Vädervarningen som kom av sig

Redan i helgen spreds rykten om att ett fruktansvärt snöoväder var på ingång. Det börjar smattra lite i ungarnas studsmatta och någon åkmadrass, som de glömt kvar i trädgården sedan förra snövädret, fladdrade runt.

Oj, här gäller det att förbereda, allting utomhus plockades ned och sattes in på säkra ställen. Studsmattan surrades fast i staketet. För om det är något man lärt sig efter flytten till Skåne, är det att det kan blåsa så in i helsike här nere.

Sen kom den orangea varningen från SMHI. Ystad kommun slog på trumman och gick ut på Facebook och beordrade alla att stanna hemma. Alla busslinjer i sydöstra Skåne ställdes in. Tågtrafiken likaså. Simrishamn isolerat.

Jaha ja.

Det var bara att boka Teams-länkar och maila alla kollegor i Lund om att nu skulle det bli ett satans oväder, som knappt skådats i mannaminne. Emils snöresa till doktorn i Mariannelund, med Alfred på släpet, var ingenting mot det som väntade nu.

Sen satt man där i sina Teams-möten, kollegorna undrade, ”kan du inte filma ut lite så vi får se”. ”Ja, eh … det har nog inte riktigt börjat ännu”. ”Allt har ju skjutits fram”, ”ikväll, då ska det bli snöovädret from hell”.

Hämta barnen tidigt. Sätta uppladdningsbara batterier på laddning om det skulle bli strömavbrott.

Sen kom kvällen. Ja, visst blåste det lite grann, det kunde man se om man studerade trädtopparna riktiga noga. Det började snöa. Lite. Vi som varit med på 70- och 80-talets snöoväder log lite inombords, ”det här är ju knappt nånting”. Men det kommer väl under natten då.

I det här läget är sydöstra Skåne, från Ystad till Simrishamn och upp mot Sjöbo, totalt isolerat, knappt någon biltrafik alls och busstrafik som ligger nere.

Men natten blev lugn och nu på morgonen är det ett fint litet snötäcke om ungefär 5 centimeter.

Allt detta för … ingenting?

Men det är klart, med tanke på att folk satt insnöade på E22:an under hela natten för två år sedan var det kanske bra med en ordentlig varning den här gången. Nu höll sig folk verkligen hemma.

Så det här blev vädervarningen som kom av sig. Det ropades ”varg” men det kom knappt en tax.

Men det är som grannen sa när vi stod där i morse med varsin snöskyffel i hand ”Det var väl bra ändå, med en varning, men hur många kommer följa den nästa gång?”