Solbad. Josefin Ekström från Linköping följer debatten om solariesolning med intresse, men oroas inte av rönen. På besök i Stockholm passar hon på att lägga sig under UV-lysrören en stund.

MALINH_solarium._1

Solariet slår tillbaka

Just som gymen och simhallarna ­kastat ut sina solarier visar ny forskning att ­strålarna kan motverka cancer.

Det stora mörkret rullar in. Sommarens bränna har för länge sedan bleknat och solen går ner strax efter lunch. De som har råd bokar en biljett till Thailand eller Kanarieöarna. Höstlovs- och julveckorna är sedan länge slutsålda, låter resebolagen meddela.

Samtidigt, en fredag i centrala Stockholm, vallfärdar soltörstande svenskar till ett drop-in-solarium vid St: Eriksplan. De flesta lägger i mynt för att sola 20 minuter. Motiven hos kunderna varierar. Många vill mota glåmigheten och se lite piggare ut, andra solar av mer medicinska skäl. Som en tjej i tjugoårsåldern, som berättar att hon blivit ordinerad solariesolning av sin hudläkare, för att mildra eksem. Fem minuter räcker, hon solar inte för att bli brun.

Solbrännans omfattning har alltid varierat med de västerländska skönhetsidealen. Långt in på 1900-talet var solbränd hud en tydlig klassmarkör som borgarklassen gjorde allt för att undvika. De dolde sina delikata ansikten och händer för solens strålar, eftersom brun hud och fräknar förknippades med bönder, fiskare och arbetare.

Men det bleka idealet stod i kontrast till läkarvetenskapen. I och med industrialiseringen och massflytten från landsbygden till städerna upptäcktes det att skelettmissbildningar och kraftig hjulbenthet hos barn ökat stort i Storbritannien.

Barn, som tidigare befunnit sig utomhus och exponerats för solljus under stora delar av dygnet, satt nu inomhus i de mörka och trånga städerna. Bristsjuk­domen rakitis kallades följaktligen för engelska sjukan, och när det blev känt att den orsakades av brist på D-vitamin började kvartslampor användas i mediciniska syften även i Sverige. Gruvarbetare ordinerades behandlingar när de befunnit sig i underjorden en tid, och barn behandlades förebyggande.

På 1960-talet, i och med flyget och charterresornas intåg, förändrades idealen på nytt. Välbeställda västerlänningar kunde nu unna sig lyxen att semestra utomlands, och den perfekta solbrännan blev ett kvitto att visa upp vid hemkomsten. Sollamporna började användas för att få en åtråvärd solbränna.

På 1980-talet gjorde de moderna solarierna med långa lysrör entré, och den solbrända huden syntes allt oftare på vältrimmade aerobicstjejer och bulliga gymkillar.

Men sedan var det något som hände. Rapporterna om solens skadeverkningar slog igenom på bred front för ett tiotal år sedan. Solkrämer och UV-dräkter för barn är numera en självklarhet för de flesta solsemestrande svenskar. Vi har lärt oss att solen är farlig, och att hudcancer är den snabbast ökande cancerformen i Sverige i dag.

Inte så förvånande kanske att dagens hälsomedvetna svenska medelklass ser solariesolning som det mest skämmiga man kan ägna sig åt. Det är något som görs i smyg, och som ihärdigt förnekas om någon skulle fråga var den vackra solbrännan kommer ifrån, konstaterade Calle Norlén nyligen i radioprogrammet »Spanarna« i P1. I dagens samhälle upplever en solariesolare samma sociala stigmatisering som en rökare.
Solarieägaren Hans Guterstam känner igen bilden. Han har för länge sedan slutat tala om vad han jobbar med när folk frågar.

– Jag orkar inte ta diskussionen. Många tror antingen att man är halvkriminell eller så talar de om för en att solariesolning orsakar cancer, säger han.

Så har också Strålsäkerhetsmyndigheten arbetat aktivt de senaste åren för att minska solariesolandet i landet. I början av 2010 uppmanade de samtliga kommuner att avlägsna alla solarier från kommunala sim- och idrottshallar. En uppmaning som många tagit fasta på – i dag har ungefär hälften av Sveriges 290 kommuner plockat bort sina solarier, och många är på väg att göra samma sak.

Den stora privatägda gymkedjan Sats var tidigt ute med att plocka bort alla solarier från sina träningscenter i Sverige. Det skedde den 1 december 2009, med hänvisning till nya rön från världshälso­organisationen WHO om solariesolningens cancerogena effekter.

