Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Kritikerstormen allt starkare

Anklagelserna mot Carl Bildt och Lundin Oil innehåller inga större nyheter. Ändå växer kritiken.

Tunga ljuskronor, spegelväggar och atmosfär från en tid som icke längre är. Här i det forna danspalatset Nalen i centrala Stockholm låg förra veckan åttiofyra sidor anklagelser om brott mot mänskligheten. 10 000 döda och 200 000 som tvingats fly sina hem – på grund av svenska intressen.

Ett femtiotal frivilligorganisationer, under paraplyet Ecos, hade valt platsen för att presentera rapporten de jobbat med i åratal. I centrum stod den svenske utrikesministern [[Carl Bildt]], tidigare styrelseledamot i oljebolaget som granskades. Han nämndes bara på ett fåtal ställen i rapporten, men i rubrikerna hamnade han ändå.

Själv lät Carl Bildt anklagelserna rinna av sig.

– Debatt i da capo, konstaterade han lakoniskt på sin blogg.

Bildts engagemang i Lundin Oil har ifrågasatts ända sedan år 2000, då han satte sig i styrelsen. Men i själva verket var verksamheten i Sudan anledningen till att han alls gick in i bolaget.

Råvarufamiljen Lundin har aldrig varit rädd för att verka i gråzoner. Grundaren Adolf Lundin grävde bokstavligen guld i Sydafrika under apartheidåren då FN bestämt avrådde från allt samröre.

– Jag förstår inte det svenska raseriet mot detta vackra land, sa han när kritikens isvindar ven hårt i mitten av 1980-talet.

När han i samma veva gick in med gruvföretaget Teke Mining i det krigshärjade Kongo svarade FN med att svartlista företaget. Adolf Lundin slog återigen ifrån sig och hänvisade till sitt favoritordspråk: When the going gets tough, the tough get going, och fortsatte göra affärer.

År 1997 skrevs kontrakt i Sudan, mitt under ett av de blodigaste inbördeskrigen i modern tid. Ofattbara två miljoner människor uppskattas ha fått sätta livet till innan fredsavtal kunde undertecknas 2005.

Men när Adolf Lundin förhandlade med president Omar al-Bashir (den enda sittande statschef som Internationella brottmålsdomstolen anklagat för folkmord) och lade vantarna på Block 5a i södra Sudan rasade strider fortfarande för fullt. Fram till sin död hösten 2006 hävdade han envist att bolaget tog »Sudan ur misären«.

Carl Bildt visste alltså mycket väl vilket bolag han valde att gå in i. Efter valförlusten 1998 lämnade han partipolitiken. En tung näringslivsentré skulle ta honom vidare i karriären och Bildt var dessutom nyfiken på Sudan. Han ville sätta sig in i problematiken, berättade han i en intervju. Han tyckte det var märkligt att det inte förekom någon fredsprocess. Han såg oljan i syd som ett verktyg för fred.

Men många höjde på ögonbrynen över hur Carl Bildt valde att förena uppdraget med rollen som FN:s särskilda sändebud på Balkan, men han bestämde sig för att det han såg var bra. Eller som han själv uttryckte det i slutet av 2002 apropå sitt engagemang i oljebolaget:
– Man måste göra sin egen bedömning av vad som är rätt och fel, sedan får man stå för det.

Vad är det då exakt som Carl Bildt anklagas för?

Såvitt Fokus kan se finns inga uppgifter om att Lundin Oil eller någon av deras anställda själv har begått några våldshandlingar. Kritiken har hela tiden varit att bolaget genom sitt intima samarbete hjälpt den krigförande regeringen. Den regering som utan tvekan har begått grova krigsförbrytelser.

Frågan gäller hur medvetna Lundin Oil och dess styrelse var om de övergrepp som skedde i deras koncession, och när i så fall fick de den vetskapen. Och vad bolaget då gjorde.

I Ecos rapport anklagas Lundin Oil, nuvarande Lundin Petroleum, tillsammans med två andra oljebolag, för att ha bidragit till att kriget eskalerade. Som direkta förövare pekas visserligen Sudans armé ut eftersom de hade i uppdrag av regeringen att ta kontroll över det oljerika området. Även de beväpnade motståndarna i södra landsänden, SPLM, sägs bära skuld för övergrepp.

Ecos hävdar att Lundinkonsortiet genom sitt kontrakt med regeringen också bär ett ansvar och därför kan vara delaktiga i krigsbrott och medverkan till brott mot mänskligheten.

Ecos uppmanar nu Sverige att reda ut om Lundin Oil har respekterat humanitära rättigheter när de ingick avtal med Sudans regering eftersom de borde ha varit medvetna om övergreppen. För även om ett eventuellt brott har begåtts utomlands är Sverige skyldig att utreda anklagelserna. Det förklarar Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet. Bolaget har sitt säte i Stockholm. Blir det åtal är det vd, styrelseledamöter och platschefer som kan ställas till svars.

– Att inte göra något kan också vara brottsligt. Om man till exempel inte aktivt tagit ställning mot det som hänt kan det ses som medverkan, säger Jonas Ebbesson.

De övergrepp som rapporten beskriver ska ha ägt rum 1997–2003. Frilansjournalisten Kerstin Lundell, författare till »Affärer i blod och olja«, en bok om Lundinkonsortiets verksamhet i Sudan, har sin teori om varför de misstänkta övergreppen inte utreds förrän nu.

– Den första stormen kring Lundin i Sudan krockade med både elfte september, tvillingtornen i USA 2001, och mordet på Anna Lindh 2003, säger hon.

Händelserna i Block 5a försvann därmed in i den afrikanska medieskuggan igen. Den här gången är Kerstin Lundell dock övertygad om att det blir en rättegång.

– Bara tidslinjen i sig är helt klart besvärande för Lundin, säger Kerstin Lundell.

Första steget i en juridisk prövning är redan taget. Åklagare Magnus Elving vid Internationella åklagarkammaren har fått in en anmälan och tittar just nu på ärendet. Han säger till Fokus att han nästa vecka tar beslut om han ska inleda en förundersökning mot Lundin inom detta relativt nya juridiska område där det bara finns en fällande dom, det är den mot Jackie Arklöv.

I väntan på utredningen fortsätter Lundin Petroleum att driva sitt bolag. De internationella satsningarna i mindre stabila regioner växer. I höstas gick Lundin Petroleum in som delfinansiär via ett kanadeniskt bolag för att leta olja i Irak.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera