Publicera – om Expressen själv får bestämma

Hur närgående kan man skildra ett barn i kris? Svaret beror på om man frågar Expressen eller någon annan.

Text:

Bild: Olle Sporrong/Expressen, Thron Ullberg

Det började i januari med att en 13-årig flicka försvann från socialtjänstens personal inför ett umgänge med sina föräldrar och höll sig sedan borta i nio månader. När hon väl dök upp igen fanns Expressen med en reporter på plats och skildrade mötet med hennes biologiska föräldrar. Flickan var tvångsomhändertagen och bodde på jourhem.

Snabbt fick publiceringen kritik från flera håll. För ingående, menade vissa. Brott mot sekretessen, menade andra. Flickans situation skildrades i text, på bild och i video av Alexandra Pascalidou.

Medierna i P1 tog upp kritiken och ifrågasatte rapporteringen i en intervju med Expressens chefredaktör Klas Granström. Tidningar är ofta restriktiva i rapporteringen av liknande fall eftersom de är känsliga och snåriga. Publicitetsskadan ska vägas mot allmänintresset, vilket ofta gör att man tar en försiktig hållning i ärendet när man som tidning bevakar ett sådant fall.

Så resonerade i alla fall Maria Kustvik, chefredaktör på tidningen Corren i Linköping som också bevakat fallet. 

Alexandra Pascalidou la upp bilder på flickan på Instagram. Expressen publicerar en video där pappan gråter och en intervju med flickan. Strax därefter omhändertas flickan igen. 

Expressens chefredaktör säger först i Medierna att reportern hade en så pass nära relation med barnet att man kunde genomföra och publicera intervjun, men senare ändrar sig chefredaktören och skriver i en kolumn att tidningen gjort fel och varit ovarsam. Dessutom skriver han att tidningen »brustit i förhållningssättet mot vår egen kvalitetspolicy när det gäller hur vi agerar i sociala medier«.