Bara snack. Ylva Johansson (s) och Tomas Tobé (m) är noga med att de kan prata med varandra – men inte förhandla. De rödgröna förhandlar. Sverigedemokraterna pratar för sig själva.

Inrikes

Spelet som ger sd makt

När sverigedemokraterna och de rödgröna enas krackelerar regeringens arbetslinje. Efter veckans votering om Fas 3 väntar bråk om Laval-domen.

Sven-Olof Sällström rör sig genom maktens korridorer när han vandrar längs den gröna gången i gamla riksdagshuset på Helgeandsholmen. Målet är sessionssal RÖ5-38, där arbetsmarknadsutskottet håller sina möten. Kort därpå anländer ordföranden, det moderata framtidsnamnet Tomas Tobé. Vice ordföranden, socialdemokraten Ylva Johansson, kommer direkt från ett förmöte på sitt kontor strax intill sessionssalen. Fler ledamöter strömmar till. Sist sveper vänsterpartisten Josefin Brink och centerpartisten Annika Qarlsson in.

Det är ett elegant sammanträdesrum med behagligt gröna väggar, ekparkett och utsikt över Stockholms slott. Mötesplatsen för vad som blir försommarens tuffaste konflikt i svensk politik.

Sven-Olof Sällström är en före detta yrkesofficer från Östersund, som blev medlem i sverigedemokraterna så sent som 2006. Han sitter i partistyrelsen, men brukar inte räknas till den hårda kärnan i partiledningen. Den lite sävlige norrlänningen har långt kvar till ettrigheten hos partiledaren Jimmie Åkesson eller partisekreteraren Björn Söder.

Ändå är han på god väg att bli landets mest inflytelserika sverigedemokrat, genom sin medverkan i attackerna på alliansens jobbpolitik.

För några dagar sedan röstade riksdagen om ändringar i regelverket runt a-kassan. I nästa vecka väntas regeringen få bakläxa om arbetsmarknadsåtgärderna i Fas 3.

– Jag kan inte tala för hela min riksdagsgrupp, men personligen upplever jag att samarbetet med de rödgröna har blivit bättre medan samarbetet med alliansen har blivit sämre under året som har gått, säger Sven-Olof Sällström.

Jo, han använder just det där ordet: samarbete. Det är missvisande. Ingen för formella förhandlingar eller diskussioner med sverigedemokraterna. Inte politikerna från alliansen, inte de rödgröna. Sällström påstår inte heller att han har överläggningar med regeringspartierna eller oppositionen.

Men inflytande, det har han. Hur funkar det?

Det var i mitten april som en rörelse utanför arbetsmarknadsutskottet gav eko i hela Sverige. Ett möte i arbetsmarknadsutskottet ajournerades när det stod klart att sverigedemokraterna tänkte stödja de rödgröna på ett par punkter om a-kassan. Det handlade om att göra det lättare för deltidsarbetslösa att stämpla upp till heltid, och om att återinföra regeln att ingen ska tvingas söka jobb utanför sitt eget yrke under de första hundra dagarna som arbetslös.

Två unga moderater twittrade: sverigedemokraten Sven-Olof Sällström var i pausen inne på Ylva Johanssons rum tillsammans med andra rödgröna ledamöter från utskottet! Uppgifterna går isär om hur han kom in, och hur han fick lämna rummet, men att han var där är alla överens om.

Några dagar av tumultartade diskussioner följde. Socialdemokraternas nya gruppledare Carina Moberg profilerade sig med ett krav på twitterförbud.

Det som hände politiskt väckte inte lika stor uppmärksamhet. Ändå var det ett trendbrott.

Regeringen Reinfeldt har åkt på fler bakslag under året som gått. Men med undantag för stoppet för försäljningar av statliga småföretag har det handlat om småsaker.

