Sverige måste tillbaka till sunda principer om inte 2009 ska spåra ur.
Han är landets obestridde ledare, en högerman, men ändå svår att placera. Finanskrisen har höjt hans opinionssiffror mer än han hade kunnat hoppats. Han har just givit landets bilindustri ett räddningspaket motsvarande en procent av BNP eftersom de inte klarar av att sälja bilar på marknadsmässiga villkor.
För detta har han lovordats av både landets ledande högerorienterade dagstidningars ledarsidor och av alla andra nationella media. Till och med av oppositionen. Ledaren har därtill delat ut nya subventioner till byggindustrin, och utesluter nu inte stöd till fler branscher. I julhandeln varnar han nu medborgarna för utländska julklappar. Det är ju viktigt att skydda jobben i hemlandet.
Nej, det handlar inte om Frankrike och inte om president Nicolas Sarkozy. Det är Fredrik Reinfeldt vi talar om.
Det har varit ett galet 2008. Många sanningar har ställts på ända. Men det finns faktiskt några som Reinfeldt och alla vi andra borde hålla fast vid.
För det första: Sverige är byggt på frihandel. Mer än så, Sverige är fött, närt och uppväxt sedan 1850-talet på globalisering av handel och finansväsende. Av prislappen på den kinesiska julklappen Reinfeldt kritiserat går absoluta huvuddelen till den svenska detaljhandeln. Behöver vi upprepa Ikea, H&M och Clas Ohlson för att vi ska minnas hur mycket av detta land som byggts på att internationalisera detaljhandel – och hur förödande det vore om Obama och andra skulle tänka som Reinfeldt om »Made in China«?
Bilanalytiker borde upprepa att en Volvo består av tiotusentals komponenter från 50-talet länder, ett otal patent och immateriella rättigheter. Anders Borgs påstående att man ska subventionera Volvo utan att några pengar går utomlands, till USA exempelvis, är därför ganska absurt.
För det andra: Sverige har blomstrat tack vare att staten undvikit att driva och subventionera företag. Assar Lindbeck uttryckte det en gång som att Sverige socialiserat familjen men inte företagen, medan övriga Europa ofta valt det omvända. Därför kunde Sverige förbli hyggligt rikt, hur höga skatterna än var, hur hårt arbetsmarknaden än styrdes.
Vi frångick den principen med företagsakuterna på 70-talet, med en utdragen varvskris som följd. Märkligt nog har nu nästan hela det svenska etablissemanget både varnat för 70-talets misstag, och samtidigt applåderat räddningspaketet för Volvo-Saab.
Regeringen har visserligen motstått Sahlins och andras förslag att nationalisera Volvo-Saab. Kanske är stödpaketet priset för att undvika en än värre debatt, men det hänger ändå inte ihop.
Om dessa båda företag besitter så mycket unik kompetens som måste räddas, varför vill då så få köpa dem? Och om svenska och amerikanska ägare misslyckas i årtionden, varför sådan skräck för att ägas av kinesiska och indiska bilföretag, med var sin miljardmarknad? Varför lägga statliga miljarder på utvecklingsbolag vars mål, mening, ledning och lönsamhetsmål är oklara? Om vi fruktar att Ford eller GM går i konkurs, hur ska då i sammanhanget marginella nödlån till den integrerade svenska delen göra varken till eller från?
Det är dags att Reinfeldt och regeringen reder ut för sig själva vad denna kris i grunden handlar om.
Massiva mängder bolån har givits på omöjliga och marknadsvidriga villkor i USA. Finansmarknaden har lika lite som någonsin kunnat sätta sina egna ramar själva. Men 1990- och 2000-talet kan inte, med bästa viljan i världen, sammanfattas som en enda lång finans- och husbubbla.
Även med IMF:s senaste dystra prognos för 2008 kommer världens samlade BNP ha vuxit med 210 procent sedan den senaste krisen 1991. Det är det största och längsta lyftet i världsekonomin någonsin. Om den globala tillväxten enligt prognosen nu går ned mot 3 procent, eller till och med noll, så utraderar det inte det fantastiska lyft fri rörlighet givit miljarder människor, i Indien, Kina, det postkommunistiska Östeuropa, USA och Sverige.
Rensa bort det finansiella och titta bara på den mätbara fysiska produktivitetstillväxten, i företagen i USA, Sverige och Kina. Den har ökat snabbare de senaste 15 åren än tidigare, tack vare it men också tack vare globalisering. Och tack vare mindre hämmande regler och snabba kapitalflöden.
Utmaningen för 2009, i Sverige och i världen, är att reda ut finanssektorn, utan att bryta ned grunden för tillväxten med protektionism och statskapitalism.
***
För övrigt, några relativt riskfria förutsägelser för 2009. Det blir ett stimulanspaket till, ekonomin kommer bli sämre än prognosmakarna förutsett, ekonomin kommer sedan vända snabbare än någon trott, Riksbanken kommer sänka räntan, bankerna kommer tjäna mycket pengar.
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 975 kronor!
2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
Fullständigt lysande Martin. För oss som jobbat större delen av våra liv för globala svenska företag, i Sverige och utomlands, känns det betryggande att även den yngre generationen förstår vikten av frihandel.
God Jul och Gott Nytt år!
Bernt Malmkvist
Lidingö
Postat av: Lars-Ove Gavelin Fp, 10:14, december 20, 2008
Tja….Som du tycker kan man ju tycka
om man inte har djupare kunskaoer om morden näringspolitik med stat och kapitalet intimt i sammarbete i syfte att bevara vår välfärds stat.