– 2009 märktes en tydlig nedgång, det var nog det sämsta året sedan jag kom in i branschen för 20 år sedan, säger Kim Wiking, ordförande i Svensk solarieförening.

Men han räknar med att det branschen tappade i fjol tar de igen i år. Branschen märker av en tydlig uppgång, och Kim Wiking tror att det beror på det ökade intresset för D-vitamin och dess hälsobringande effekter.

Bara under det senaste året har medierapporteringen om D-vitaminets närmast undergörande effekter nämligen ökat stort. D-vitamin är en bristvara för många människor på norra halvklotet och kan motverka många svåra sjukdomar, enligt den senaste forskningen. Kvinnor som solar mycket löper en 30 procent lägre risk att drabbas av blodpropp, jämfört med de kvinnor som undviker solen. Detta enligt en studie på 40 000 kvinnor, utförd vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge och universitetssjukhuset i Lund.

En annan uppmärksammad studie, publicerad i British Medical Journal, visar att cancer i tjock- och ändtarm minskar med 40 procent om man har tillräckliga nivåer av D-vitamin. Även risken för benskörhet minskar. Nyligen har forskare vid Köpenhamns universitet påvisat att D-­vitamin är nödvändigt för immunförsvarets fronttrupp, T-cellerna. D-vita­minbrist kopplas även samman med sjukdomar som ms, diabetes, schizofreni och depression.

Vissa menar att vi därför är inne i ett paradigmskifte i synen på solning och dess effekter på vår hälsa. Medan tidigare studier mest fokuserat på det farliga, framför allt vad gäller hudcancer, har nya studier lett till att många börjat ifrågasätta tidigare rekommendationer om solning. Och en del hävdar att det är de senaste årens strikta solrekommendationer som ligger bakom många sjukdomsfall.

En av dem är Johan Moan, professor i fysik och cancerforskare vid Institutet för cancerforskning i Oslo. Han var en av de första som på 1980-talet varnade för ett uttunnat ozonskikt och faran för hudcancer. I dag är han en av de största förespråkarna för solning, även i solarier, eftersom han menar att D-vitaminbrist är betydligt skadligare för nordbor än de potentiella faror som överdrivet solande kan innebära.

Johan Moan är övertygad om att om myndigheterna förstått hur effektiv ­solen och solarier är på att producera D-vitamin så hade både Sverige och Norge haft ett helt annat regelverk. Han hänvisar bland annat till resultat som hans egen forskningsgrupp kunnat se på försökspersoner i Norge. De fick under vintern sola solarium flera gånger, under så kort tid att någon hudrodnad aldrig kunde skönjas. Resultaten visade att försökspersonernas D-vitaminnivåer steg med i snitt 40 procent.

– En ökad nivå av D-vitamin innebär en minskad risk för att drabbas av de allra flesta former av cancer, säger Johan Moan.

Som exempel nämner han att bönder och fiskare, som exponeras för stora mängder solljus, tvärtemot vad man kanske kunnat tro i mindre utsträckning drabbas av hudcancer än andra yrkesgrupper. Han poängterar också att han inte rekommenderar någon att ligga så länge att man faktiskt blir brun. För att upprätthålla D-vitaminnivån räcker det med tio minuter i solariet en gång i veckan under den mörka årstiden.

Men Ulrik Ringborg, professor i onkologi vid Karolinska institutet i Stockholm, hävdar att det finns en fara med att blanda ihop frågan om D-vitamin med solen. Att låga halter av D-vitamin innebär en riskfaktor för att drabbas av vissa tumörsjukdomar innebär inte att solrekommendationerna bör ändras. Han, liksom många andra cancer- och hudläkare, hänvisar till WHO:s riktlinjer som är mycket tydliga: solariesolning är cancerframkallande. Margareta Frohm Nilsson, överläkare på Karolinska universitetssjukhusets hudklinik, instämmer.

– Jag rekommenderar ingen att sola solarium eftersom vi vet att det ökar risken att drabbas av hudcancer och malignt melanom, säger hon.

Inte heller Hélène Asp, chef för miljöövervakningsenheten på Strålsäkerhetsmyndigheten, anser att de nya rönen om D-vitamin och solning föranleder ändrade riktlinjer. Att solarier nu är på väg att försvinna från svenska sim- och idrottsanläggningar är enbart positivt ur folkhälsosynpunkt.

– Solarier har inget med friskvård att göra och det är därför rimligt att de försvinner från kommunala anläggningar, säger Hélène Asp.

