Rädd för Ryssland?
Sverige måste stå upp för Georgien och andra stater som riskerar att attackeras.
I somras fick jag möjlighet att diskutera Rysslands utrikespolitik med den före detta ryske utrikesministern, Igor Ivanov. Jag passade på att dryfta ett storpolitiskt scenario med den förre världspolitikern: om Ryssland invaderar ett demokratiskt Georgien riskerar väst att tvingas till en militär respons. Den förre utrikesministern log diplomatiskt över matbordet.
– Vad har väst för intresse av Georgien – egentligen?
Rysslands politiska utveckling går nu mot alltmer nationalism och xenofobi. Fria massmedier och konkurrerande politiska partier är i princip borta. Skolböckerna fördömer inte längre Stalin och KGB. Putins ungdomsorganisation Nasji organiserar paramilitära läger. En emotionell buffert skapas mot frihetliga demokratiska värden och idéer.
En sådan ideologi behöver yttre fiender.
Men Ryssland kan också mer rationellt behöva avleda uppmärksamhet från inrikesproblem, så som den argentinska juntan gjorde under Falklandskriget och som skedde när Putin 1999 startade det andra Tjetjenienkriget.
Ryssland är i dag rikt men också bräckligt. Korruptionen undergräver ekonomin på alla nivåer. Inflationen har exploderat och infrastrukturen är sönderfallande. Den nya maktdelningen mellan Putin och president Medvedev otydlig. Nya kriser kan uppstå.
Ett vanligt missförstånd är att Rysslands aggressioner kommer basuneras ut från högtalare på Röda torget. Det gjorde inte ens Afghanistaninvasionen på sin tid och Putin är en något smartare imagemakare än Brezjnev.
Sannolikt kommer framtida krig inledas ungefär som det i Georgien. Ryssland provocerar direkt och indirekt via etniska grupper i ett grannland. De unga, relativt oerfarna ledarna i grannlandet vill då markera oberoende och tar sig vatten över huvudet, varpå Kreml hugger.
Ryssland kommer då inte att stoppa förrän man på något sätt möter motstånd. Så var det i Georgien och så har det varit historiskt. Churchills analys av Ryssland håller tyvärr ånyo, Kreml föraktar svaghet och respekterar styrka. Hade Nato haft styrkor i Georgien hade Ryssland med all sannolikhet aldrig bombat.
Precis som under det kalla kriget håller en gräns på att dras genom Eurasien. På ena sidan nationer som befinner sig under EU och västs paraply utom räckhåll för Ryssland. Inom denna zon måste EU otvetydigt markera att åtminstone EU-medlemmar och EU-kandidater kan räkna med skydd. Det är tyvärr inte alls klart i Kremls retorik i dag, där exempelvis Bulgarien och Baltikum ingår i »nära utlandet«. Det duger inte att vara vag och senfärdig i reaktionerna, som många EU-ledare var under Estlands konflikt om det sovjetiska soldatmonumentet i Tallinn i fjol.
På den andra sidan står länder som Vitryssland, Kazakstan och Armenien som på olika grunder för tillfället ställt sig under ryskt beskydd.
Var länderna däremellan, som Georgien och Ukraina, hamnar beror både på hur vi och på hur de agerar.
Det nationalistiska Ryssland rustar nu upp. Av detta följer för Sverige tre viktiga saker:
Det minst komplicerade är att vi i EU inte kan tillåta oss direkt energiberoende av Ryssland, som den nya gasledning som ska dras från Ryssland till Tyskland (alldeles förbi Gotland) som Putin kallat ett »strategiskt intresse«.
Det andra är att vi måste spela en aktivistisk roll för att hålla Rysslands inflytande tillbaka så länge som den odemokratiska nationalismen består. Där tjänar Sverige inte på att stå utanför både Nato och EU:s militära samarbete hur skarp Carl Bildt än må vara i sina kommentarer. Om Georgien hade varit medlem i Nato hade inte den georgiske presidenten Micheil Saakasjvili kunnat gå in i Sydossetien utan att först seriöst konsultera övriga Nato. Då hade inte heller Ryssland kunnat gå in i själva Georgien. Georgiens Natomedlemskap röstades ned under hårda diskussioner på ett möte i fjol, där Sverige inte var med.
Det tredje är att Sverige i framtiden återigen måste ha förmågan att i framtiden möta konventionella militära hot från Ryssland. Antingen ska vi göra det själva och då blir det dyrt. Eller så måste vi gå in under Natos paraply. I dag bedrivs försvarspolitiken som ett appendix till budgetpolitiken. Sveriges behöver en tydlig och långsiktig försvarsdoktrin värd namnet, där Natomedlemskap borde ingå.
