SAS-debatten saknar blågul klack

Text:

Helt fel. Ala-Pietilä är ordförande i investmentbolaget Solidium Oy. Det »blåvita« som han syftar på i förordet till årsredovisningen är ägaren, den finska staten. Han förvaltar, för Finlands bästa, statens intressen i ett antal börsnoterade bolag.

Solidium finns i centrala Helsingfors, en kaj bort från Siljabåtarna. När man följer rapporteringen om SAS känns det som det låg på andra sidan jorden. Så olika är synen på statligt ägande broderfolken emellan.

I Finland skäms man inte för sina nationalistiska ambitioner. I Sverige, däremot, tävlar just nu miljöpartister med kvällstidningskrönikörer i att vara mest marknadsliberala i synen på SAS. Att uttala minsta hänvisning till riksintressen verkar vara ett »no no« bortom all gräns.

Faktum är att nationalism i styrning av statsföretag är en del av spelet i dag. När alla andra följer sin egen agenda kan det vara rätt strategi att spela samma spel. Se bara på hur finska staten via Solidiums huvudägande i Sampo har tagit makten i Nordea, på svenska statens bekostnad.

I flygbranschen pågår just ett chicken race mellan stater där mer nationalism faktiskt kan öka chansen till överlevnad. Finnair ägs till 55 procent av finska staten och anses för viktigt att ens ligga i Solidium. Det styrs direkt från statsminister Jyrki Katainens kansli. Finnair, som har tillåtits gå med storförlust i flera år, är en av de konkurrenter som har sargat SAS.

Som Johan Anderberg beskriver på sidorna 14–17 finns fortfarande värden i SAS att kämpa för, om ägarna håller ut. Det kanske inte ger avkastning på pengarna, men det är inte uteslutet att det skulle rädda mer än en direkt nedläggning.

Oavsett om mer nationalism är rätt strategi i SAS eller inte, är det en åsikt som är värd större utrymme i debatten.