Jag tar farväl till Berlin med smuts under naglarna
Lägenhetskontraktet går ut i sommar. Man får glädja sig åt det lilla – som att routern inte har kukat ur på länge.
Bild: TT / Julius-Christian Schreiner / AP
Nu är det många herrans år sedan jag läste Farväl till Berlin av Christopher Isherwood. Eller såg filmen Cabaret. Själv försöker jag nu säga hejdå, men det är banne mig inte lätt. Särskilt inte när ens man ligger på sjukhus efter sjukhus långt hemifrån. Och är lite vimsig efter ett flertal operationer.
Jag är också vimsig. Ta bara storstaden Berlin och dess mångfaldiga kommunala resesätt. Byten från spårvagn (trevligast) till U- och S-bahn x antal gånger. Reguljära och tillfälliga busslinjer. Hansi förstod sig på dem alla före sjukhusvistelserna. Till och med när det var spårfel, reparationer eller strul på grund av klimataktivister under namn som Letzen Generation och Fridays for future med massor av paroller och sabotage. Ibland föranmält, ibland inte. Utropen kan lyda ”Revolution Days” eller ”Revolutionsförsök i regeringskvarteret”.
En sorglustig grej drabbades vi av för några år sedan. Vi var på turistpopulära Mauerpark, där jag har köpt ett par urgamla pälsar och mattor. På vägen hem till Bötzowstrasse hade ett gäng riktiga klantskallar limmat fast sig på vagnsspåren – medan bensin- och dieselbilar glatt kunde köra förbi. Det var rätt långt att gå hem.
Som väl är känner vi inga hysteriska klimataktivister. Och bara en kompis i ett nationellt blandat gäng som ofta träffas och stoltserar med en palestinasjal. Jag vågar inte mucka med henne, men det gjorde Hansi en gång med den äran.
Vad jag vet bevakas de flesta synagogor, judiska skolor och kanske begravningsplatser av polis dygnet runt. Det är fruktansvärt sorgligt. Vi har inte sett folk med kippa eller Davidsstjärna på flera år, men desto flera täckta kvinnor med allt från piffiga färgglada sjalar till helsvarta klädnader från topp till tå. De som visar fejset är alltid mycket välsminkade. Plus perfekta naglar.
Nu är jag barnsligt nöjd med att vi har en bultsax, Bolzenschneider, i det lilla förrådet
Tack och lov för vänner och bekanta. Inte minst turkarna på vår närmaste stamställe, Bar Knorke. Betyder ungefär bra, toppen eller trevligt. Och så är sannerligen fallet. Detta etablissemang erbjuder förutom allsköns drycker mat som Flammkuchen, ett slags pizzor med behagligt tunn botten. De larmade Notruf och hjälpte till att assistera när Hansi kollapsade i hemmet. Tre-fyra kraftiga karlar kom med alla möjliga mätinstrument. Jag bara grät och pep. Gözli kramade mig.
Nåväl. Lägenhetskontraktet går ut i sommar. En plågsam syssla är att behöva rensa ut böcker. Vill jag bli av med exvis Ekelöfs Samlade dikter, Noréns Fragment, Barbro Lindgrens böcker, Elisabeth Åsbrinks Mitt stora vackra hat, Simone de Beauvoirs böcker, Tove Janssons böcker och seriealbum, Larry Kahaners AK-47, Reviel Netz Barbed Wire, Olof Lagercrantz Om konsten att läsa och skriva (som jag läste högt ur när min son var bebis), Eva Ströms böcker, Edith Södergran-volymerna, Lagerlöfs Gösta Berlings saga? Gamla, om inte dagböcker, så kalendrar? Nej.
Nyss anlände en kurdisk kille från en röjfirma. Väldigt trevlig, men vi hade en del kommunikationsproblem. Ingen av oss var så bra som vi borde på tyska. Engelska kan ju folk sällan här. Jag fattade inte om jag har betalat 200 eller 250 euro (cash förstås) i förskott, det står olika bland mina orediga högar av papper och erbjudanden.
Stundom slår det mig att jag måste äta. Inte bara röka, snusa (det finns faktiskt snus att köpa här nu!) och dricka skvättar med utspätt billigt vin. En eller möjligen två av gasplattorna går att få i gång. Testar den lynniga tvättmaskinen ibland. Oklart om den också ska härifrån. Liksom var man slänger kläder och skor. Elektronik? Sopsorteringen här är lika krånglig som i svenska kommuner.
Man får glädja sig åt det lilla för det stora kommer ändå aldrig. Nu är jag barnsligt nöjd med att vi har en bultsax, Bolzenschneider, i det lilla förrådet. Och att routern inte har kukat ur på länge. I landet som ännu har faxar. Fuck you, Berlin. Jag åker härifrån med hederlig smuts under mina naturligt dassiga naglar.
***
