Redaktionsbloggen

Den förste dissidenten

Om vi i media hetsar upp oss över Mikael Odenbergs avgång är det bara en mild västanfläkt mot den orkan som just nu blåser internt i moderata samlingspartiet. På ytan (rundringningar till distriktsordförande) må det mesta vara lugnt, men tro mig, just nu går telefonerna varma inom det (ljus)blå partiet.
Det är ju knappast en hemlighet att det länge funnits ett uppdämt missnöje bland "classic"-dissidenterna inom "nya moderaterna", med allt från Waxholmsfallet till ubåtar. Och ändå, nobody saw it coming. När det spekulerats om slitningar i regeringen har det varit mellan partierna.

Därför är Mikael Odenbergs avhopp ödesmättat. Han är den förste interne dissidenten, den förste som öppet och direkt utmanat partiledaren. Han gör det i den ultimata paradfrågan för en "classic"-moderat, försvaret. Han gör det i vetskap om att han bidrog till att föra Reinfeldt till makten (läs Torbjörns reportage!).

Om Odenberg har rätt eller fel i sak tar jag upp i Signerat, men rent taktiskt får det många konsekvenser:

  • Missnöjda moderater är inte längre helt ensamma, och har fått en hjälte, som kanske inte kommer att hålla tyst efter sin långa Djurgårdspromenader.
  • Det är nu klart att det är moderata, inte övriga partiers, ministrar som har mest att förlora på att utmana sin egen finansminister.
  • Övriga partier kommer att bli ännu mer påstridiga mot Borg i förhandlingarna för att inte hamna i samma sits som Odenberg. I synnerhet som övriga partier intialt gav visst stöd åt Odenberg.

Och nej, Anders Borg går inte stärkt ur striden, som vissa påstått. Hade Odenberg fått sparken, eller tvingats svälja Borgs försvarsplaner hade det varit en sak, men nu föll han på sitt svärd och gjorde sitt yttersta för att i finansministerns skulle framstå i dålig dager.

Det här är inte Anders Borgs fel. Det är smått obegripligt att en så supergenomtänkt person som statsminister Fredrik Reinfeldt, vars främsta intresse är ledarskapspsykologi kunnat göra en sådan ledarskapsfadäs.

Om två av dina medarbetare träter är det din skyldighet som ledare att kalla in dem på rummet och reda ut det, och lägga munkavle på dem tills du utagerat det hela. Allt annat underminerar din auktoritet som domare inom gruppen. Köper de inte det får någon till slut sparken, av dig. Den av de båda som enligt din mening har fel.

Men här går Anders Borg istället ut offentligt med en testballong som oundvikligen uppfattas som att han kör över Odenberg. Om det var sanktionerat var det korkat, om det inte var det borde Reinfeldt sagt ifrån direkt. Det kunde bara slutat på ett sätt.

PS. Såsom märkligt nog nästan alltid är fallet med avgående politiker, var den gamle räven Odenberg bättre än han någonsin varit i sin sista show. Det var en presskonferens regisserad som en hollywoodfilm, med stilla upptrappning, dramatisk vändning, action och puttrigt slut.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera