Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Genomfart. Wallenbergstiftelsen slapp två rondeller på sin mark som i stället placeras i anslutning till världsarvet Drottningholm.

Inrikes

Vinnande väg för Wallenberg

Länsstyrelsen skyndade på arbetet med ­motorvägsprojektet – och Wallenbergstiftelsen slapp två rondeller på sina ägor.

Det brukar kallas för ett av de största infrastrukturprojekten i svensk historia. Förbifart Stockholm har planerats och ritats om i decennier, har hunnit ha tre namn och har dödförklarats och återuppstått otaliga gånger.

Hur mycket motorvägen egentligen kostar har det senaste året varit föremål för en intensiv politisk debatt. Motståndarna säger 61 miljarder kronor och stöder sig på en siffra från Riksdagens utredningstjänst. Förespråkare säger 27 miljarder och hänvisar till Trafikverkets siffra.

Men ingen förnekar att det är ett stort projekt. Inte ens om man lägger ihop kostnaden för Södra Länken i Stockholm, Hallandsåstunneln, Höga Kustenbron och den nya E4:an utanför Sundsvall kommer man upp i den lägsta siffran på 27 miljarder .
Så motståndarna har varit många – varav en del har försvunnit på senare år. Folkpartiet och centerpartiet har bytt åsikt, Statens institut för kommunikationsanalys har lagts ned och socialdemokraterna lutar för tillfället mer åt ett ja än ett nej, även om partiet är djupt splittrat.

En av de starkaste opponenterna var länge Länsstyrelsen i Stockholms län. Tjänstemännen på myndigheten ansåg att det borde finnas bättre alternativ än att bygga en väg i anslutning till världsarvet Drottningholm. Så sent som i februari 2006 förordades därför »Diagonal Ulvsunda« i stället – en något genare vägtunnel mellan regionens norra och södra delar.

Efter valet 2006 byttes landshövdingen och socialdemokraten Mats Hellström ut mot moderaten Per Unckel, vilket ledde till att länsstyrelsen under 2007 ändrade uppfattning och sa ja till Förbifart Stockholm.

I september 2009 beslutade regeringen till sist att motorvägen skulle byggas, men fördyringar, överklaganden och domstolsbeslut har fördröjt byggstarten till någon gång senare i år. Inga stora kontrakt har heller hunnit skrivas med entreprenörer. Därför bedriver vägens förespråkare nu en kamp mot klockan. Efter valdagen i september kastas projektet återigen ut i osäkerhet.
I somras skedde en korrespondens inom Trafikverket som hade kunnat försena motorvägen ytterligare. Huvudkontoret i Borlänge ifrågasatte delar av den arbetsplan som regionkontoret i Stockholm hade lagt fram. Stockholmskontoret svarade på synpunkterna, men det räckte inte. I stället skickades arbetsplanen återigen ut på remiss. Bland annat frågade huvudkontoret varför två rondeller inte kunde flyttats söder­ut från Lovön till Lindö – så att världsarvet på Drottningholm fredades.

Länsstyrelsen i Stockholm hade för avsikt att svara. Remissen skickades ut inom myndigheten, varpå en enhetschef instruerade en handläggare att förbereda ett svar.

Men när det var dags att skicka in remissvaret skrev länsstyrelsen till Trafikverket att den inte hade »ytterligare synpunkter att framföra«.

Samhällsbyggnadsdirektören Gunilla Holmquist menar att länsstyrelsen aldrig hade för avsikt att komma med synpunkter på arbetsplanen.

– Vi hade redan yttrat oss i ett tidigare skede. Här har en medarbetare inte följt arbetsgången. Det borde inte ha skett.
Att handläggaren agerade på eget bevåg stämmer dock inte. I själva verket fick hon direktiv av sin avdelningschef att förbereda ärendet. Och på Trafikverket säger den jurist som hanterade korrespondensen med länsstyrelsen att de båda myndigheterna kom överens om att länsstyrelsen skulle få svara först när alla andra instanser lämnat sina synpunkter.

Varför länsstyrelsen ville ha mer tid om den inte hade för avsikt att yttra sig kan samhällsbyggnadsdirektören inte svara på.

– Hur vi låg till tidsmässigt har jag ingen minnesbild av, säger Gunilla Holmquist.

Fokus har tagit del av det utkast som förbereddes på tjänstemannanivå. Utredaren ansåg att »allmänna, statliga intressen fått stå tillbaka för enskilda, kommunala och ekonomiska intressen« och förordade därför att placeringen av ett par rondeller och tunnelmynningar skulle flyttas söder­ut, utanför världsarvsområdets så kallade buffertzon.

Den arbetsplan som Trafikverket till sist beslutade om – utan länsstyrelsens yttrande – är en stor vinst för Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond. Stiftelsen äger Malmviks gård, som ligger i anslutning till den plats där de sydliga rondellerna skulle byggas.

Stiftelsen har länge kämpat för att slippa trafikplatserna. Ordföranden Peder Wachtmeister skickade i september 2010 ett brev till Trafikverkets generaldirektör där det inskärptes att marken »utgör en icke oväsentlig del av Stiftelsens tillgångar«.

Länsstyrelsens tjänstemannautlåtande hade, om det skickats in, inneburit en röst i världsarvets vågskål och ett bakslag för Wallenbergstiftelsen. Myndigheten skrev i sitt utkast att marken kring Wallenbergstiftelsens ägor »inte når upp till samma nivå av unicitet och autenticitet ur ett internationellt perspektiv«. Nu hamnade rondellerna i stället inom buffertzonen till Drottningholm.

 

Fakta | Det här är Förbifart Stockholm

• En drygt 21 km lång ny sträckning för E4 väster om Stockholm, varav drygt 18 km i tunnel. Tanken är att binda samman de norra och södra delarna av länet samt avlasta Essingeleden och innerstaden.
• Byggtiden sägs bli cirka tio år.
• Kostnaden beräknas till knappt 28 miljarder kr (2009 års prisnivå).
• Väggbygget finansieras till cirka 80 procent via
trängselskatt och 20 procent från staten.
• Kritiken mot förbifarten har bland annat riktat in sig
på att den leder till ökad bilism och därmed ökad
miljöpåverkan och skador på kulturmiljön.
Källor: Trafikverket, Naturvårdsverket

Klicka för att förstora kartan:

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera