När Bjärred fick lyssna på lite antisemitism

Det är sommarkväll i skånska Bjärred med en fantastisk solnedgång över Lommabukten. Min fru och jag ska lyssna till Uno men innan artistveteranen kommer upp på scenen är det förband. Denna gång en ny artist vid namn Mira Ray.

Hon börjar dra socialrealistiska låtar om ensamstående mammor och det är som att kastas tillbaka till 70-talets barndom med ”Vilse i pannkakan” och FNL-märken i barnprogrammen.

Mira Ray låter lite som en blandning av Fem myror är fler än fyra elefanter och tidiga Hoola Bandoola. Artisten själv är också klädd i hippieklänning och har därtill passande luggfrisyr. Det här är progg goes 2026.

Men, det är i sig inget fel.

1977 såg jag Tältprojektets musikteater tillsammans med en äldre bror som gillade progg. Eftersom jag redan då var intresserad av historia tyckte jag det var kul med låtar som  ”Vi villa ha bröd, vi vill ha potatis” och ”Aldrig mera krig”.

Nu står jag helt plötsligt i Bjärred, 49 år senare, och lyssnar på proggmusik igen. Fast musiken är rätt väl framförd. Mira Rays låtar är finurliga och annorlunda, och hon sjunger bra. Publiken i Bjärred, som står där med vita shorts, sneakers utan strumpor, rosa skjortor och lammullsströjor över axlarna, är dock inte lika övertygade. Efter sista låten dör applåderna direkt. 

Jag hinner tänka att ”va konstigt att hon inte sa ’Free Palestine’ en enda gång”.

Då återvänder artisten helt plötsligt till scenen för att oombedd dra en till låt. Det är Björn Afzelius mest antisemitiska låt ”Medan bomberna faller”. Nu ska tydligen överklassen få höra:

”När bomberna faller över Palestinas barn,
i tältlägren i södra Libanon,
då står jag mitt i kyrkan och frågar hycklarna
vem Dom Utvalda skall bränna nästa gång”

Dessa rader har skapat kontrovers tidigare.

När tidigare S-politikern Veronica Palm citerade Björn Afzelius textrader blev hon kritiserad av dåvarande ordföranden för Svenska kommittén mot antisemitism som menade att raderna skuldbelägger alla judar och är antisemitisk.

Den internationella arbetsdefinitionen, som Sverige anslutit sig till, anger som exempel på antisemitism att hålla judar kollektivt ansvariga för staten Israels handlingar.

Det gör Afzelius låt. Den är därmed antisemitisk.

Om man då står och sjunger en antisemitisk låt utan att ändra dessa textrader är man då antisemit själv? Svårt att säga. Kanske är man en så kallad nyttig idiot.

Men antisemitism hör inte hemma en sommarkväll i Bjärred, Mira Ray.

Den hör inte hemma någonstans.

Johan Romin