Maria Norrfalk om biståndsreformer

Regeringens biståndsreform kommer att innebära stora förändringar för biståndsorganet Sida. Maria Norrfalk var generaldirektör för Sida från 2002 till maj 2007, då hon utnämndes till landshövding i Dalarna.

Vad tycker du om biståndsministerns reformförslag?

– Det är bra och nödvändigt. Det har inte varit effektivt att bredspackla resurserna på så många mottagarländer.

Varför är det bra?

– Som större givare går det att påverka mer, särskilt i de länder där fattigdomen är svårast. Från Sida drev vi den linjen i flera år – det är till exempel ett bra tag sedan vi föreslog att biståndet till Kina skulle dras ned.

Vad tyckte den gamla och den nya regeringen om Sidas förslag?

– Det var väldigt stor skillnad. Under socialdemokraterna tillkom det ju nya länder hela tiden medan den nya regeringen har satt ner foten och bestämt sig för att fokusera på färre länder. Men jag hade faktiskt förväntat mig att de skulle vara ännu färre – det borde vara det.

Hur många borde det vara?

– Det är svårt att säga hur många, men man kan jämföra med liknande länder som Nederländerna och Norge som koncentrerar biståndet till ett tjugotal länder.

Vad finns det för nackdelar med reformen?

– Risken är förstås att Sverige lämnar ett land där vi varit länge och har gott renommé utan att någon ersätter oss. Därför är det viktigt att man inte avbryter stödet omedelbart utan har en tids utfasning. Ta ett land som Nicaragua, där det svenska biståndet varit oerhört framgångsrikt och bidragit till att göra landet till ett av de minst kriminella och korrupta länderna i regionen. I dag är förvisso den nicaraguanska polisen relativt väl utvecklad men de behöver samarbetspartners och stöd utifrån – annars finns risken att arbetet raseras.

Det svenska biståndet har fått utstå en del kritik genom åren, men vilka satsningar tycker du har varit lyckade?

– Det finns mycket att vara stolt över. Vi har hjälpt till att reformera Honduras utbildningssystem och att bygga upp Laos statistiska myndighet, men framför allt har vi arbetat långsiktigt i riktning mot demokrati och rättsstat med framgång i länder som Tanzania, Guatemala, Kenya och Rwanda. Sedan ska vi inte glömma vårt stöd till det civila samhället genom frivilligorganisationer som Röda Korset och Rädda Barnen.

Vad kan du ta för exempel på svenska biståndsinsatser som inte har varit så lyckade?

–  Det finns nog mycket som inte har blivit så bra. Vi har lyckats bäst i länder där det finns ett starkt lokalt ägarskap, och mindre bra i de länder där vi kommit för att lösa ett problem och sedan lämnat platsen igen utan att någon står för kontinuitet. Bistånd löser inte problem, det kan bara bidra till att lösa dem – mottagarlandet måste ta huvudansvaret för frågan.

Kritiken om att Sverige har stöttat odemokratiska regimer genom ekonomiskt bistånd – vad anser du om den?

– Ja det är helt klart att Sverige har gjort det. Ta Zimbabwe till exempel – där var vi med lite för länge kanske. Sedan har vi gett bistånd till Laos och Vietnam, men det är hela tiden frågan om vilket stöd vi kan ge det civila samhället utan att stödja regimen.

Det finns de som menar att biståndspolitiken är meningslös och att det enda som verkligen skulle hjälpa fattiga länder är en friare handelspolitik – hur ser du på det?

– En friare handelspolitik skulle ha jättestor betydelse men dessa två skulle ju kunna samspela – det ena utesluter inte det andra. Till exempel kan man med ekonomiskt bistånd stärka mottagarlandets handel, som genom att inrätta handelskammare eller tullsamarbeten mellan länder.

Du slutade ditt chefsjobb på Sida i förtid i maj för att bli landshövding i Dalarna – varför det?

– Efter moget övervägande kom jag fram till att det vore roligt att pröva något nytt – men det var ett svårt val. Det hade inte med regeringsskiftet att göra, tvärtom så tyckte jag att den nya regeringen är tydligare på ett bra sätt. Det var mitt eget val och ingen annans.