Hit med pengarna, Borg
Vi upplever den värsta finansiella krisen sedan 1929. Den har sitt ursprung i USA där reallönerna inte har stigit sedan 1970-talet.
Löntagarna har tröstats med obegränsad tillgång på krediter. Under Clinton-administrationen blev det en lagstiftad mänsklig rättighet att få låna på sin bostad även om man inte kunde förväntas klara räntorna. Det fick ordnas med nya lån på fastighetens växande marknadsvärde.
I många europeiska länder ser bankerna med misstänksamhet på folk som vill låna pengar, till exempel i Italien är hushållen närmast skuldfria. Men europeiska banker har lurats av de värdepapperiserade produkter som de smarta pojkarna från Harvard Business School satt på marknaden. Det hade varit bättre att låna ut till de egna kunderna.
En bank får låna ut 10–20 gånger sitt egna kapital. Förlorar banken en miljard måste den alltså kräva låntagarna på 10–20 miljarder. Det får konsekvenser i den reala ekonomin.
Finanskrisen är värst i USA och Storbritannien där statsfinanserna är usla och hushållen skuldsatta över öronen. Brown, Sarkozy och Obama vill lösa problemen genom att vräka ut pengar och öka budgetunderskotten. Men fru Merkel och hennes finansminister Steinbrück ställer inte upp på keynesiansk expansion och jämförs nu med regeringen Brüning som banade väg för Hitler.
Fru Merkel har en åsiktsfrände i Anders Borg. Han kommer liksom Göran Persson från Katrineholm och vill inte förslösa arvet efter denne, nämligen starka statsfinanser. Men Borg har en reserv som kan användas för stimulans utan att belasta statsbudgeten.
Innan Sverige styrdes av visa män från Katrineholm ville socialdemokraterna införa det jugoslaviska systemet i Sverige.
»Jag är övertygad om att det ekonomiska system som byggts upp i Jugoslavien … tillhör en av vårt århundrades mest betydelsefulla sociala innovationer«, skrev till exempel professorn och s-riksdagsmannen Bo Södersten.
Löntagarfonderna, som var avsedda att etablera det jugoslaviska arbetarparadiset i Sverige, finansierades genom en avgift på företagen konstruerad av LO-ekonomen P-O Edin, och utgick från att tillgångar bara kunde stiga i värde. Samma resonemang som låg bakom Clintonadministrationens kreditlagstiftning. Det största oppositionspartiet, moderaterna, hävdade att löntagarfonderna var konfiskation.
Det är en rättsprincip att den som har utsatts för konfiskation ska få tillbaka sin egendom. Men när löntagarfondsfrågan lett till en borgerlig regering glömdes alla principer.
Så här skrev skatteminister Bo Lundgren i en proposition, undertecknad även av statsminister Carl Bildt: »De skattebetalningar som byggt upp löntagarfonderna har levererats av företagen. Det rätta vore enligt min mening att dessa återbetalas till företagen vilket emellertid av praktiska skäl inte är möjligt.«
Sedan Ny demokrati och socialdemokraterna enats om att hälften av löntagarfonderna skulle återbetalas tvingades regeringen Bildt att göra upp med Ian Wachtmeister om att skifta tillbaka en tredjedel i form av investmentbolagen Atle och Bure. Det var helt okomplicerat. Bildt och Lundgren hade således, medvetet eller ej, vilselett riksdagen.
Grovt räknat två tredjedelar av fonderna finns kvar, cirka 20 miljarder i 1992 års penningvärde. De borde Borg nu skifta tillbaka till de rätta ägarna.
Om inte är det angeläget att berörda företag väcker grupptalan mot svenska staten vid internationell domstol. Konfiskation har lång preskriptionstid – egendom som beslagtagits redan på 1930-talet restitueras nu med eller utan domstolsbeslut i flera europeiska länder.
5 kommentarer
Hej Tomas!
Varför detta behov att markera att Angela Merkel är någons fru? Tycker du kanske att kvinnor inte hör hemma bland makteliten och behöver skriva epitet som fru när herrarna får figurera fritt med enbart namn. I Sverige har vi sedan länge frångått det sexistiska språkbruket att markera om en kvinna är gift eller ogift och det bör inte återinföras eftersom det är diskriminerande. En kvinna är en person i sin egen rätt oavsett om hon är gift eller ej. Lär dig leva med det!
