Lösning: öppna Gaza

Enda sättet att få slut på konflikten är att ge palestinierna ekonomiska incitament att skapa fred.

Man kan tycka oerhört illa om fascism, känna total avsky inför nazismen och ändå fråga sig varför den uppstår, varför fascister och nazister fick höga röstetal bland många »vanliga« människor, innan dess ledare tilltvingade sig makten på 1930-talet. Det går inte att se dem som röstade fascistiskt och nazistiskt som offer, de hade överlag tillräckligt med information för att inse att de gjorde ett omoraliskt och irrationellt val.

Ändå inser vi att vissa sociala förhållanden bereder vägen för fascister och nazister.

Gazaremsan styrs just nu av en politisk rörelse som av många (inklusive Sveriges utrikesminister Carl Bildt) ansågs ha vunnit rättvisa parlamentsval i de palestinska områdena. Ändå är Hamas otvetydigt en fascistisk rörelse. Den hyllar våldet, martyrdöden och likt så många andra extrema rörelser använder den AK4:an som sin symbol nästan lika ofta som halvmånen.

Hamas anser att urskiljningslösa raketbombningar av oskyldiga civila är en helt okej politisk taktik för att nå sina mål. Hamas vill formellt utplåna staten Israel. Den som sett Hamas-affischer på palestinska väggar vet att detta inte är ett normalt politiskt parti.

Palestinierna ansågs för inte så länge sedan tillhöra arabvärldens mest välutbildade och sekulära folk. Men precis som Mussolini fick tågen att gå i tid har Hamas minskat korruptionen och med externa sponsorpengar skapat fungerande hälsovård.

Israels bästa chans till fred är att hjälpa till att skapa förutsättningar för att rörelsen ska ebba ut eller omvandlas till ett demokratiskt politiskt parti.

Problemet med kriget och Israels övriga politik är att det stärker Hamas politiskt, och därmed motverkar Israels egentliga långsiktiga syfte. För det första behöver Israel det som inom modern utrikes­politik kallas »soft power«, mjuk makt.

Mjuk makt är förenklat att erbjuda en väldigt bra morot. Att halva forna kommunistblocket hade chans att bli EU-land drev även demokratiskt svaga länder som Rumänien rätt.

Det var EU, inte USA, som hade den mjuka makten att stoppa det ukrainska fuskvalet och återföra landet till demokrati och EU-integration. Gentemot länder som inte får/kan bli EU-medlemmar, som Ryssland, har EU mycket mindre makt.

Även inom länder kan detta fungera. Estland och Lettland har stora ryska minoriteter som hetsas av grannlandet Ryssland. Ändå har dessa varit övervägande lojala. De erbjuds helt enkelt en framtid, ekonomiskt och politiskt, hemma.

Det var »soft power«, löftet om ett hemland, som förde Yassir Arafat till förhandlingsbordet i Oslo. Men i dag har Israel ingen trovärdig mjuk makt. Samtidigt som man lovar palestinierna ett hemland växer bosättningarna på Västbanken, bosättningar som, om man menar allvar, borde evakueras.

Framför allt tillåts inte den palestinska staten att bygga upp en fungerande ekonomi, eller institutioner som polisväsende, eftersom Västbanken likt en schweizerost genomkorsas av osofistikerade checkpoints där tonåriga israeliska soldater tvingar palestinierna till meningslösa köer och förnedringsprocedurer emedan israeliska bilar svischar förbi. Checkpoints som omöjliggör den transport och rörlighet som modern ekonomi bygger på. I Israel har Coca-Cola ett mellanlager, på Västbanken tvingas man hålla över 30.

Palestinierna har varken något politiskt eller ekonomiskt mål att sträva mot. Ingen soft power lockar Gaza att bli som Västbanken, och Västbanken att bli Israels goda granne.

För det andra så kan man inte svälta folket till att störta makthavarna. Det är intressant att vissa nu uppmanar till bojkott och isolering av Israel, trots att en blick i backspegeln visar att Israels totala isolering av Gaza bara stärkt de sämsta krafterna. Isolering fungerar sällan, det visar exempel från Kuba till Saddam Hussein i Irak. Gaza måste öppnas.

I halvdemokratiska statsbildningar som den palestinska leder dessutom kriget till att all opposition mot det regerande partiet kväses. Precis som i kriget mot Hizbollah i södra Libanon 2006 stärker man politiskt dem man krossar militärt.

Problemet är att den israeliska demokratin i sig själv saknar starka ledare just nu, delvis en följd av ett proportionerligt valsystem som skapar bräckliga majoriteter. Men den ledare som till slut träder fram måste inse att stridsflyg utan positiva incitament gör ett land nästan lika sårbart som mjuk makt utan kanoner.

***

FÖR ÖVRIGT måste arbetsmarknadslagstiftningen nu reformeras. Att våga anställa någon trots konjunkturen måste handla om hur man driver företag, inte om hur väl man kommer överens med facket.

    • 7 kommentarer

    • Stettiner skriver:

      Det som Hamas kräver – och får stöd av ”världsopinionen” för – är att gränsen till Israel ska vara öppen, men behåller sig rätten att bomba gränsövergångarna; att bränsle ska flöda, men behåller sig rätten att beskjuta depåerna; att ström ska levereras, men behåller sig rätten att spränga ledningarna; att reservdelar ska levereras, men behåller sig rätten att bygga raketer av dessa; att arbetstillfällena i Israel erbjuds, men behåller sig rätten att mörda arbetsgivarna; att vapenvila ska råda, men behåller sig rätten att attackera Israel.

      ”Öppna Gaza”, säger världen och tycker att ett sådant arrangemang är i allafall bättre än krig.

      För vem?

    • Lars-Ove Gavelin skriver:

      Tja du har rätt, men vad ska man göra om ena partern vägrar sammarbeta, och erkänna de västerlänska demokratiska ideal….
      Det är som man skulle samarbeta med DDR där vi följer de demokratiska spelreglerna men inte DDR, därför de har sina regler för vad de tolkar som demokrati. (demokratisk centralism)

      Det går inte. nån måste vika sig.
      Ska ena sidan tillåta kvinnor som sätts i en medeltida situation där fadern bestämmer och sedan mannen.. men inte den andra sidan.

      I sverige har vi det problemet i vissa förorter där flickor inte får lära sig simma eller gå på gymnastiken osv….

      Hur ska det funka…. se bara på Libanon där är det gnissel …..
      Tala om hur man ska göra…????
      Lars-Ove Gavelin

    • Daniel skriver:

      Ursäkta, men vilka demokratiska ideal erkänner Israel? Deras ”demokrati” framstår ju som en rätt så intern angelägenhet.

    • Namn Ken skriver:

      Till Daniel:

      Kan du möjligen förtydliga vad Du menar ?
      Israel är en demokrati, som går till val om några veckor. Israelerna kan då välja vilka som skall representera dem.

      Det är mycket mer än vad Hamas kan erbjuda palestinierna i Gaza. Hamas vann ett ”missnöjesval” och tillskansade sig drygt 75 platser till parlamentet i Gaza, medan Fatah vann 45 platser.
      Hamas bildade med Fatah en samlingsregering, och den höll ett år.
      Därefter visade det fascisitska Hamas upp sitt rätta ansikte, och tog makten i Gaza med en kupp, där Fatah-moståndare avrättades på gatan, slängdes ut från byggnader, och överlevande Fatah-medlemmar jagades till sist iväg från Gaza.

      Hoppas detta är tillräckligt klargörande, avseende Ditt ifrågasättande om Israels demokrati, som fortvarande är den enda demokratin i Mellanöstern.
      Eftersom Gaza numera är en diktatur, efter Hamas´ statskupp, finner Du inte någon demokrati värd namnet närmast i Turkiet !

    • lars-ove gavelin skriver:

      Ja… lite konkret om jag får be Daniel.

