Bolibompa

I sjutton år har svenska barn tittat på SVT:s klassiska program. Ingen kommer undan »Bolibompa«.

När vinjetten ljuder från tv:n är reaktionen omedelbar. »Bolibompa!!«, ropar Albin, tre år, och Gutstav, sju, och flyger iväg till soffan. Där sjunker de ner och sitter sedan klistrade, storögda. Någon gång bryts tystnaden av ett skratt eller lite sång, men koncentrationen är fullständig. I dagens program visas Nalles blåa hus – där dansen och musiken är bäst, tycker Albin som inte bara sjunger med i refrängen, utan också dansar och står på huvudet.

Pappa Nicklas Östlund tycker också att »Bolibompa« är jättebra – och prioriterar gärna programmet framför andra aktiviteter.

– Det känns viktigt för det är enda stunden det är bra tv för barnen. Programledarna är bra på att kommunicera och inslagen håller bra standard, tycker han.

SVT:s barnprogram Bolibompa är en omistlig del i de svenska barnfamiljernas liv. Ytterst få kommer runt det och i likhet med familjen Östlund uppskattas det av de flesta. Programmet är egentligen bara en ram där serier och inslag presenteras med mer eller mindre kreativa förtecken. Över 300 000 personer tittar på Bolibompa varje dag. Var fjärde 3–6-åring ser programmet, och av dem som tittar på teve under programmets sändningstid ser runt 90 procent på just Bolibompa.

I Bolibompas hjärta, inspelningsstudion råder full aktivitet. Helgens morgonprogram bandas i förväg och programledaren Nassim Al Fakir fladdrar runt och spexar med kameran ömsom på, ömsom av. Hans parhäst Maija Waris fnissar. »E« ska gissas fram med bokstavsleken och stämningen är god. Lite för god. »Nu är det sista gången«, beordrar sändningsproducenten Maria Gratte från kontrollrummet efter fyra omtagningar – och då klarar Nassim att säga gitarr utan att snubbla på orden. Han är faktiskt för gammal för att ha vuxit upp med Bolibompa som kvällskompis – men det är inte Maija.

– Jag kommer mest ihåg Johan (Anderblad) och hans arbetsbänk. Det fanns ett lugn och ett djup som jag hoppas hänger kvar fortfarande, säger hon.

– För mig handlar Bolibompa mer än något annat om ärlighet. Jag vill engagera tittarna genom att våga visa vem jag är, säger Nassim Al Fakir.

Johan Anderblad har varit en av Bolibompas programledare sedan starten 1990. Han tycker att programmet har en trygg, återkommande funktion i mediebruset.

– Det är bra att kunna landa varje dag samma tid med samma vinjett, samma studio och en bekant kompis att titta på inslagen tillsammans med. Bolibompa behöver inte tänja gränser – det finns det så många andra som gör i dag. Vi ska kunna vara den där sköna motvikten som bara finns där.

Fasta rutiner, icke-kommersiellt och reklamfritt, genomtänkt och pedagogisk form och innehåll, bredd, viktiga värderingar och god människosyn, dialog och barnperspektiv – det är några av de karaktärsdrag som förs fram när Fokus talar med SVT-medarbetare om Bolibompa.

– Vi vill bevara arvet och de grundläggande värderingarna samtidigt som vi ska hänga med i utvecklingen och gör bra teve för samtidens barn, säger programchefen Kristina Colliander.
Men forskaren Margareta Rönnberg anser att Bolibompas kvalitetsstämpel är mer reflexmässig än analytiskt vederlagd. Hon tror att folk utgår ifrån att programmen är garanterat barnvänliga bara för att de levereras av SVT; Bolibompa är bra men felet är att man presumerar att allt annat är dåligt.

– Man utgår från vuxna smaknormer. Till exempel tror man att »Pokemon« är dåligt för barn medan det i själva verket är ett utmärkt program som är väldigt pedagogiskt och genomtänkt, säger hon.

Sveriges småbarnsföräldrar tycks i alla fall ha ett orubbligt förtroende för Bolibompas innehåll och goda avsikter och de allra flesta föredrar att låta sina barn titta på Bolibompa framför andra kanaler. Även professor Hugo Lagercrantz, känd för sin kritiska hållning till barn och tv-­tittande, anser att Bolibompa håller viss klass.

– Jag är betydligt mer orolig för den skräpteve som väller över äldre barn, suckar han. Men Bolibompa i all ära – barnen mår ändå bäst av att umgås med sina föräldrar.

