Kultur

Tim Berglings saga

Skivaktuella Avicii ställer in höstens alla spelningar. Hur mår världsstjärnan egentligen?

Etagen som skulle förvandla Globen till en klubb på Ibiza var skrangliga. Så fort det välbekanta beatet drog i gång riste det i metallpelarna. Samtidigt fick den feta basgången alla att börja dansa, nästan automatiskt. Folk studsade upp och ned. Träplattorna skakade, golvet gungade.

Avicii, den nya housestjärnan som verkade komma från ingenstans, hade just tryckt »play« på sin laptop på det enorma scenpodiet. Några minuter senare rasade ett av de uppbyggda våningsplanen och 15 ungdomar föll rakt ner. Där och då började sagan om världsartisten Avicii. I ett konfettiregn av succé, kantat av katastrof.

Olyckan på Globen i mars 2012 slutade inte lika otäckt som den hade kunnat göra. De tjugotal ungdomar som fick föras med ambulans till sjukhus klarade sig utan svårare skador. Kvällens andra konsert ställdes in, arenan var inte säker nog. Det var det då nystartade bolaget SPG Live som stod för den gigantiska housefesten. Något liknande hade aldrig tidigare genomförts i Sverige. Avicii, eller Tim Bergling som han ju heter, var 21 år. Det var förstås lika obegripligt för Tim, som för alla över 20 som aldrig hört talas om vare sig honom eller den nya housemusiken, att greppa att han sålt ut Globen. Tre gånger om. Utan att spela ett enda instrument på scen och utan att ens ha släppt ett album. Men de tiotusentals fans som kommit för att se den nya superstjärnan fattade precis vad det var frågan om. Och inom bara ett par månader hade Avicii blivit Madonnas egen kelgris, frontperson för en genre som i grunden förändrade musikvärlden – med den nya housen kom en publik som lyssnar på upphackade ljudeffekter mer än låtar och som ser konserter som fester snarare än spelningar.

Nu, tre år senare, har Avicii färdats genom himmel och helvete på de största housefestivalerna i Miami, Ibiza, Las Vegas. Handplockat de största vokalisterna till sina låtar. Skapat en helt egen stil inom EDM, electronic dance music – och gjort om den igen. Den enkla syntslingan i första hitten »Levels« är visserligen välanvänd av honom, men på albumet »True« blandade han in mycket country och färre beats.

I början av oktober kommer Aviciis andra album »Stories«. Ett par singlar är redan släppta och smakprov med låtar där Kents Jocke Berg och Daniel Adams-Ray sjunger har läckt ut. Sången i den melankoliska Adams-Ray-låten »Somewhere in Stockholm« tycks ha hämtat influenser från hiphopduon Lorentz & Sakarias. Och nu väntar världen förväntansfullt på mer. Själv har Tim Bergling ryckt ur sina usb-stickor från laptopen och sjukskrivit sig.

Sedan den 3 september, när Tim Berglings manager Arash »Ash« Pournouri gick ut med nyheten att han ställer in samtliga kommande konserter i år, två i USA och tre i Asien, har till och med Aviciis twitterkonto gått på lågvarv. »Jag ska fokusera på mig själv och ägna min tid åt att växa upp på ett sätt jag aldrig har fått chansen till. Normalt, eller så normalt det kan bli. Mitt team, mitt skivbolag och min familj har uppmuntrat mig att göra det här och jag inser att inte många i min position får den chansen«, skrev han i ett uttalande i amerikanska musiktidningen Billboard.

Samma dag släpptes en video till singeln »For a Better Day« – en sällsynt våldsam film, som Avicii själv varit med och regisserat. Videon följer barn som säljs till äldre män och sedan hämnas genom att slå ihjäl och hänga sina brottsutövare. Hämnarna spelas av kampsportarna Mikaela Laurén och Madeleine Vall. En film kan bli ett viktigt inlägg i en debatt, men det blir svårt när artisten, som i Aviciis fall, inte ger några kommentarer. Nu riskerar videon att passera som effektsökeri, eller i värsta fall, som ett kreativt sammanbrott.

Berglings manager, hans ständigt närvarande skugga, eller snarare överjag – Ash, är entreprenör inom it och musik. Det  var han som upptäckte Tim Bergling. Han hade länge varit på jakt efter en houseartist som kunde göra världssuccé och studerade noga alla dj:s han bokade till sin klubb i Stockholm. Vissa var inte ett med sin musik, andra för svåra och en del såg helt enkelt för slafsiga ut. Så hörde han några hemmagjorda remixer på olika bloggar av Tim Bergling, en 17-åring från Östermalm med uppenbar känsla för melodier. Ash kände sig hoppfull.

Tim Bergling tyckte om att programmera och spela dataspel och hade Swedish House Mafia som idoler.

»Med Tim ville jag göra allting rätt«, berättade Ash i en intervju med Fredrik Strage i magasinet Icon.