Arbetsmarknadspolitiken är alliansens hjärta. Man kan inte påstå att den har drabbats av en infarkt, för regeringen har vunnit de allra flesta av voteringarna i riksdagen. Men den störs definitivt av flimmer i kammaren.

Oppositionen är på offensiven – med delvis nya partiledare. Efter a-kassan väntar nu en annan fråga där hela oppositionen är samlad – Fas 3 av alliansens jobb- och utvecklingsgaranti.

Återigen står Sven-Olof Sällström i centrum. Den här gången har han inte ens varit innanför tröskeln till Ylva Johanssons arbetsrum.

Han har fått prata på andra sätt.

– Vi ser till att vara tydliga med var vi står. Vi bloggar på vår riksdagsblogg och vi uttalar oss i medierna. Det kan både alliansen och de rödgröna ta del av, och det har säkert skett i båda fallen, säger Sven-Olof Sällström.

Händelseförloppet kring Fas 3 går att beskriva så här:

I början av maj sände »Uppdrag granskning« i SVT kritiska reportage om olika Fas 3-projekt. I samma veva gick sverigedemokraterna ut i Dagens Nyheter och gjorde klart att man ville riva upp Fas 3. Några dagar senare gick de rödgröna ihop i ett utskottsinitiativ för att stoppa inslussningen av nya deltagare i Fas 3.

Så kan man nå enighet utan att ens tala med varandra.

– Sverigedemokraterna påverkade inte vårt agerande. Vi ville utnyttja den uppmärksamhet som fanns runt Fas 3. Man kan säga att verkligheten hjälpte oss, säger Ylva Johansson, vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet.

Mehmet Kaplan, miljöpartisten i utskottet, säger att de rödgröna befann sig i en vinna-vinna-situation.

– Det viktiga för oss var att lyfta fram kritiken mot Fas 3. Där hade vi fått gehör, även om vi inte hade nått en majoritet i riksdagen, säger han.

Efter valet i fjol målade de rödgröna upp två risker för mandatperioden. Den ena var att regeringen skulle göra sig beroende av sverigedemokraterna och att svensk politik skulle fördanskas i invandringskritisk riktning. Det scenariot, som fördes fram av bland andra Mona Sahlin, har inte infriats. I stället har regeringen gjort upp med miljöpartiet om migrationsfrågorna.

Det andra scenariot kretsade kring regeringens handlingskraft. Framför allt miljöpartiets språkrör Peter Eriksson varnade för att Sverige skulle få ett passivt och förvaltande styre. Hur det gick? Bevismaterialet efter närmare ett arbetsår i riksdagen räcker nog inte till fällande dom.

Regeringen Reinfeldt modell 2011 sjösätter inte stora reformer, men det kan lika gärna bero på att idéutvecklingen och samarbetet inom alliansen har gått i stå som att allianspartierna har svårt att hitta en pålitlig samarbetspartner i riksdagen.

– Förra mandatperioden genomförde de några stora reformer väldigt snabbt. Nu låter man politiken verka. Man har inga nya idéer eller visioner, utan man jobbar på i ett mer blygsamt tempo. Det som vi diskuterar nu, är ju effekterna av de gamla reformerna, säger vänsterpartisten Josefin Brink.

Faktum är att riksdagen har tagit tillbaka lite av makten från regeringen, efter valet i höstas, när inget av de två regeringsalternativen fick egen majoritet. Minns ni jämmerlåten från Helgeandsholmen under förra mandatperioden? Den hade två teman. Det första gick ut på att riksdagen hade förvandlats till ett transportkompani för regeringens beslut. Det andra temat var att riksdagsledamöterna fungerade som röstboskap.

Svenskarna var inte, och är inte, så vana vid att regeringen har majoritet i riksdagen. Under närmare tre fjärdedelar av tiden sedan demokratins genombrott har landet styrts av minoritetsregeringar. Sådär lagom mäktiga.

– En majoritetsregering är ju en dödförklaring av riksdagsarbetet. Och särskilt hemskt är det för de segrande partigrupperna som bara ska genomföra partiets politik, säger statsvetaren Magnus Hagevi vid Linnéuniversitetet i Växjö.

Efter valet 2010 är vi tillbaka på ruta ett, normaltillståndet i svensk politik, efter ett antal intensiva år av alliansbyggen och blockbildningar.

Det betyder inte att de enskilda riksdagsledamöterna har fått så mycket större rörelseutrymme.

– Tvärtom. Partidisciplinen blir minst lika viktig, eller kanske viktigare, när man måste sätta sig i förhandlingar om politiken. Men partigruppen och den som förhandlar får ett större inflytande, säger Magnus Hagevi.

Tomas Tobé, moderaten, berättar lite skämtsamt att det är tunna väggar mellan hans och Ylva Johanssons arbetsrum. De har en del att diskutera.

– Den stora skillnaden mot tidigare är att vi behöver lägga ned mycket mer tid på att prata med oppositionen innan regeringen lägger sina förslag. Det är jag som ska ge signaler till regeringen om jag tror att en proposition har stöd. Jag för väldigt många samtal. På ett personligt plan är det roligt, men det kräver mycket tid, säger han.

Sedan september har han haft informella diskussioner – aldrig regelrätta förhandlingar - med både miljöpartiet och socialdemokraterna för att försöka förankra alliansens politik i riksdagen. De har nått vissa framgångar i framför allt olika EU-frågor.

– Min upplevelse är att det finns en större förståelse för det parlamentariska läget bland riksdagsledamöterna än vad det finns på arbetsmarknadsdepartementet. Jag har varit förvånad över att det är så pass stängt, säger Ylva Johansson.

Hur mäktig är riksdagen när oppositionen går samman? Vad blir egentligen resultatet när de rödgröna och sverigedemokraterna kan forma en riksdagsmajoritet? Vilket inflytande har Sven-Olof Sällström i praktiken? Om alla ledamöter trycker på rätt knapp i omröstningen om Fas 3 på torsdag får riksdagen göra ett så kallat tillkännagivande till regeringen.

– Jag förväntar mig att regeringen backar och gör om sin politik, säger Ylva Johansson.

Tomas Tobé, däremot, påpekar att regeringen redan är i färd med en översyn.

– Så i sak betyder riksdagens beslut ingenting utan detta handlar om en dragkamp om initiativet. Där är det klart att jag kan tycka att det är oerhört svagt att oppositionen inte kan presentera ett alternativ. De säger inget om hur de vill göra, säger han.

Den dragkampen fortsätter ända fram till sommarlovet.

Den 19 maj gick Sven-Olof Sällström ut på twitter och förklarade att sverigedemokraterna vill stödja några rödgröna motioner om arbetsrätten. Dels handlar det om att riva upp den omstridda Lavallagen som begränsar fackens rätt att vidta åtgärder mot utländska företag med tillfällig verksamhet i Sverige. Dels handlar det om att erkänna ILO 94 som är en internationell konvention från FN-organet ILO, som innebär att offentliga myndigheter ska kräva löner och anställning enligt kollektivavtal vid upphandling.

»S, MP, samt V har alla kommittémotioner med yrkanden om ratificering av ILO 94. SD ansluter! Spännande!«, skriver Sällström på twitter.

– ILO blir det viktigaste beslutet hittills i utskottet, säger han.

På tisdag tar ledamöterna slutgiltigt ställning.

Då kan tonläget i arbetsmarknadspolitiken höjas rejält. Medan Ylva Johansson talar om att skydda bärplockare från Thailand från lönedumpning och exploatering, hävdar de borgerliga ledamöterna att sverigedemokraterna får inflytande i en fråga som gäller frihet och rörlighet över gränser, och synen på människor från andra länder.

Fakta

8 omröstningar har regeringen förlorat i riksdagen, före de aktuella voteringarna om arbetsmarknadspolitiken.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera