Anders Borg, finansminister

Text: Claes Lönegård

Bild: Scanpix

Den avmattning som vi nu ser i svensk ekonomi, är det något som skrämmer dig?

– Det är bekymmersamt. Vi ser mörka moln i världskonjunkturen och det kommer Sverige inte vara opåverkad av. Men samtidigt har vi jämförelsevis starka offentliga finanser i botten och vi har under de senaste två åren haft en kraftig förbättring på arbetsmarknadens funktionssätt.

Vad kan du som finansminister göra konkret åt nedgången i svensk ekonomi?

– Det första är att vi kan lätta på finanspolitiken något. Det andra vi kan göra är att förstärka förutsättningarna för produktion och sysselsättning långsiktigt. Och för det tredje så måste vi se till att vi går igenom hela den här processen utan att det uppkommer osäkerhet om de offentliga finansernas långsiktighet.

Behövs strukturella förändringar eller mer konjunkturanpassade reformer just nu?

– Det behövs åtgärder som bygger produktionsförmågan på lång sikt. Det kan till exempel handla om infrastruktur, forskning eller skattelättnader på olika sätt. Det måste vara en strukturellt långsiktig politik. Annars blir vi inte trovärdiga och effekten på hushållens beteende blir mindre. Samtidigt är det bra om det även mildrar effekten av nedgången, genom att exempelvis tillföra hushållen köpkraft.

Både finansdepartementet och andra bedömare har underskattat kraften i nedgången, varför?

– Vi har inte reviderat våra prognoser mycket mer än någon annan bedömare. Prognoser är mycket osäkra. Vi har väldigt svårt att hitta vändpunkterna, det är nästan det prognosmakarna är sämst på när de gör bedömningar.

Ni har fått kritik av bland annat Riksrevisorerna för att ha större budgetöverskott än målen anger. Varför?

– Det gör att vi nu kan möta konjunkturnedgången med lite mer omfattande reformer. Jag är väldigt nöjd med att vi har varit försiktiga de senaste åren. Vi måste ha en långsiktig inriktning på politiken, inte ha en övertro på att man utifrån prognoser kan styra Sveriges politik. Den typen av överdriven konjunkturstabiliseringspolitik, den övergav vi nog alla på 1970-talet.

Kommer ni att fortsätta ha så stora överskott?

– Vi ska ju ha en politik som är inriktad på att upprätthålla enprocentsmålet. Men jag tänker inte spekulera i hur stora överskott vi bör sikta på när vi gör 2010 års budget.

Vissa bedömare menar att inflationen inte är inhemsk och därför inget att oroa sig för. Vad är din kommentar till det?

– Man kan konstatera att inflationen främst härrör från oljepriser, livsmedel och andra importpriser. Men det är viktigt att inflationsförväntningarna inte biter sig fast och att vi upprätthåller prisstabilitet. Då måste man vara  vaksam så att man för en politik som inte bidrar till en sådan utveckling.

Finns det risk att den höga inflationen äter upp den tusenlapp i plånboken som ni utlovade med jobbskatteavdraget?

– De skattesänkningar som vi har gjort har bidragit till att hushållen har lite mer pengar än de annars skulle ha haft i plånboken. Men det har inte drivit inflationen.

Varför har regeringen så svårt att göra Svenskt Näringsliv och Företagarna nöjda?

– Dels tror jag att när man har en konjunkturdämpning då blir företag och företagsledare mer oroliga. Och det påverkar hur de ser på regeringen. Det har jag stor förståelse för. Dels tror jag att det har funnits en väldigt högt ställd förväntan. Politik i Sverige bygger inte på att man genomför revolution, utan att man gör genomtänkta och väl planerade förändringar. Och alla de åtgärder vi har lovat näringslivet att genomföra har vi också uppfyllt.

Stämmer ni av med Svenskt Näringsliv innan ni genomför stora förändringar?

– Vi lyssnar på alla remissinstanser. Det tycker jag är en självklarhet. Det kan vara LO, Metall, Svenskt Näringsliv eller TCO. Vi försöker alltid diskutera med de berörda parterna.