Angela Merkel rakar ha en man men han heter inte inte Merkel. Nar Zarkosy var dar och borjade tala om herr Merkel holl narvarande tyskar masken men det var bara av hovlighet. Tyska damer som ar offentliga personer kallas for Frau vare sig de ar gifta eller inte. Sa nu fick Du lara Dig det Frau Parmryd; De tyska karlarna i artikeln fick klara sig utan herr av utrymmesskal. De hade ju sa langa namn.
hovlighet. Tyska damer som inte ar sn
Som redan nämnts har Sverige ett mer neutralt och i mina ögon bättre språkbruk när det gäller titlar. I Storbritannien var Margaret Thatchers officiella titel Mrs Thatcher. Trots detta benämndes hon oftast i svenska media som Margaret Thatcher. Och det var på åttiotalet. Ser ingen som helst anledning till att återgå till ett gammaldags språkbruk i en svensk tidskrift. För övrigt är det lika många bokstäver i Herr och Frau så utrymmesargumentet är obegripligt.
Alla kvinnor är nuförd
tiden fruar i Tyskland. Fröken (Freulain) anses inte mera vara korrekt.
Det är samma även i Norden:Finlands president kallades Fru redan före före hon gifte sig.
Hej gamle man. Kul att se att det finns andra som vägrar att börja gräva.
Kalla mig inte… Kriser kommer och går och som alltid blir allt så enkelt.
Börsens tio Budord, Holmlund, 2003:
… även när vi går in i nästa fas, 2000-talets krishantering…
På 1970-talet var socialisering av ägandet ledstjärnan, 1980-talet japaniseringen och den japanska företagsledarstilen, 1990-talet amerikaniseringen där börsen var lösningen och nu står vi inför 2000-talet då krishantering kan bli mode.
I dag (2003) har vi en situation där många oroas av den ekonomiska verklighet som vi har upplevt det senaste decenniet och som avspeglats i företagens handlande och förändrade värderingssystem i samhället.
Ett vansinne som våra politiker naturligtvis borde ha hindrat att från att bryta ut. Men historien har visat att det är något vi kan se i stjärnorna efter.
Vi tänker speciellt på sambanden mellan löner, kostnader, vinster, inflation, devalveringar och framför allt på hur dessa påverkar vår framtida välfärd, inte minst våra framtida pensioner.
Och nu när det börjat blåsa så kommer den här boken med fokus på ett koncept.
En sådan utveckling kan leda till kraftiga lågkonjunkturer då en nedgång kan komma att få ett globalt genomslag. Vi får en test på det när den konjunkturuppgång som vi nu (2003) förväntar oss om något år bryter ned.
Men allt kommer till ett slut, även finansiellt drivna megatrender. Uppgången byttes till en börskris av aldrig skådat slag i Sverige. Finansmarknaden gick på knäna och få räknar med att den skall fungera som en motor i framtiden. Vad vi nu kan förvänta oss är en längre anpassningsperiod då ”den fundamentala verkligheten skall få tid att hinna ikapp den finansiella” på börsen.
Med tuffa politiker, som börjar använda hjärnan på rätt sätt, skall det nog gå att ordna under balanserande former… Skulle man i stället trampa på i gamla fotspår är risken stor att vi hamnar i en riktig grismarknad…”
Kan det vara så att det på toppen sitter ett gäng skojare, gangsters och intellektuellt handikappade? Djuren beter sig på ett sätt när maten räcker till för alla och på ett annat när det bara finns smulor kvar att fördela. Då ändras beteenden och inte till det bättre, så med den marknad som kommer håll garden högt. Ordspråket säger: ”när krubban är tom bits hästen. …”
”… I samma ögonblick som jag (Ulf af Trolle) upptäckte att det verkligen var fråga om en konspiration mot Trendinvest kunde jag (Ulf af Trolle) dock ha gått tillbaka, ställt till med uppror på Industrivärdens kontor och gjort mitt bästa för att stoppa nyemissionen. Jag (Ulf af Trolle) kunde också ha talat med AP-fonden. …”
”… Min (Ulf af Trolles) reaktion mot Industrivärdens beteende, som jag (Ulf af Trolle) f ö skrev om redan då offentligt, var mycket hård och medförde en total brytning med Industrivärden, med Wallander och Per Lindberg. …”
Skrattar mest som lever längst