Pamela Anderson: ”Jag ser bara mer ut som mig själv”

– Följ dina drömmar. Det är aldrig för sent.

Ja, det är en klyscha, och det låter som en klyscha, men när Pamela Anderson säger det ligger det mycket sanning i det. Efter att en gång i tiden mest varit känd för en roll som storbystad livräddare i en TV-serie och för en stulen sex-video, får hon i dag roller i storfilmer och åker runt på filmfestivaler.

– Hårt jobb kan göra dig lycklig. Vi gör det alla på vårt eget sätt, lägger hon till.

– Jag är stolt över att ha varit en del av popkulturen, men att vara känd för en röd baddräkt var begränsande. Att kunna bryta mig fri från den bilden var en utmaning och tog tid. Man vet aldrig när ögonblicket kommer, och när det kommer måste man vara beredd att ta vara på det.

För ett par år sedan spelade hon i The Last Showgirl, ett drama om Shelley, en snart 60-årig showgirl, som dansar på en klubb i Las Vegas och som snart ska läggas ner. Shelley har dessutom problem med sin dotter som hon har dålig kontakt med.

– Jag tror inte att jag kunde ha gjort den här rollen om jag inte hade haft det liv jag haft att dra erfarenheter från. Jag kan relatera på så många sätt, det finns så många paralleller. Samtidigt är hon inte jag. Det är en karaktär som jag kände att jag skulle kunna forma. Jag har alltid känt att jag skulle kunna göra mer än vad jag gjort tidigare och det här var ett underbart tillfälle att visa vad jag är gjord av. Och jag var omgiven av personer som trodde på mig på ett sätt som många andra inte har gjort. Man kan inte bara säga att man är skådespelare, det måste finnas personer som tror på dig.

– Det är en fantastisk karaktär. Hon är sårbar, hon är full av nostalgi, hon älskar verkligheten bakom det hon gör. Hon tror på sin konstform, hon tar den mycket seriöst.

I sin nya film, Rosebush Pruning, spelar Pamela Anderson modern i en mycket dysfunktionell familj, som håller till en tjusig villa i Spanien och som förolämpar och till sist även börjar mörda varandra.

Callum Turner, Riley Keough, Elle Fanning, Tracy Letts, Jamie Bell och Lucas Cage har andra roller i den stjärnspäckade filmen, som på filmfestivalen i Berlin delade publiken. Många avskydde den, andra hyllade den som en vass satir mot de överrika och som en attack mot kapitalismen. Regissören Karim Ainouz är känd för att gå långt när det gäller provokationer, och detta märks även här (även om han när jag intervjuade honom sa att han aldrig använder provokationer bara för provokationens skull). Här finns bland annat en incestuös scen mellan Letts och Turner (far och son i filmen) som ger användande av tandkräm en helt ny innebörd (nog sagt on detta, inga detaljer).

Pamela Anderson spelar mamman i familjen. Hon sägs vara död, att hon blivit uppäten av vargar, men i verkligheten har hon rymt och lever nu i ett lesbiskt förhållande. Hon förekommer i tillbakablickar och i scener från det hus där hon nu lever med sin partner, och gärna ligger i en solstol iförd sedesam bikini. :

– Hon har moderkomplex, hon känner skam och skuld. Jag har haft en mamma själv, och jag är själv mamma, vilket alltid innebär en komplicerad relation, och den komplicerade relationen till män och att försöka vara romantisk, allt detta appellerade verkligen till mig.

Hon tar sitt skådespeleri på stort allvar och menar att hennes bästa tid är nu.

– Om jag önskar att detta hade hänt mig tidigare? Nej, det hade varit att slösa med tid, för jag är här nu. Och jag kan göra det, och om det hade hänt tidigare hade jag inte kunnat göra det för mina barn växte upp och om jag hade varit i ett tumultartat förhållande hade jag inte haft samma fokus. Mina barn är vuxna. Jag är fri nu. Så jag har allt att ge.

– Jag är glad att jag har haft ett sånt spännande liv. Det var färgglatt, det var en okonventionell väg till att bli skådespelerska och även om jag är 58 känns det som att det är nu det börjar. Jag är så lycklig över att ha fått den här möjligheten. Det känns som…det här är inte en andra chans. Det känns som om detta är början på min karriär.

Hon har varit världskändis ända sedan hon 1992 tog på sig sin röda baddräkt och blev en av livräddarna i TV-serien Baywatch. Det blev 110 episoder för Pamela Anderson.

– Jag var på stranden och filmade och jag skulle ju ändå ha varit på just den stranden privat, säger hon med ett skratt.

Följde gjorde utvik i Playboy, en mängd omslagsbilder på det magasinet, film- och TV-roller av det kanske inte alltid imponerande slaget (1996 orsakade hon kaos i Cannes då hon gjorde PR för actionfilmen Barb Wire) och en rad omskrivna förhållanden och giftermål. Inte minst äktenskapet med rocksångaren Tommy Lee, de gifte sig på en strand i Mexico efter att ha känt varandra i fyra dagar. De spelade in en sexvideo för privat bruk, den stals och lades ut på Internet och hela den storyn skildrades häromåret i den rätt underhållande TV-serien Pam & Tommy (med Lily James och Sebastian Stan i huvudrollerna). Pamela Anderson har inte sett den och vill intekommentera den.

Hennes relationer har varit många och ofta turbulenta. Inte minst gäller det den nyss nämnda relationen med Tommy Lee.

– Det skulle vara kul att träffa någon som är mer normal och inte har med nöjesbranschen att göra. Men jag vill ha en storvuxen man. Att jag hela tiden blivit ihop med rockmusiker beror på att de varit väldigt ihärdiga och tjatiga.

Nyligen kopplades hon romantiskt ihop med skådespelaren Liam Neeson, detta efter det att de spelat mot varandra i en nytolkning av komedin Nakna pistolen (in originalet spelades rollerna av Leslie Nielsen och Priscilla Presley). Vid alla premiärer och intervjuer höll de varandra i handen och tittade förälskat på varandra. Men när premiärerna väl var överstökade var det slut med det romantiska – allt var en del av filmbolagens försök att trumma ihop uppmärksamhet genom att få pressen att haka på och skriva om en ihopdiktad romans.

Under filmfestivalen i Cannes 2008, då Pamela Anderson gjorde sitt andra besök på festivalen. Det första var 1996 med förutnämnda ”Barb wire”, det var en usel film och den hon kom med 2008, ”Blonde and blonder”, var om möjligt ännu sämre. Pamela Anderson mötte pressen på Carlton Hotel, iförd mycket åtsittande svart topp och minimal vita, mycket korta shorts. Det blonda håret låg som en kaskad kring henne. Utseendemässigt levde hon upp till myten om sig själv, och sa:

-Om folk vill se mig som en bimbo, så är det helt ok med mig. Jag gillar att driva med bilden av mig själv.

När vi träffades den gången hade vi nyligen kunnat se henne i Borat, där den fiktive huvudpersonen fått för sig att hon vill gifta sig med honom, och i slutet jagar henne genom en bokhandel medan hennes livvakter försöker stoppa honom.

– Folk tror det var på riktigt, men jag visste självfallet om vad som skulle hända. Men eftersom man trodde jag blev chockad på riktigt, måste jag ju ha gjort det bra.

– Jag har sett Borat med barnen, eftersom deras kompisar redan hade sett den. Men jag sa till dom att det fanns vissa scener och visst språk i den som jag ville tala med dom om.

Hon berättade att hennes då 18-årige son hittade ett gammalt nummer av Playboy och frågade ”var du väldigt fattig när du kom till LA, eftersom du inte hade råd att köpa kläder?”.

-Vi har talat om det där. Jag har inga problem med att vara naken, det är värre med våld.

Det tog tid innan barnen förstod att deras mamma var Pamela från Baywatch, en TV-serie som de själva inte tittade på.

– De kom hem och sa ”dom andra barnen säger att du är den Pamela Anderson, är det sant?”.

Det här var under en tid då hon och barnen bodde vid stranden i Malibu och hon var en ständig gäst hos Hugh Hefner på dennes Playboy Mansion. Hon hade vikt ut sig många gånger i tidskriften och har rekordet när det gäller antalet omslag.

För fyra år ändrades hennes liv, då hon gjorde Broadway-debut som Roxie Hart i musicalen Chicago. Man menade att rollfigurens liv i mycket speglade hennes eget. Hon fick mycket bra kritik och en lång stående applåd efter premiärföreställningen. Det var det som ledde till att hon blev erbjuden rollen i The Last Showgirl. Hon har sedan dess också skrivit självbiografin Love, Pamela, en öppen och ärlig beskrivning av ett turbulent liv som till stor del tillbringats i medieljuset. Hon medverkade också i en dokumentärfilm om sitt liv (finns på Netfix), producerad av en av hennes söner.

