Ur häst i mun

Text:

Foto: Scanpix

Steffo Törnqvist tar upp en sushibit med mörkrött kött på.

– Vad är det här? frågar han.

– Det är hästkött, svarar Pontus Johansson.

Steffo stoppar in biten i munnen.

– Fantastiskt gott! säger programledaren och lyfter upp sushifatet. Bäst att jag tar det här så du inte tar med resten hem.

Det är torsdag morgon och kocken Pontus Johansson är på besök i TV4:s morgonprogram för att visa hur man lagar sushi. Dagen därpå sätter han sig i bilen för att åka hem till Malmö igen. Då hör han på radion om köttskandalen, att Findus hittat hästkött i sin frysta lasagne.

Det hela började när irländska livsmedelskontrollanter i mitten av januari hittade hästkött i hamburgare. Upptäckten ledde till att Findus testade sin lasagne och fann att nötköttet i rätten i själva verket var hästkött från Rumänien. Skandalen spred sig. Den franska underleverantören Comigel visade sig ha sålt vidare hästköttet till företag i sexton länder. Och nu skyller alla på alla. Frankrike anklagar Cypern som i sin tur skyller på Holland som slutligen kastar skulden på Rumänien. Där har den rumänske premiärministern Victor Ponta bestämt förnekat att rumänerna skulle ha gjort något fel.

Men mitt i röran finns de som förespråkar att vi borde äta mer hästkött. Karolina Thorell från Hästnäringens Nationella Stiftelse är en av dem.

– Trots att vi inte äter jättemycket hästkött är efterfrågan större än det svenska utbudet. Vi borde ta vara på de resurser som finns, säger hon.

När en häst dör eller bör avlivas har ägaren fyra alternativ. Kremera hästen, ansöka till länsstyrelsen om att få den begravd, destruera hästkroppen – det vill säga låta hästen bli till fjärrvärme – eller köra djuret till slakt. De tre första alternativen kostar ägaren 4 000–15 000 kronor. Den som däremot låter hästen gå till slakt får i stället betalt för köttet. Ändå går bara drygt 30 procent av de svenska hästarna till slakt.

– I dag ser många hästen som ett sällskapsdjur, precis som hund och katt. De vill inte att deras djur ska bli till mat, säger Karolina Thorell.

Så har det inte alltid varit. Före år 1000 åt man hästkött i Sverige som vilket annat kött som helst. Men när Sverige blev ett kristet land medföljde ett katolskt förbud mot hästkött. De nordeuropeiska vandalerna åt hästkött så därför skulle inte de kristna göra det. Åren gick och regeln blev tradition. På 1700-talet försökte kung Gustav III bryta traditionen genom att anordna hästköttsbanketter. Men folket svalt hellre än åt hästkött.

Det finns emellertid tecken som tyder på hästköttets återkomst.

– Den största enskilda faktorn som förändrar maten vi äter är klimatfrågan. Hästkött är en så värdefull proteintillgång att vi inte kan fortsätta slänga bort det, säger måltidsforskaren Richard Tellström.

Fördelen om fler skulle låta sina hästar gå till slakt är att importen av hästkött skulle minska. För som det näst hästtätaste landet i Europa – det finns runt 360 000 hästar i Sverige – kan vi utan problem täcka in efterfrågan som finns på hästkött.

Och själva köttet är det inget fel på. De som provsmakat beskriver det som mört, mjukt och smakrikt. Dessutom är det billigt.

Men Richard Tellström förklarar varför det dröjer innan hästkött blir vardagsmat.

– Matkultur är järnspöken och det tar ungefär en generation innan de försvinner. 20–30 år får man i alla fall räkna med.

Tips | Flamberad häst favorit

Matbloggaren Margit Richert om hur man kan tillaga häst:

»Mitt favoritrecept är att marinera hästkött i en blandning av konjak, grovstött grönpeppar och finhackad schalottenlök ett par timmar och sedan steka det precis som en vanlig biff. Avsluta med att flambera pannan med marinaden och red av med lite mjöl och en skvätt grädde så har du en fantastisk sås till köttet.«