***
För övrigt är det ganska ovärdigt att försöka använda Georgien som hot för att baxa igenom FRA:s massavlyssning som vissa politiker gjort på sistone. Det debatten handlat om är att lagen hotar grundläggande principer som vi i Sverige, till skillnad från i dagens Ryssland, fortfarande finner värda att försvara.
7 kommentarer
Varför analyserar inte västliga medier bättre USA:s roll i detta hemska krig? Det är definitivt dags förden tredje ståndpunkten, dvs en ståndpunkt där man varken utser öst eller väst till den enda skurken i sammanhanget. Hälsar Ingridgabriella
USA vill inte och har inte kapacitet att ingripa rent militärt i Europa. Enligt en i Dagens Nyheter (080816) redovisad stor studie av gentillhörighet i Europa visar det sig att svenskar är genetiskt sett mer närstående tyskar än norrmän och danskar varför det väl ter sig naturligt att ropa på hjälp från Tyskland, som ju dessutom är medlem i NATO. Eller vad tycker herr Ådahl? Problemet kan möjligen vara det breda samarbetet mellan Ryssland och Tyskland, ett samarbete, som hela tiden synes växa.
Ingrid Gabriella vad menar du?? Är det USA’s fel att Ryssland har angripit Georgien? Nej knappast, Ryssland har medvetet provocerat Georgien genom att dela ut rysska pass bland annat. USA och EU har gemensamma intressen i området och agerar i samförstånd.
Men käre Johan, om nu inte de baltiska staterna ville tillhöra Ryssland varför skall då de två ”utbrytarstaterna”, som bevisligen vill tillhöra Ryssland inte få gehör för sina önskemål. Vad är skillnaden? Om Skåne nu hypotetiskt skulle vilja tillhöra Danmark skulle Johan då känna sig tillfreds med att acceptera en sådan ev.önskan? Konsekvens efterlyses! Själv moderatröstande anser jag att även en moderat bör kunna uppvisa någon form av hedersam logik.
Tråkiga slutsats av Martin! Efter en intressant analys av läget i Ryssland struntar Martin fullständigt i grundproblemet med odemokratiskt ledarskap. Istället går Martin Rysslands ledare till mötes genom att föreslå att Sverige hjälper till att skapa den ”yttre fiende” som Rysslands nuvarande ideologi så väl behöver. Att ytterligare spä på vi-och-dom-känslan i denna begynnande konflikt mellan öst och väst genom att positionera Sverige som ett Nato-land är inte en lösning på Rysslandsproblemet. Demokrati skapas inte med vapenskrammel, vilket det tyvärr redan finns alltför många bevis för.
Det enda som kan stlla denna renderande konflikt är att sopa framför sin egen dörr.
När Kosovo med NATO.s hjälp bröts loss från Sebien och tvingade den sebiska minoriteten att med tvång tillhöra den Albanska majoriteten (demokratiskt ???).
Så öppnade det ett farligt prejududukat att det var fritt frm för alla andra bara de hade förmåga att sätta kraft bakom orden.
Ska man värdera Albanerna högre än Osseterna ??? Man accepterar Cyperns delning och etniska rensning (defakto): utan att sätta kraft bakom orden om att stoppa den. Varför ska Ryssland särbehandlas och inte Turkiet ???
Nej detta speglar bara en gammal avition gentemot Ryssland som har växt fast i Väst europa.
Behandla Ryssland som en del av vi vväst så kommer de att känna sig som en av oss och spela eefter våra regler (de gör de redan, de använder Kosovo principen). Fas det vill vi inte känna vid.
Kära Martin! Vad har Sverige för intresse att gå in i Nato förutom att vi kan spara några försvarsmiljarder. Vi får väl försöka att sälja mer krigsmatriel för att täcka de högre kostnaderna.
Vi kommer att automatiskt bli indragna i Natos konflikter, som kan komma att bero på en hockymorsas bristande internationella omdömme.
Det ligger i vårt intresse att Ryssland inte känner sig alltför trängd och kan lita på att vi försvarar vår neutralitet med hjälp av ett starkt försvar. Vi måste ha ett tillräckligt starkt försvar för att göra det troligt att vi är kapabla att skjuta ned överflygande flygplan oberoende om de kommer från Ryssland eller NATO.
Däremot bör vi på allt sätt uppmuntra Ryssland att så fort som möjligt bygga gasledningen i Östersjön. Den kommer att hjälpa till att hålla nere elpriserna i Tyskland, vilka sätter priset på elen också i Sverige.
Till sist glöm inte bort att valet av Tsaren framför Napoleon lade grunden för svensk utrikespolitik de senaste två hundra åren med ett gott resultat.