I sitt sommarprat la Arash Pournouri ut orden om hur han byggt Avicii till den världsartist han är i dag. Han berättade hur han helt oironiskt hade Kanye West som måttstock och hur han studerade juridik för att ligga steget före och inte bli blåst av branschen. Han är medproducent på Aviciis låtar och är alltid den som svarar i telefon när man försöker nå Avicii, ja den man får prata med. När Ash blev intervjuad av tidningen The Scholar funderade han över om han hade kunnat »skapa en Avicii« av vem som helst: »Jag hade varit lika ambitiös men vet inte om personen hade pallat trycket eller kunnat utvecklas lika snabbt. Tim lär sig väldigt snabbt och är en talang, det är det som gör att vi funkar.«

Det ter sig alltmer som att Ash är lika mycket »Avicii« som Tim Bergling. Men att Tim, den som verkar framför kulisserna – börjar gå på knäna.

Avicii

Trots att Tim Bergling bara är 25 år var det inte första gången han tvingades ställa in spelningar av hälsoskäl. »Man reser runt, lever i en kappsäck, man kommer till ställen med gratis alkohol överallt – det är ganska konstigt om man inte dricker. Det har blivit en vana, eftersom man lutar sig mot självförtroendet och uppmuntran som kommer av alkoholen. Och sedan blir man beroende av det«, sa han som nybliven housestjärna i en intervju med det amerikanska magasinet GQ.

2012 kollapsade Tim Bergling under pågående turné och fick ligga på sjukhus i New York i en vecka med en inflammerad bukspottkörtel. Två år senare ställde han in stora delar av sin »True«-turné i USA sedan han vaknat med fruktansvärda smärtor i magen. Trots det flög house-dj:en och hans team till Miami, ett stort gig väntade. Väl där fick han föras till sjukhus och opererade gallblåsan akut. Under operationen upptäcktes det att han också hade en brusten blindtarm. »Jag mår skit«, skrev han på twitter över en selfie i sjukhussärk.

Det är som om varje hit, varje spelning inför hundratusentals dansande under lasrar och fyrverkerier bär med sig en förbannelse. För sina framsteg betalar Tim Bergling med en valuta som verkar vara hans egen hälsa. Det finns en scen i filmen om Swedish House Mafia, »Leave the World Behind«, där house-kollegan Sebastian Ingrosso lämnar en skrikande publik för att stänga dörren till sitt flotta hotellrum. Det piper i öronen på honom, hjärtat rusar. Nyss stod han på scen och var älskad av hundratals fans, nu är han alldeles ensam. Deppigheten kommer med tinnitusen. Få har kunnat hantera kontrasten utan att hjälpa sig själva genom exempelvis droger och alkohol. Inte minst inom klubbmusiken, som ju utspelas i en miljö där det är direkt omänskligt att vistas utan att spetsa sinnena på något sätt. Musiken är så fysisk, den är där för att berusa och förstärka stämningar. Kulturen kring den är en glamourös och snabbt förbrännande fest.

När Avicii i maj sparkade i gång festivalsommaren på Ullevi och Summerburst marknadsfördes giget som ett helt unikt koncept under namnet »Avicii Fest«. Det skulle bli aktiviteter och överraskningar både på scenen och festivalområdet. Göteborgskvällen var kall som en höstkväll, publiken dansade klädda i mössor och vinterjackor. Det småregnade isvatten över stadion. Men festen Avicii hade utlovat kom av sig. I stället för att maxa bromsade artisten in. Dansgolvet rörde sig visserligen som en enda stor massa. Fast mixerna i låtarna var yxiga och signalerade att någonting var väldigt fel. Innan ett uppträdande några dagar tidigare hade Avicii skadat knäet och gjort entré i permobil för att sedan genomföra hela spelningen sittande på en barstol. Nu var benet bättre, han stod upp och blickade ut över en armé av beundrare. Han klickade fram en låt. Lät den ta slut, lät fansen vänta innan han la på nästa. Sekunderna kändes som minuter. Han verkade frånvarande.

De kollapsade popstjärnorna är klassiska och skrämmande bekanta figurer i musikhistorien. De är unga, vinner hela världens bekräftelse över en natt och badar plötsligt i lyx, rikedom och möjligheter. Samtidigt lever de under stor press från sin omgivning och sitt management att prestera på ett sätt de kanske aldrig bett om själva. Ofta i en ensamhetsbubbla få kan relatera till och vilsna i en värld som alltmer ter sig som en fantasi. På senare tid har filmer som »Cobain: Montage of Heck« (Kurt) och »Amy« (Winehouse) påmint om pressen unga stjärnor ofta ställs inför. Och vem minns väl inte Britney Spears hjärtskärande och offentliga psykbryt med en rakad skalle som resultat. Ingen utanför den innersta kretsen vet vad som orsakat Tim Berglings nya timeout. Eller vad han – eller Ash – ska göra nu. Men det senaste framträdandet på Ullevi var så vemodigt att till och med årsransonen av fyrverkerier kom av sig. Finalen där housestjärnor brukar hålla ett slags mästerskap i pyroteknik innan de går av scen, hoppade Avicii bara över och gick obemärkt därifrån.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera