mordare

Därför är mördaren en man

Bara vart tionde mord utförs av en kvinna, och kvinnor som dödar okända personer har forskarna knappt hört talas om. Varför är det så?

Han är en ensamstående enstöring som har få vänner och som knappt hälsar på sina grannar när han möter dem i trappan. En särling, en person som alltid upplevs vara lite udda i sociala sammanhang, inte minst i relationen till kvinnor.

Precis så har den 38-åring som misstänks ligga bakom flera av skottdåden i Malmö beskrivits i medierna. Experter på gärningsmannaprofilering och kriminologi nickar instämmande och förklarar att det är en arketypisk gärningsman med tanke på de brott han misstänks för; mord och mordförsök på för honom okända personer.

Den häktade Malmöskytten är långtifrån ensam. Många av Sveriges mest uppmärksammade mördare har beskrivits på nästan exakt samma sätt. Från lasermannen John Ausonius till Anders Eklund, dömd bland annat för mordet på 10-åriga Engla.

Kriminologen Mikael Rying vid Mittuniversitetet i Sundsvall känner väl igen bilden av den ensamme manlige våldsverkaren. Han har i sin forskning gått igenom samtliga fall av dödligt våld i Sverige sedan 1990. Förövarna är ofta människor i marginalen, som har svårt med arbete och relationer till andra människor. 80–90 procent av dem som dödar har någon form av psykiatrisk diagnos.

Den ena stora gruppen består av personer som lider av psykossjukdomar, exempelvis schizofreni. Deras offer är vanligtvis någon familjemedlem, mycket beroende på att de ofta lever isolerat och har ett begränsat socialt liv. Den andra gruppen är personer med någon form av personlighetsstörning, personer som Mikael Rying beskriver som omogna individer, lättkränkta, impulsstyrda och oempatiska. De har ofta svårt att fungera i samspel med andra människor och svårt för att bli motsagda eller kritiserade. Framför allt inte av kvinnor. Det är också vanligt att de hamnar i någon form av missbruk, inte sällan försöker de självmedicinera bort sina problem.

–Ensamhet leder inte till kriminalitet. Men de här förövarna har ofta en personlighetsstörning med sig från födseln, som sedan förvärras av splittrade hemförhållanden och problem under uppväxten, säger Mikael Rying.

Dessa personer fortsätter ofta att leva i marginalen. De har ofta svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och problem med att skapa fungerande relationer med andra människor. Omgivningen upplever dem som kufar.

Men det som kanske är mest slående är att de nästan undantagslöst är män. Kvinnliga förövare är märkligt frånvarande när denna typ av mördare beskrivs och analyseras.

– Det finns ingen självklar kvinnlig motsvarighet till dessa manliga mördare, säger Jenny Yourstone, forskare på Kriminalvården och Centrum för våldsprevention vid Karolinska institutet.

Det kan delvis förklaras med att det är ytterst sällsynt att kvinnor utför dödligt våld mot för dem obekanta offer. Kvinnors kriminalitet skiljer sig nämligen avsevärt från männens. Åtta till tio kvinnor per år gör sig skyldiga till dödligt våld i Sverige. Det betyder att ungefär en av tio mördare är kvinna. Den totala andelen kvinnliga brottslingar har däremot ökat stadigt sedan 1970-talet. Då var ungefär var tionde brottsmisstänkt person en kvinna, i dag är det var femte, enligt Brottsförebyggande rådet, Brå. Även om andelen kvinnor som begår hot- och våldsbrott ökat från 9 till 13 procent under perioden 1995–2007 så har andelen kvinnliga mördare varit relativt konstant under ett par hundra år.

Kvinnliga dubbelmördare är ännu ovanligare. Enligt Mikael Rying finns det bara nio fall sedan 1990 där kvinnor i Sverige dödat två eller flera personer, och då är barn nästan alltid offer.

Frågan om varför kvinnor begår färre grova våldsbrott än män är något som forskarna länge försökt besvara. En förklaring kan vara att kvinnor i högre utsträckning än män har en tendens att skada sig själva snarare än andra, att deras problematik vänds inåt.