Därför borde staten gå in i bil industrin i en eller annan form för att trygga des fort levnad.
Att staten går in i bracher som är i kris är bra. Visseligen kan påpekas att varvsstödet var olyckligt så här i efterhand med facit i handen. Men vid den tiden så var det enda förnuftiga efer att varvs industrin vögrade att samarbeta med sina konkurenter då de slog sig samman i stora samarbets progekt. Svenskarna valde att tacka nej därför de levde i en nationalistisk yra med att vi var bäst i världen. Som manifstierades med bland annat tale sättet “att svenskt stål var bäst och hårdas i världen Den svenska modellen FOLKHEMET var bäst i världen, vi hade Borg, Stenmark osv”. Då föreföll det lätt att tro att Staten skulle med pengar kunna rädda vår värdsledande varvs industri. Ägarna (de stora klassiska Redar fammiljerna) agerade också ansvarslöst med att inte återanvända sina vinster. De trode deras välde skulle vara för evigt med statens som yttersta garant. Orsaken var (s) pakt med näringslivet att göda dem, mot att de hade regering innehavet. Saltsjöavtalet, välfärds statens uppbyggnad med en stark stat som yttersta garant, jobb åt alla…..
Sytemet falerade med den nya internationella globaliseringen av ekonomin.
MEN DET FINS EX. PÅ DÅ STATEN HAR LYCKAS MED INGRIPANDE.
SSAB.. Stål industrin föll och skulle gått en säker död till mötes. Om inte staten gick in och sanerade brachen. Man slog ihop NJA, Domnarvet, Oxelesund, delade upp produktionen så att var och en gjorde var sin sak, man specialeserade sig på högteknologiska produkter som special stål. Samordningsvinster gav gynnsamma resultat. Allt detta tackvare att staten tillsammans med en stark ägar familj (Wallenberg) sköt till stora kapital mängder (mest från staten).
Andra ex är NJA i Luleå. Tidigare före kriget fanns det ett järnverk som kursade. Efter kriget så hade den tidigare VD för verket som var tennis kompis med Markus Wallenberg föreslagit att de skulle köpa en hytta med tillhörande stålverk från det då slagna Tyskland billigt och sätta upp den i Luleå därför det fanns redan utbildad arbetskraft på orten. Han tyckte det var en bra ide och övertalade regeringen att utverka hos segermakterna lov om att köpa verket från tyskland genom segermakterna. Fiolerna stod staten för. Tanken var att man skulle förädla den egna malmen från malm fälten.
Frukten av detta njuter vi nu av med att vi har en världs ledande stål industri.
Samma gäller det malmbanan som staten köpte av det kursade engelska konsortsium som hade konsession på malm fälten och började brytnig där. Staten gick in med kapital och färdställde järnvägen frärdiställde gruv hanterings idustrin och byggde hamnar , Luleå och Narvik.
Så nog behövs det en aktiv statlig närings politik. Vovo och SAAB behöver staten,s pengar men det behövs en långsiktig stratigi och kanske annat ledarskap i företagen.
Kan man bygga upp nya märken i Syd Korea och Japanska märken som överlever innom bilindustrin så borde det lyckas här också,
Men det går inte om näringslivet ensamt står för fiolerna det måste till statligt risk kapital. om det ska lyckas. Se bar på Rymd industrin med dess spinnoff effekter data industrin hade inte kunna växa sig stor om inte Staten (USA) sköt till pengar i tanke att det skulle kunna stärka försvarsförmågan i och under kalla kriget.
Talet om att mycke understöd skulle gå till underleverantörer är riktigt men det går inte att undvika, på samma sätt som SSAB nya stålverk köptes rån tyskland, Utnyttja de som är bättre på saker och ting och lär av dem för att sen göra det bättre än dem. Vi lever i en global ekonomi och att tr att avskärma sig från den är rena missfoster, (Nord Korea försöker med detta)
DEN SOM FÖRORDAR EN PASSIV STAT KAN SE RESULTATET I LATIN AMERIKA , DÄR HAR MAN INGEN AKTIV INDUSTRI POLITIK. RESULTATET BLIR EN STOR FATTIG BEFOLKNING MED EN LITEN MEDELKLASS OCH EN ÖVERKLASS SOM PÅMINNER OM 1600 TALETS ARISTROKRATI, SOM LEVER I FJÄRRAN FRÅN ÖVRIGA SAMHÄLLET. iNNESLUTNA PÅ SINA HACIENDER…..
LARS-OVE GAVELIN FOLKPARTIET
Stockholm
Mycket bra.
Synd att hela recessionen är skapat av finansinstituten själva av tre anledningar:
1. Sammanslagning samt uppköp av mindre banker och företag som inte hanterar krisen till en väldigt låg kostnad.
2. Att efter 2012 (min gissning) tjäna enorma pengar på det uppsving som troligtvis kommer ske.
3. Skapa ett problem och sedan komma med lösningen; en ny instutition under FN, en ny global mega bank (Sarkozy – frankrike,Gordon Brown – GBR ,Mengel – tyskland och Tony Blair – Jp.Cheney (!) gick nyligen ut med ett uttalande om att detta är lösningen inte bara på dom ekonomiska problemen utan oxå konflikten i Gaza (http://www.colloquenouveaumonde.fr/home/video/)
Att sedan bilindustrin drabbas är bara en bieffekt när folk inte lånar till nya köp i samma utsträckning.
Eller är det många som funderat på att inhandla en Kinesisk eller Indisk bil det senaste???