– Tv:n ska inte användas som barnvakt.

Det håller man med om från SVT:s sida – gränserna för barnens tv-tittande får föräldrarna dra själva. Kristina Colliander värjer sig mot anklagelser om att SVT lockar barn till ökat tv-tittande eller surfande på webben.

– Ingen kan ändra på att barn tittar på tv eller surfar, men då ska vi finnas där och erbjuda ett bra alternativ.

Embryot till Bolibompa bildades när musikern och upphovsmannen till 70-talets »Kom nu rå – vaddå – barnprogram i tevetvå!!« Lasse Dahlberg fick i uppdrag att skriva en ny vinjett när barnprogrammen i ettan och tvåan skulle slås ihop.

– Jag och producenten spånade lite kring något afrikansk-klingande, typ »Bollibotjo« men fastnade för Bolibompa – det låg bra i munnen, berättar han. Och så skrev han den första vinjetten »Bolibompa- bolibom-pom-pa … har ni sett – kanal ett«.

Efter hand började alla barn kalla programmet för Bolibompa och efter ett par år tyckte dåvarande barnchefen Anita Bäckström att det var dags att rama in programmen med en mer aktiv programledare. Efter visst mummel om resurskrävande direktsändningar fick hon klartecken. Med BBC som förlaga och »Björnes magasin« som systerprogram gjorde alltså Johan Anderblad med arbetsbänken entré.

Sedan dess har ganska mycket hänt – arbetsbänken har blivit en stor studio, webben har tillkommit och barnkanalen och en massa andra kanaler och nya medier också. En rad programledare har passerat – Anders Lundin, Henrik Ståhl, Ylva Hällén, Sara Edwardsson och Jonas Leksell för att bara nämna några. Anita Bäckström har följt Bolibompas utveckling och tycker fortfarande att programmet är en enkel och bra form som fungerar, även om mycket har hänt sedan starten.

– Ibland är programledarna med mer för sin egen skull än för barnens. Jag gillar inte när de tar för mycket plats och bara har kul själva.

Hemma hos familjen Östlund består i alla fall kvällsrutinen av Bolibompa. Men med bredd uppstår också vissa interna konflikter. Sjuårige Gustav tycker att Nalles blåa hus är lite barnsligt. Han ser fram emot »Tillbaka till Vintergatan«, det program som körts i repris i flera omgångar och fortfarande fångar många barns intresse.

– Vintergatan är bäst. Det slutar alltid så spännande.

Pappa Nicklas Östlund tycker också att »Bolibompa« är jättebra – och prioriterar gärna programmet framför andra aktiviteter.

– Det känns viktigt för det är enda stunden det är bra tv för barnen. Programledarna är bra på att kommunicera och inslagen håller bra standard, tycker han.

SVT:s barnprogram Bolibompa är en omistlig del i de svenska barnfamiljernas liv. Ytterst få kommer runt det och i likhet med familjen Östlund uppskattas det av de flesta. Programmet är egentligen bara en ram där serier och inslag presenteras med mer eller mindre kreativa förtecken. Över 300 000 personer tittar på Bolibompa varje dag. Var fjärde 3–6-åring ser programmet, och av dem som tittar på teve under programmets sändningstid ser runt 90 procent på just Bolibompa.

I Bolibompas hjärta, inspelningsstudion råder full aktivitet. Helgens morgonprogram bandas i förväg och programledaren Nassim Al Fakir fladdrar runt och spexar med kameran ömsom på, ömsom av. Hans parhäst Maija Waris fnissar. »E« ska gissas fram med bokstavsleken och stämningen är god. Lite för god. »Nu är det sista gången«, beordrar sändningsproducenten Maria Gratte från kontrollrummet efter fyra omtagningar – och då klarar Nassim att säga gitarr utan att snubbla på orden. Han är faktiskt för gammal för att ha vuxit upp med Bolibompa som kvällskompis – men det är inte Maija.

– Jag kommer mest ihåg Johan (Anderblad) och hans arbetsbänk. Det fanns ett lugn och ett djup som jag hoppas hänger kvar fortfarande, säger hon.

– För mig handlar Bolibompa mer än något annat om ärlighet. Jag vill engagera tittarna genom att våga visa vem jag är, säger Nassim Al Fakir.

Johan Anderblad har varit en av Bolibompas programledare sedan starten 1990. Han tycker att programmet har en trygg, återkommande funktion i mediebruset.

