Än är inte allt nattsvart

På färjan från Gotland förra veckan uppfylldes jag av samma känsla som alltid efter Almedalen: Skönt att det är över! Med skillnaden att jag denna gång funderade vidare över varför det kändes så. För Visby är ju Sveriges utan jämförelse underbaraste sommarstad. Och den politiska cirkus som drar in där i slutet av juni varje år för med sig massor som är intressant och viktigt (och, förvisso, ännu mer som inte är det). Almedalsveckan motbevisar också högst påtagligt den tes om att vår demokrati är under avveckling, som det har blivit populärt i vissa kretsar att sprida. Det är också sant att jag alltid reser till politikerveckan med spänd förväntan och, väl på plats, lär mig sånt som jag inte visste att jag ville veta.

Så varför då den mättnadskänslan där på Gotlandsbåten? Jo, kom jag fram till, den beror nog på att seminarierna och panelerna och anförandena i Almedalen är så problemorienterade. Är det inte vattenbristen eller vårdköerna eller hotet från Ryssland som diskuteras så är det klimatet eller segregationen eller vad vi ska göra när AI har tagit alla jobb. De där frågorna är såklart alla superviktiga, men när man sveper en hel flaska får man i sig en överdos av bekymmer.

Därför, kära läsare, är det glädjande att kunna rapportera att allt inte är nattsvart. I själva verket syns en ljusning på flera områden. Vid en middag på förträffliga restaurang Lindgården fick jag exempelvis veta att en kommande rapport om den svenska skolan kommer visa att utvecklingen där går åt rätt håll. Och att den har gjort så ett tag (ett påstående som dessutom vidimeras av regeringens skolutredare Magnus Henrekson i Fokus). Under dagarna i Visby fick jag också lära mig sånt som att Karlshamn har lyckats väl med integrationen och att Sveriges återupprustning kommer att skapa tiotusentals arbetstillfällen de närmaste åren inom försvaret, civilförsvaret, vapenindustrin och i tech-branschen. Et cetera.

Det är inte utan att jag, som obotlig skeptiker och pessimist, börjar längta lite efter Almedalen 2027 redan nu, så att jag får träffa alla domedagsprofeterna igen och får svartsynen åter.

***

Läs även: Magnus Henrekson: ”Skolan blir faktiskt allt bättre – inte sämre”

Läs även: Kommunen som lyckats bryta segregationen