– Men varför det är så är än så länge relativt okänt. Den forskning som finns på området är snarare beskrivande än analyserande, säger Marie Torstensson Levander, professor i socialt arbete med inriktning mot kriminologi vid Malmö högskola.

Mikael Ryings genomgång av svenska mordfall visar att kvinnor som utfört dödligt våld grovt kan delas in i två grupper. Den ena lider ofta av en psykisk sjukdom och riktar våldet mot en närstående, ofta det egna barnet. Inte sällan begår kvinnan självmord efter dådet. Den andra gruppen kvinnor lever i missbruksrelationer, och det dödliga våldet uppkommer ofta efter att kvinnan själv utsatts för våld av sin partner.

Anna Motz, brittisk psykolog och världsledande forskare om kvinnligt våld, har i boken »The Psychology of Female Violence« analyserat kvinnors våldsbrott. Hennes slutsats är att våldsamma kvinnor återupprepar våldshandlingar de själva har utsatts för. Detsamma gäller ofta våldsamma män, men skillnaden är att kvinnor riktar sitt våld mot sig själva och sina barn – allt från självskadebeteende till barnadråp – medan männen oftast riktar våldet mot kvinnor eller andra män. Detta speglar kvinnornas allmänna plats i samhället, som fortfarande i stor utsträckning är i hemmets sfär, i rollen som fru och moder.

Kvinnorna blir sina egna offer. Men också barnen blir till måltavalor eftersom de utgör den narcissistiska förlängningen av kvinnornas egna jag. Kvinnor som själva har utsatts för våldsamheter och övergrepp som små känner lätt avundsjuka gentemot den kärlek som deras egna barn får, enligt Anna Motz.

– Kvinnliga mördare har i större utsträckning än manliga utsatts för sexuella och andra övergrepp som barn, och har oftare haft en förälder som är psykiskt sjuk, enligt forskaren Jenny Yourstone.

Hennes forskning visar att fler morddömda kvinnor än män har sökt vård innan brottet begicks. Hälften av kvinnorna har inom ett halvår före brottet signalerat att de inte mår bra, något som Jenny Yourstone förklarar med att kvinnor är bättre än män på att söka psykiatrisk vård.

Hon tror också att det mycket väl kan vara så att omgivningen letar mer aktivt efter förklaringar till varför just kvinnor begår allvarliga våldsbrott. Det är nämligen också så att morddömda kvinnor oftare än män klassas som allvarligt psykiskt störda.

– I samhällets ögon är det fortfarande svårare att förstå varför en kvinna dödar en annan människa, säger Jenny Yourstone.

Fakta

14 kvinnor dömdes för mord eller dråp 2009.

1 av 10 mördare i Sverige är en kvinna.

Kvinnornas mordoffer är i mer än åtta av tio fall en nära anhörig.

Ingen kvinna dömdes för sexmord, hedersmord eller mord med hatbrottsmotiv mellan 1990 och 2006.

Kvinnors kriminalitet ökar mer än mäns, särskilt när det gäller våldsbrott.

Andelen lagföringsbeslut gällande kvinnor har ökat successivt, från knappt 16 till 18 procent mellan år 2000 och 2009.

136 män dömdes för mord eller dråp 2009.

2009 var 82 procent av samtliga lagförda brott i Sverige begångna av män, enligt statistik från Brå.

Cirka en tredjedel av männens mordoffer är familje­medlemmar medan hälften av offren är andra bekanta.

Även mord som är uppgörelser i den kriminella världen utförs nästan uteslutande av män.

Minst 92 procent av lagförda sexualbrott, rån och tillgrepp av fortskaffningsmedel 2009 gällde män.

Könsstereotypa mördare

Högg ihjäl två män
Den psykiskt sjuka 34-åriga kvinnan, diagnostiserad med paranoid schizofreni, högg ihjäl två män i deras lägenheter i Växjö inom loppet av ett par timmar. Kvinnan hade haft ett förhållande med en av männen men rätten lyckades aldrig fastställa ett motiv. Kvinnan dömdes till rättspsykiatrisk vård.

Satte eld på maken
Den 46-åriga kvinnan – som fått namnet »Svarta änkan« – var sedan tidigare dömd för dråp, sedan hon strypt sin sambo med en elsladd, när hon i juni i år dömdes för mord på sin nya make. Denne gång hade hon tänt eld på parets lägenhet i Grängesberg medan mannen och hans son låg och sov. Sonen undkom.

Mördade två barn
I pressen kallades Christine Schürrer »Tyskan«. Den 32-åriga kvinnan mördade två barn, ett respektive tre år gamla, i Arboga och skadade allvarligt deras mamma. Motivet var en bruten relation med sambon till de mördade barnens mamma. Schürrer bedömdes inte vara allvarligt psykiskt störd och dömdes därför till livstids fängelse.

Englamördaren
Försvinnandet av tioåriga Engla i april 2008 engagerade hela landet. När mördaren, den 42-årige Anders Eklund, greps framkom snart bilden av en serieförbrytande enstöring. I förhör erkände han mordet på Pernilla Hellgren i Falun år 2000 samt ett våldtäktsförsök i Sandviken. För det fick han livstids fängelse.

Använde yxa
Han hade känt sig kränkt av styvpappan, sa den 21-årige mannen inför rätten sedan han dödat sina två småsyskon, en 15-årig bror och en 12-årig syster, samt deras pappa med yxa och kniv. De brutala morden ägde rum i en villa i Härnösand den 11 maj 2010. 21-åringen dömdes till sluten rätts­psykiatrisk vård.

Lasermannen
John Ausonius sköt sammanlagt elva personer i olika attentat i Stockholmsområdet mellan augusti 1991 och januari 1992. Gärningsmannen – som själv hade föräldrar som invandrat till Sverige, vilket han mobbades för i skolan – valde enbart offer som var mörkhyade eller hade mörkt hår.

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 1095 kronor!

9 comments

  • Emilie skriver:

    Tack för en intressant artikel, men visst skulle man kunna fråga sig varför så många män utövar grovt våld snarare än varför så få kvinnor gör det?

  • Hermann skriver:

    Ur ett evolutionärt perspektiv är det inte särskilt förvånande att kvinnor begår färre våldsbrott än män. Endast den som tror att vi föds som blanka papper kan förvånas över statistiken. Män är avlade för att tävla med list och styrka om kvinnornas gunst. Hänsynslöshet premierades säkert ofta med ett större antal överlevande barn. Nu lever vi i en annan värld, men det genetiska minnet tar längre tid än ett par futtiga tusental år att förändra.

  • Anna skriver:

    Kommentar: under mördade 2 barn: Christine Schürrer hade INTE haft ett brutet förhållande med barnens far, utan Mamman till barnets Nya man innan de träffades.

  • Gudrun skriver:

    Kvinnor är mycket listigare och upptäcks inte.

  • Marie skriver:

    Var kommer samhällets genusordning in i denna text? Hermann skriver att det bara är de som tror att vi föds som tomma blad som blir förvånade över att kvinnor inte dödar i samma utsträckning som män. Tvärtom; det ligger helt i linje med de maktstrukturer och genuspositioner vi har idag.

  • Vera skriver:

    Är en smula besviken på att man här inte går noggrannare in på varför skillnaden män-kvinnor är så stor som den är. Visst, det finns väldigt lite forskning på området, men det är fruktansvärt intressant! Jämföra skillnaden genetik – samhälle mer? Ta upp evolutionspsykologiska perspektivet? Möjligheterna sträcker sig way and beyond denna artikel. Dock kul att ämnet uppmärksammas! Tack!

  • [...] http://www.fokus.se/2010/11/darfor-ar-mordaren-en-man/ [...]

  • [...] om männens mående inte heller var optimalt. Kvinnors mord drabbar också också ofta partners, relativt ofta efter att de själva utsatts för våld av partnern. Totalt drabbar 8 av 10 mord som begås av [...]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*