Från att blivit sedd över axeln efter Baywatch och roller i B- och C-filmer spelar hon nu mot erkända skådespelare i festivalfilmer. Blir hon nervös? I The Last Showgirl filmade hon mot veteranen Jamie Lee Curtis.

– Jag var livrädd först. Hon är full av styrka, hon har vunnit en Oscar. Du skulle också ha varit rädd. Men nu känns det som om vi har varit vänner hela livet. Hon kramade om mig och såg mig i ögonen och sa ”vi gör det här”. Hon är underbar. Hon är så ärlig, hon har så mycket kärlek och hon skapade ett systerskap på inspelningen. Vi håller kontakt nu, vi snackar, vi är riktigt stolta över varandra.

– När jag hade bikini på mig kunde jag komma undan med vad som helst. Men jag hade drömmar fast jag visste inte hur det fungerade att vara skådespelare. Jag läste pjäser och jag började i en teaterskola men jag gifte mig tidigt och allt gick fort. Decennier flög förbi. Jag vet inte ens vad som hände mellan Baywatch och Broadway. Jag vet att jag uppfostrade två barn och dom blev okay. Men resten var…galenskap, kaos, så jag är verkligen tacksam över att vara här idag.

– Det enda jag kan känna att jag ångrar är att jag inte ständigt tog skådespelarlektioner och koncentrerade på det. I övrigt så flög tiden förbi. Ibland handlade det om överlevnad, att ha ljuset tänt, att se till att jag kunde gå vidare efter vissa saker som hände. Jag tyckte inte jag fick några möjligheter så jag hade mitt liv i Malibu och jag hade mina barn och nu är dom vuxna och jag kan gå vidare. Ett tag trodde jag inte något skulle hända, att mitt liv skulle gå ut på att odla grönsaker och titta på bra filmer och läsa böcker och det var det. Men det innebar också att jag kunde förbereda mig på ett mycket okonventionellt sätt. Att det här hände nu var timing.

Vi talar om detta med att hon inte längre använder smink. Hennes världsrykte har gjort att när hon slutade med make up resulterade detta i stora rubriker i en rad länder. Hon skrattar när jag undrar hur det kändes.

– Det känns roligt och fånigt. Jag gjorde det inte för att få uppmärksamhet, jag gjorde det för mig själv. Men det har påverkat många kvinnor, eftersom vi fastnar i det här. Jag ville hoppa av det här galna tåget. Jag är den ålder jag är och det är ok. Jag tänker inte jaga ungdom. Jag skulle inte vinna.

– Det är inte så att jag tycker att jag ser bättre ut utan make up. Jag ser bara mera ut som mig själv.

Men du har ju make up på dig i de filmer du gör, hur känns det att så att säga gå tillbaka dit?

– För ”The last showgirl” gjorde jag all make up för filmen utan att titta i en spegel. Jag ville att det skulle se rått och tungt ut. När man står på scenen så måste man nå ut till dom sitter längst bak. Så det blev väldigt mycket ”scen-make up”. Det var kul, det var för karaktären.

Hon har verkligen fått det som brukar kallas en andra start.

– Jag har lärt mig att jag är en skådespelare. Att få rollen i The last showgirl var ett så otroligt tillfälle att få göra något där det kändes att jag jobbade hårt. Den möjligheten har jag inte haft tidigare. Jag älskade att vara en del av popkulturen, men det var också begränsande som gjorde att det var svårt att komma förbi folks uppfattningar om mig. Det där tog jag upp i min bok och i dokumentären. Och nu vill jag bli en seriös skådespelare.

Hon har flyttat från Los Angeles och bor numera på en gård på Vancouver Island i Kanada. Hon föddes där och bor nu i sina morföräldrars gamla hus, och har en trädgård som hon älskar.

– Jag har en underbar grönsaks- och rosenträdgård och jag har skrivit en kokbok. Jag är besatt av min trädgård. Det är ett av de ställen där jag kommer riktigt bra överens med min mamma.

***

Läs även: Så mycket bättre än “Stranger Things”

Läs även: Vem är egentligen rösten? – AI konkurrerar ut skådespelarna