»Efter massakern blev jag fängslad i tre år«

Hur kom det sig?

– Jag var lärare på en högskola i södra Kina. Två av mina studenter sa att de skulle åka till Peking och sätta eld på sig själva i protest mot att regeringen hotade demonstranterna på torget. Jag blev orolig och bestämde mig för att åka med. I en vecka gick jag till torget varje dag med mat. Den 1 juni krävde regeringen att alla studenter från andra provinser skulle åka hem. Tågbiljetterna var gratis. Så då tog jag mina studenter med mig och åkte hem. Många stannade kvar, de satt på torget och läste till sina examensprov. När vi kom hem fick vi höra om massakern. Vi samlade till möten, protesterade och grät.

Vad hände sen?

– Jag höll föreläsningar vid universitetet om protesterna på Himmelska fridens torg. Tio dagar efter massakern grep polisen mig och jag satt i fängelse i tre år. När jag kom ut fick jag hjälp av FN att fly till Sverige, och sedan dess har jag inte kunnat återvända till Kina.

Hur engagerar du dig i dag?

– Tack vare internet kan jag protestera mot den kinesiska regimen härifrån. Mina artiklar sprids där. Men att berätta om 4 juni för svenskar är svårare. Jag undervisar i kinesiska här och har inte riktigt fått chans att lära mig att tala svenska bra.

Når protesterna fram till Kina?

– Sedan Xi Jinping tillträdde har situationen för dissidenter blivit värre. Förut kunde vi i alla fall vädja för politiska fångar och skicka brev och pengar. Nu finns det inte en chans att pengarna når fram till fångarnas familjer. Människor som kritiserar styret i mycket mildare ordalag än vi gjorde har blivit satta i fängelse. Det märks att Kina har en god ekonomi nu, och litar på att omvärlden inte ingriper. Det känns hopplöst.

Hur ska du att uppmärksamma den 4 juni i år?

– Författarorganisationen PEN, både svenska och kinesiska, ska ha ett minnesmöte i Stockholm.