Dyster nota

Det största ebolautbrottet i världshistorien är inte på väg mot sitt slut. Tvärtom, varnar Världshälsoorganisationen WHO, som tror att 20 000 människor kan smittas innan man fått kontroll över sjukdomen. Med en dödlighet på uppemot 90 procent är det kanske inte så konstigt att denna blödarfeber sprider skräck långt utanför de drabbade ländernas gränser. Förra måndagen var det Sveriges tur, när medier rapporterade att en sjuk man som besökt Sierra Leone skulle testas för ebola. Provsvaret visade sig vara negativt.

Just skräck och irrationella panikåtgärder är faktorer som riskerar att slå hårt mot människorna i de utsatta områdena. Sierra Leone, Liberia och Guinea – tre av världens fattigaste länder – har drabbats hårdast av det pågående utbrottet i Västafrika. De två förstnämnda har dessutom skakats av blodiga inbördeskrig under 1990-talet och är inne i en skör återuppbyggnadsprocess både politiskt och ekonomiskt.

När Afrikanska utvecklingsbankens chef Donald Kaberuka besökte länderna i förra veckan varnade han för onödigt hårda restriktioner. Insatser som baseras på rädsla snarare än på strikt medicinska grunder kan få ekonomiska och humanitära konsekvenser som i nuläget är svåra att överblicka, slog Kaberuka fast.

Enligt Afrikanska utvecklingsbanken håller de hårdast drabbade ländernas ekonomier på att fullständigt dräneras som en följd av ebolans härjningar. Tillväxten ser ut att få skrivas ner med som mest fyra procent, utländska företag drar sig tillbaka, flygbolag ställer in flighter och charterarrangörer märker att efterfrågan på resor till turistländer som Gambia (där ingen ebolasmitta rapporterats) och Senegal (där ett fall konstaterats) är så gott som obefintlig.

Vägspärrar förhindrar inte bara smittade människor att röra sig, de påverkar även möjligheten att ta sig till jobbet. Just nu överger människor sina gårdar och hem mitt under den period då nästa års grödor ska sås. Det oroar FN:s utvecklingsorgan UNDP, inte minst med tanke på att majoriteten av de hårdast drabbade ländernas befolkningar försörjer sig på jordbruk.

– I förlängningen innebär det att det kommer att råda matbrist, vilket leder till höjda matpriser. Vi börjar nu se ökad inflation, en pressad inhemsk valuta och minskad handel med utlandet, säger David McLachlan-Karr, chefskoordinator på UNDP, till brittiska BBC.

Allvaret i situationen förstärktes tidigare i veckan när FN:s jordbruks- och livsmedelsorgan FAO larmade om skenande matpriser i länder där människorna redan före ebolautbrottet la omkring 80 procent av sin inkomst på mat. Internationella valutafonden IMF varnar för ökad fattigdom, skenande arbetslöshet och svår matbrist i ebolans spår.

Om WHO:s dystra prognos på 20 000 smittade visar sig stämma är det förstås en tragedi av stora mått. Vad den medicinska notan slutar på är det ingen som vet, men det står redan i dag klart att hjälpbehovet i de drabbade områdena är enormt och att resurserna är långt ifrån tillräckliga. I veckan gick liberiansk sjukvårdspersonal ut i strejk eftersom de inte ens har tillgång till de mest basala skyddsdräkterna som kan förhindra att de själva smittas när de tar hand om svårt sjuka.

Ännu svårare är det att sätta en prislapp på de mer långtgående ekonomiska konsekvenserna för de drabbade länderna. Men tidigare epidemier har visat att även utbrott då relativt få människor omkommit har blivit extremt kostsamma och kännbara – både för de enskilda nationerna och deras befolkningar och den globala ekonomin.

Läs mer:
Virusens värstingar