      Ett land måste få ha sin rätt att försvara sig, även Israel.
      Israel drog sig bort från okuperade Gaza, ok, Men då svarade Gaza med att raket beskuta Israel. Israel svarade med att stänga gränsen. Företrädarna för Gaza fortsatte med att kidnappa Israeliska gräns vakter. Företrädarna fortsatte med raketbekutningar ca. 800 st innan Israel försvarade sig.
      Vad begär du ??? att Israel inte får försvara sig ????
      Eller är judar mindre värda att det är ok att döda dem utan risk för motåtgärder.???? (det luktar anti semititer eller)
      Lars-Ove Gavelin

    • Per H skriver:

      Trist om en intressant krönika som kritiskt granskar heheten ska mynna ut i en debatt för eller emot Israel/Palestina. Jag invänder inte emot Israels rätt att existera eller försvara sig. Däremot är jag starkt kritisk till Israels sätt att existera och försvara sig. Jag försvarar därför inte Hamas attacker. Hamas agerande ger dock inte Israel rätt att begå än värre övergrepp och folkrättsbrott. Hamas gör fel, Israel med.

      I dagsläget hoppas många debattörer och förstå sig på-are att USA och dess tillträdande president ska kunna lösa den pågående konflikten. Jag tillåter mig att tvivla. USAs utrikespolitik präglas alltid av egenintresse och hur ädla motiv Obama än kan tänkas ha finns det starka krafter som inte vill ha en kompromissbaserad lösning.

      Till skillnad från tvivlarna tror jag att mindre, oberoende aktörer kan spela en viktig roll i att stödja en positiv och en hållbar utveckling. Stödet får inte vara okritiskt eller blunda för begångna felaktigheter. Kanske är det så att omvärldens stöd ska gå till parter och företrädare som befinner sig i utkanten idag, som talar ett annat språk än våldets och maktens.

      Som fackligt aktiv kan jag inte låta bli att se en parallell till Ådahls avslutande ord. Arbetsmarknaden gagnas inte av att arbetsgivare och fack ställs emot varandra eller hamnar i ständig konflikt. Båda parter måste ha respekt för varandras utgångspunkter och förutsättningar. Facken kan inte blunda för den ekonomiska verklighet i vilken företagen befinner sig. Arbetsgivare kan inte heller blunda för att anställda är företagens kanske viktigaste resurs.

      Att driva ett företag och att hålla sig väl med facket är för mig synonymt. Facket är (eller bör vara) de anställdas intresseorganisation. Problem uppstår när de anställdas behov och intressen inte respekteras. Likaså uppstår problem när de anställdas intressen får råda över andra viktiga faktorer. Facket ska inte ge sig in på frågor som ligger utanför dess uppdrag eller kompetens.

      Min erfarenhet säger mig att rak och tydlig kommunikation är det enda gångbara. Dolda agendor och falskpel slår alltid tillbaka, förr eller senare. Arbetsgivare eller facklige företrädare som arbetar på det sättet kan vinna tillfälliga slag men förlorar oftast i det långa loppet. En verksamhet baserad på falska förespeglingar förtjänar vare sig framgång eller omgivningens respekt. Förtroende är vad det handlar om. Rakryggat stå för sin sak och samtidigt vara kompromissvillig, lyhörd – däri ligger hållbara lösningar.

    • EN SOM ÄR ÄRLIG skriver:

      SÅ ATT SÄGA ATT JUDAR GÖR FEL DÅ ÄR MAN HELT PLÖSTSLIGT ANTISEMIT?! MEN ATT TRYCKA NER MUSLIMER/ARABER OCH FRAMSTÄLLA DEM SOM EFTERBLIVNA TERRORISTER DET ÄR OKEJ?! SLUTA MED HYCKLERIET OCH ÖPPNA ÖGONEN!!

      JUDARNA GÖR SOM DE VILL OCH RESTEN AV VÄRLDEN STÅR BARA OCH TiTTAR PÅ!