De är ju inte kloka där nere!

Sommaren när jag var 14 var vi på bilsemester i Tyskland med vår rostiga gamla Opel. En dag hade pappa och jag en eftermiddag för oss själva, då vi inte bara hann ta en lång skogspromenad utan också gå in på ett värdshus. Pappa unnade sig en iskall pilsner och beställde en läsk åt mig. Men värdshusvärden protesterade: gossen kunde väl få en Alsterwasser. Vilket visade sig vara en riktig öl med ett stänk körsbärssaft, en nog så intressant upplevelse i den åldern.

När jag berättade om detta hemma i Sverige blev folk chockade: »Servera starköl till en minderårig!« Men krögaren hade inte begått något brott. Min Alsterwasser var fullt legal och än i dag får 14-åringar dricka öl på tyska krogar. Om man befinner sig i en »uppfostringsberättigad vuxens« sällskap är gränsen för vin- och ölintag på lokal 14 år. Utan vuxen måste man ha fyllt 16, och för sprit 18.

Alkohol är helt enkelt en företeelse där olika länder har kommit till olika slutsatser om vad som är rätt och fel. På ena kanten har vi totalförbud (bland annat i flera arabländer) och på den andra är det helt oreglerat (särskilt några stater i Västindien). Det förekommer också länder (exempelvis Malaysia) där det är förbjudet att köpa och dricka alkohol om du räknas som muslim – vare sig du är troende eller inte – men fritt fram för övriga.

De flesta länder har olika gränser för att köpa alkohol i butik och för att beställa det på restaurang – men också en tredje gräns för ickeoffentligt drickande. I England är det 18 som gäller för att dricka på pubar – är du under 15 får du inte ens komma in. På en restaurang i samband med måltid gäller dock 16 för öl, vin och cider – och i hemmen, i sällskap med föräldrar, är det femårsgräns. Ja, ni hörde rätt: om barnet fyllt fem år får föräldrarna bjuda det på alkoholhaltiga drycker i hemmet. Om ni inte tror mig så googla på Children and Young Persons Act 1933.

Fast, det betyder förvisso inte att femåringar i England super. Faktiskt förbjuder nästan inga länder föräldrar att bjuda sina barn på alkohol hemma. Inte ens de flesta delstater i USA, trots att man sedan 1984 har en federal 21-årsregel för offentligt drickande. I Frankrike har man ingen exakt gräns, men det är förbjudet att ge minderåriga så mycket alkohol att de blir berusade. Och faktiskt tillåter även den svenska lagen att man bjuder en minderårig på alkohol om det inte är »uppenbart oförsvarligt«, en synnerligen luddig juristisk formulering som en del nog tolkar som förbud.

För några år sedan avslutade jag en text, där jag berört den tyska 14-årsgränsen, med att det kanske var dags att skippa stranden i år och ta med tonårsbarnen till Mosel på vinprovarresa. Reaktionerna blev minst sagt explosiva. Vi svenskar är sällan nationalistiska, men tyvärr finns det en väldigt chauvinistisk sida hos oss, just i att vi anser våra lagar överlägsna alla andra demokratiers. Reaktioner som »Dom är ju inte kloka där nere!« är allt för vanlig, och är naturligtvis en sorts rasism.

Själv tycker jag det är en stor tillgång att världen består av olika rättssystem. Det visar att en lag inte är en absolut moralisk sanning utan bara något politikerna kommit överens om – i bästa fall speglandes ett lands kultur och opinion. Det ligger även en stor trygghet i att det alltid finns alternativ till den egna staten. Inte för att jag skulle fly fäderneslandet för en enda Alsterwasser, men det finns möjliga lagar som kunde få mig att emigrera. Och min son kommer jag definitivt ta på semester till Tyskland när han fyllt 14.

Edward Blom är gastronom och kulturhistoriker.