höra och själv avgöra vad man tar del av är en frihetsrevolution stor som privatbilismen. Men liksom det någon gång kan vara belönande att byta bilen mot bussens rutt- och tidtabellsinrutade kollektivitet, kan ett slumpartat radiolyssnande ge nya insikter. Det gjorde det. Fast inte så uppmuntrande kanske.
Det analoga avsnitt av Språket som trängde sig in i min digitala sfär handlade om politikers språkbruk och formade sig till ett outtalat men lätt förnimbart ogillande av arkaiska uttryck, gammaldags ord och byråkratspråk. Programmet befolkades av en språkvetare, en politikreporter samt programledaren. Ebba Busch kom snabbt i skottgluggen.
En lyssnare förvånade sig i brev till redaktionen över att Ebba Busch använt uttrycket att stå någon bi. Brevskrivaren visste inte att bistå kunde användas så, vilket väl mer kan betecknas som brist på språklig medvetenhet än att kd-ledaren uttryckt sig urmodigt. Urtida uttryckte hon sig däremot i Almedalen för några år sedan. Politikreportern fanns bland åhörarna då Busch i polemik mot Nooshi Dadgostars skattehunger använde det ovan återgivna talesättet om att hur lätt det är att skära breda remmar av andras läder.
Reportern stod häpen och föreställde sig att ingen där som lyssnade kunde begripa vad det betydde. Vilket väl säger något både om reporterns fattningsförmåga och hans tro på andras. Kan vänsterns förhållningssätt till andras pengar beskrivas mer målande och lättbegripligt? Busch berikade språket då hon ruskade fram detta mustiga gamla talesätt ur historiens väv. Lägg det på minnet.
En annan som var fena, inte bara på att skära breda remmar ur andras läder, utan även på slagkraftiga talesätt och avsiktligt byråkratspråk var den tidigare nämnde finansministern. Även bland dem som fick bjuda på lädret, kunde han uppskattas för formuleringar som Det finns dom som urgerar en limitering av bostadsbyggandet. Det ska dom ge fan i! eller Pengar till mor i busken för det som annars kallas regionalpolitiskt understöd.
För övrigt skakade en annan gammal finansminister på sin tid nytt liv i det omoderna och sedelärande ordspråket Den som är satt i skuld är inte fri, ett uttryck som till och med en politikreporter på Sveriges radio kan tänkas begripa.
Axel Odelberg är författare och reporter