Det är argument som inte biter på Josefin Ekström och hennes mamma Viktoria Törnquist från Linköping. De är på besök i Stockholm och passar på att ta hand om sig själva i höstmörkret. Efter att ha fått massage har de nu gått till drop-in-solariet för en stunds UV-strålning. De har med stort intresse följt den senaste tidens rapportering om D-vitamin och solning.

– Vi solar inte regelbundet men däremot i perioder. Det är skönt och man ser lite piggare ut, och det känns logiskt att vi i det mörka Norden behöver ljus under vintern, förklarar de innan de lägger i mynt i automaten och tar plats under rören.

Fakta | Trendvitamin från sol och lax

D-vitamin, som egentligen är ett hormon, bildas i huden med hjälp av solljus. Andra källor är fet fisk som lax, makrill, sardiner och sill samt i viss mån också ägg och kött. Berikade mejeriprodukter, margarin och mjölk, kan också täcka en del av vårt behov.

Vitaminet är viktigt för skelettbildning och immunförsvar. En daglig dos på cirka 15 minuter i svenska sommarsolen är tillräckligt för att dagsbehovet ska fyllas. Om du har mörkt pigment krävs det längre tid för att dagsbehovet ska fyllas.

Hur mycket vitamin D vi behöver varierar med ålder och kön. En tumregel är att kvinnor och män behöver 7,5 mikrogram per dag, gravida och ammande kvinnor 10 mikrogram per dag.

2009 visade en studie bland slumpvis utvalda kvinnor i Uppsala att nästan var femte hade D-vitaminbrist under vintern, men nästan ingen under sommaren.

Källa: Livsmedelsverket, Karolinska institutet, Apoteket.

Olika strålningstyper

UVA Utgör 90 procent av solljuset och tränger djupt ner i huden. Dessa strålar gör pigmentet i din hud brun men huden blir också torr, rynkig och åldrad i förtid. UVA-strålningen kan skada hudens vävnad och ge cancer vid för stora mängder. Vanliga solarier ger till största delen UVA-strålning.

UVB Hjälper till med att bygga upp ett skyddande pigment, gör huden tjockare och bildar det nyttiga D-vitaminet. Men det är samtidigt UVB som gör att du kan bränna dig. Solskyddsfaktorn (tex spf 15) anger skyddet mot UVB-strålarna. Kan ge cancer vid för stora mängder.

Källa: Apoteket

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 1225 kronor!

9 comments

  • Sonen skriver:

    Min pappa kommer från en fiskeby i Grekland som vi åker till varje sommar. Dessa människor har fiskat och utsats av medelhavssol hela deras liv varje dag flera timmar om dagen och är så burn man kan bli under sommarhalvåret. Och de har aldrig haft eller har problem med hudcanser! Konstigt att de som exponeras för vår sol mår hur bra som helst och vi här uppe som har det mörkt större delan av året har fler många problem och sjukdomar än någon!

  • […] Läs den här: http://www.fokus.se/2010/11/solariet-slar-tillbaka/ […]

  • Tom Thailand skriver:

    Då skulle jag vara död för länge sedan om det nu är så farligt att sola, o inte bara jag vi är några miljoner som bor här i Thailand o utsätts nog för mycket kraftigare UV-strålning än i Sverige eller ett solarium, och någon hudcancer är inte särskilt utbrett här vad jag vet.

  • Lars Robertsson skriver:

    Det är en handfull och samma personer som år efter år bedrivit denna lobby verksamhet mot solarier, internationellt och i Sverige. Ulf Wester på SSM, Statens Strålskyddsmyndighet, är en av dem. Man har kategoriskt fört allmänheten bakom ljuset med vilseledande, vinklad och ofta oriktig information om solarier. Varför? Ja det kan man undra. Vem tjänar på detta? Röster runt om i världen har de senaste åren höjts kraftigt att det är kosmetika branschen som ligger bakom och underblåser kampanjer mot solning och solarier. Man pratar om en omsättning i krämer med solskyddsfaktorer, brun utan sol etc. i miljarder.
    Who säger! Man refererar till WHO. Vem eller vilka är det som är rådgivande experter till WHO i UV frågor? WHO har ett rådgivande organ som heter INTERSUN där Ulf Wester varit aktiv under ett antal år..
    Det finns inga renodlade solariemänniskor att studera i medicinskt syfte när man vill påskinna UVA´s cancerogena effekter utan man är hänvisad till studier på djur som djuphavsfisk, hårlösa möss mm. Djur som valts pga av sin känslighet och som naturligt aldrig utsätts för solljus. För några år sen presenterades en svensk/norsk enkätstudie på 100000 kvinnor och man gick ut från läkarhåll och SSM och sa att ”solar man solarier ökar risken med hudcancer 50%”. När man läste studien var det så att av 100000 enkät frågade kvinnor hade 358 haft eller hade hudcancer och av dessa hade 152 också solat i solarier. Alltså 50% av 358, inte 50% av 100000. I media framstod då deras uttalanden att 50000 löpte risk att få hudcancer om man solade solarier. IARC studien hos WHO är också en sammanställning av fragment av olika studier. Vissa 20 år gamla. Jag vill påstå att SSM bedriver ett myndighetsmissbruk av kollosal format gentemot solarier. DE vet att solarier är mindre riskfyllt än det riktiga solen och de vet också att fördelarna med att sola förnuftigt är mångfallt större än nackdelarna. Så varför håller de på? Vad är det som driver dem att föra detta korståg mot solarier?

    • Kim Wiking skriver:

      Vad driver dem, var Lars fråga. Ingen vet naturligtvis. Men jag tänker ge mig på tre gissningar. 1. Har man drivit en teori i många år så är det lite pinsamt att tvingas erkänna att man har haft fel. 2. Att skapa larmrapporter ger uppmärksamhet i form av rubriker och larmartiklar i media. Dessa artiklar ger ett kvitto på att den ansvarige för informationen är betydelsefull och aktiv. En betydelsefull och aktiv person får politikernas aktning och respekt, vilket också leder till ett bättre utgångsläge i löneförhandlingar mm. 3. När väl sanningen kommer fram att solen inte ligger bakom den rådande cancerepidemin så kommer SSM att fråntas detta uppdrag och alla ekonomiska anslag kommer att dras in och SSM måste minska sin kostym. M.a.o. överlevnadsinstinkt och maktbegär driver dem.

  • Roland Laurent skriver:

    Det finns läkare som Ringborg och Margareta Frohm Nilsson som i årtionden hävdat att solariet skulle öka risken för hudcancer och att de inte finns några positiva effekter med solariesolande. Låt oss en gång för alla konstatera att de har fel och som läkare borde ta till sig ny forskning liksom man gjort i Nederländerna, England och USA. Vilken agenada som driver dem kan vi bara spekulera i.
    Fakta är att;
    – det finns ingen vetenskaplig bevisning för att solarier ökar risken för hudcancer. Tvärtom, rapporter som som haft som utgångspunkt att bevisa det har i själva verket visat på motsatsen. Så även WHO:s rapport och Ringborgs egen studie från 2005 där det konstateras att regelbundet solande i själva verket minskar risken för hudcancer.
    – solarier ger sommar-doser av D-vitamin redan vid mycket moderat solning.
    – solens (läs UV-ljusets) betydelse för D-vitamin är omfattande och oomtvistlig.

    Hélène Asp har även hon fel – att solarier försvinner från simhallar är negativt ur folkhälsosynpunkt.

  • Kim Wiking skriver:

    Allt sunt förnuft och all logik säger att artikelns huvudbudskap är riktigt. Människan behöver, precis som allt annat liv på denna planet solens ljus. Kom ihåg att alla varningar du läst genom åren endast är baserade på en teori. Denna teori är bevisligen felaktig, men många kämpar för att hålla den vid liv, att använda lögner verkar inte vara något hinder. Ulrik Ringborg säger i artikeln, ”solariesolning är cancerframkallande”. I WHO:s rapport ”Sunbeds and UV-radiation” står det i klartext. ”Ett stort antal studier har genom åren genomförts i syfte att bevisa att solarium kan öka risken för hudcancer. Ingen av dessa studier har kunnat bekräfta att denna risk finns.” Det finns bara en förklaring varför sambandet inte går att påvisa. Teorin är helt enkelt fel.

  • Göran Olsson skriver:

    Om man tittar lite närmare på den hat-kampanj mot solen och solarier som har bedrivits de senaste 30 åren, så finner man snart att det är de stora tillverkarna av sol-skyddskrämer som ligger bakom. Det är också de som tjänar grova pengar på denna skrämsel-propaganda.
    Min rapport ”30-years of Sun-Scare” är nu tillgänglig från http://www.tannersrights.com. Än så länge endast på Engelska.

  • Gert skriver:

    Men oavsett så är både solarium och resor till soligare länder ett extremt energislöseri. Bättre att bara se till att få lite sol naturligt när det går.