Israel har splittrat Eurovision i över 50 år
Årets kontroverser kring Israel är det senaste kapitlet i en lång politisk strid. Ända sedan 70-talet har Eurovision kantats av bojkotter, protester och diplomatiska konflikter.
I kväll startar Eurovision-veckan i Wien i Österrike med den första semifinalen av två, som följs av finalen på lördag. Sverige tävlar med artisten Felicia och bidraget My System. Och tävlingen kan omgärdas av demonstrationer, utspel och protester redan från i dag, eftersom även Israel framför sitt bidrag. Många menar att Europeiska radio- och tv-unionen, EBU, borde kasta ut Israel ur tävlingen och flera länder – inklusive Nederländerna, Spanien, Irland och Island – bojkottar evenemanget på grund av krigen i Gaza och Libanon.
Men detta är inte första gången som vågorna går höga runt musiktävlingen. Faktum är att Eurovision varit fyllt av kontroverser i över 50 år. Israel debuterade i Eurovision Song Contest 1973 med låten Ey Sham när tävlingen hölls i Luxemburg. Landet kom på fjärde plats. Det här var bara sju månader efter terrorattacken mot Israels trupp vid München-OS, och Eurovision omgavs därför av kraftigt beväpnad säkerhetspersonal på ett helt annat sätt än tidigare.
För många europeiska länder sågs Israels deltagande som naturligt. Men i arabvärlden väckte landets medverkan kritik. Under 1970-talet sändes Eurovision i flera arabländer, men eftersom många av dessa stater inte erkände Israel brukade tv-bolagen bryta sändningen eller gå till reklam när Israels bidrag framfördes.
År 1978, när Izhar Cohen and the Alphabeta vann med låten A-ba-ni-bi, visade jordansk tv bilder på blommor när Israels bidrag framfördes och när Israel var på väg att vinna bröts sändningen innan omröstningen var färdig. Dagen efter rapporterade jordanska medier felaktigt att Belgien hade vunnit. Året efter vann Israel igen men påföljande år, 1980, avstod landet både från att tävla och från att stå som arrangör, eftersom tävlingen krockade med en judisk högtid. Istället gick uppdraget till Nederländerna. Det året deltog också Marocko – det enda arabland som hittills medverkat i Eurovision Song Contest.
Flera arabländer har velat vara med, men varje gång har det fallit på Israels medverkan. Tunisien anmälde sig 1977 och hade till och med fått startnummer, men drog sig ur före tävlingen. Libanon planerade att delta 2005 men avstod senare eftersom EBU krävde att landet skulle sända hela tävlingen, även Israels bidrag.
Även i mer modern tid har Israels medverkan lett till protester och demonstrationer, inte minst när Sverige arrangerade tävlingen 2024. Den internationella bojkottkampanjen BDS har drivit krav på att Israel utesluts sedan tävlingen arrangerades i Tel Aviv 2019.
Även Rysslands och Ukrainas bidrag har varit föremål för politiska kontroverser. Under 1990- och 2000-talen blev Ryssland snabbt en av stormakterna inom Eurovision, med flera påkostade nummer som Kremltrogna tv-bolag låg bakom. Eurovision ansågs vara ett viktigt propagandafönster gentemot väst. Men efter Rysslands annektering av Krim 2014 blev landets deltagande allt mer omstritt.
2016 vann ukrainska Jamala med låten 1944, som handlade om Stalins deportation av krimtatarerna. Många uppfattade bidraget som en kommentar till Rysslands agerande på Krim. Året därpå vägrade Ukraina att släppa in den ryska artisten Julia Samojlova eftersom hon hade uppträtt på Krim.
En av de mest omdiskuterade ryska Eurovision-artisterna är Polina Gagarina, som representerade Ryssland 2015 med A Million Voices. I senare sammanhang har hon deltagit i Kremlvänliga evenemang och offentligt visat stöd för Vladimir Putin. De ryska artisterna Little Big, som skulle ha representerat Ryssland under pandemiåret 2020, har däremot tagit kraftigt avstånd från Putin och därför tvingats fly landet. Ryssland stängdes av från Eurovision 2022 efter den fullskaliga invasionen av Ukraina.
Politik kan alltså avsluta länders medverkan i Eurovision Song Contest, men tävlingen kan också leda till politiska karriärer. 2004 vann ukrainska Ruslana tävlingen med låten Wild Dances. Det ledde senare till att hon fick en plats i det ukrainska parlamentet, där hon satt i ungefär ett år innan hon tröttnade och återvände till musiken. Eurovision är med andra ord politik i nästan lika hög grad som musik.
***
Läs även: Veckans bråk: Bojkottsfest mot Israel
