Är S och V på väg att byta plats?
Vänsterpartiet ska bli rumsrent och sätter medarbetarna i regeringsskola. Samtidigt ser Socialdemokraterna ut att vara på väg tillbaka till idéernas värld.
Bild: TT / Pontus Lundahl
Det här är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
S-veteranen Widar Andersson brukar beskriva sitt parti som hyperpragmatiskt. För många år sen hörde jag honom säga att Socialdemokraterna aldrig pratar om stora ideologiska frågor på sina kongresser och partistyrelsemöten. Där förs bara cykelställsdebatter.
När det krävs beslut i en viktig angelägenhet så meddelar verkställande utskottet vad som gäller, utan att känna sig belastat av partiprogram eller andra intellektuella kuttersmycken. Och kräver omständigheterna att kursen ändras under gång – för att stoppa en flyktingvåg eller avvärja en energikris, säg – ja, då utgår order från partiledningen. Ungefär som när den numera avlidne partiprofilen Göran Johansson i Göteborg viftade undan besvärliga invändningar med frasen: ”Dé é tésagt så!”
Enligt Widar Andersson är denna lyhördhet inför verkligheten också huvudförklaringen till att Socialdemokraterna har regerat Sverige under sjuttiofem av de senaste hundra eller så åren. Med Vänsterpartiet är det precis tvärtom. De forna kommunisterna har varit så upptagna av att tugga teser och uppvisa världsfrånvänd renlärighet att de aldrig har förmått samla sig till vad väljarna – eller andra partier – skulle klassa som regeringsduglighet.
Men vem vet? Kanske är en ändring på gång inom V när partiledningen med Nooshi Dadgostar och Ida Gabrielsson nu tvingar medarbetarna att gå i regeringsskola för att bli rumsrena inför ett möjligt inträde i Rosenbad i höst.
Och lustigt nog sammanfaller det med att Socialdemokraterna verkar vara på väg åt motsatt håll. För som Johan Hakelius konstaterar i sin läsvärda essä här så har en häftig idédebatt blossat upp i partiet. Egentligen för första gången sen Hjalmar Brantings dagar, det vill säga på mer än hundra år. Det är företrädesvis vänsterflygeln – anförda av namn som Daniel Suhonen, Payam Moura och Karin Pettersson – som ständigt slänger ny ved på brasan i forma av böcker, debattinlägg och i välbesökta anföranden.
Magdalena Andersson verkar visserligen inte ha gett vika för idépolitiken än. Men tänk om väljarna fortsätter att flockas runt oppositionen och S och V får regera tillsammans efter valet. Kan Socialdemokraterna faktiskt tvingas skaffa sig en ideologi igen?
***
Läs även: Jon Åsberg: När pappa gick med i LO