– Det är bra att kunna landa varje dag samma tid med samma vinjett, samma studio och en bekant kompis att titta på inslagen tillsammans med. Bolibompa behöver inte tänja gränser – det finns det så många andra som gör i dag. Vi ska kunna vara den där sköna motvikten som bara finns där.

Fasta rutiner, icke-kommersiellt och reklamfritt, genomtänkt och pedagogisk form och innehåll, bredd, viktiga värderingar och god människosyn, dialog och barnperspektiv – det är några av de karaktärsdrag som förs fram när Fokus talar med SVT-medarbetare om Bolibompa.

– Vi vill bevara arvet och de grundläggande värderingarna samtidigt som vi ska hänga med i utvecklingen och gör bra teve för samtidens barn, säger programchefen Kristina Colliander.
Men forskaren Margareta Rönnberg anser att Bolibompas kvalitetsstämpel är mer reflexmässig än analytiskt vederlagd. Hon tror att folk utgår ifrån att programmen är garanterat barnvänliga bara för att de levereras av SVT; Bolibompa är bra men felet är att man presumerar att allt annat är dåligt.

– Man utgår från vuxna smaknormer. Till exempel tror man att »Pokemon« är dåligt för barn medan det i själva verket är ett utmärkt program som är väldigt pedagogiskt och genomtänkt, säger hon.

Sveriges småbarnsföräldrar tycks i alla fall ha ett orubbligt förtroende för Bolibompas innehåll och goda avsikter och de allra flesta föredrar att låta sina barn titta på Bolibompa framför andra kanaler. Även professor Hugo Lagercrantz, känd för sin kritiska hållning till barn och tv-­tittande, anser att Bolibompa håller viss klass.

– Jag är betydligt mer orolig för den skräpteve som väller över äldre barn, suckar han. Men Bolibompa i all ära – barnen mår ändå bäst av att umgås med sina föräldrar.

– Tv:n ska inte användas som barnvakt.

Det håller man med om från SVT:s sida – gränserna för barnens tv-tittande får föräldrarna dra själva. Kristina Colliander värjer sig mot anklagelser om att SVT lockar barn till ökat tv-tittande eller surfande på webben.

– Ingen kan ändra på att barn tittar på tv eller surfar, men då ska vi finnas där och erbjuda ett bra alternativ.

Embryot till Bolibompa bildades när musikern och upphovsmannen till 70-talets »Kom nu rå – vaddå – barnprogram i tevetvå!!« Lasse Dahlberg fick i uppdrag att skriva en ny vinjett när barnprogrammen i ettan och tvåan skulle slås ihop.

– Jag och producenten spånade lite kring något afrikansk-klingande, typ »Bollibotjo« men fastnade för Bolibompa – det låg bra i munnen, berättar han. Och så skrev han den första vinjetten »Bolibompa- bolibom-pom-pa … har ni sett – kanal ett«.

Efter hand började alla barn kalla programmet för Bolibompa och efter ett par år tyckte dåvarande barnchefen Anita Bäckström att det var dags att rama in programmen med en mer aktiv programledare. Efter visst mummel om resurskrävande direktsändningar fick hon klartecken. Med BBC som förlaga och »Björnes magasin« som systerprogram gjorde alltså Johan Anderblad med arbetsbänken entré.

Sedan dess har ganska mycket hänt – arbetsbänken har blivit en stor studio, webben har tillkommit och barnkanalen och en massa andra kanaler och nya medier också. En rad programledare har passerat – Anders Lundin, Henrik Ståhl, Ylva Hällén, Sara Edwardsson och Jonas Leksell för att bara nämna några. Anita Bäckström har följt Bolibompas utveckling och tycker fortfarande att programmet är en enkel och bra form som fungerar, även om mycket har hänt sedan starten.

– Ibland är programledarna med mer för sin egen skull än för barnens. Jag gillar inte när de tar för mycket plats och bara har kul själva.

Hemma hos familjen Östlund består i alla fall kvällsrutinen av Bolibompa. Men med bredd uppstår också vissa interna konflikter. Sjuårige Gustav tycker att Nalles blåa hus är lite barnsligt. Han ser fram emot »Tillbaka till Vintergatan«, det program som körts i repris i flera omgångar och fortfarande fångar många barns intresse.

– Vintergatan är bäst. Det slutar alltid så spännande.

// -->

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 1015 kronor!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*