Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Lantisar är smartare än stockholmare

Life hacks kallas det numer i tv. Sunt bonnaförnuft heter det egentligen.

En bekant bjuder in mig till den nya Facebookgruppen »Glesbygdsgirls«. Det är en grupp där kvinnor som bor eller har bott på landsbygden ska peppa varandra och dela med sig av sin glesbygdskärlek. Så himla bra, tänker jag som i själ och hjärta är en stolt lantis även om jag nu bor utanför Stockholm. Det dröjer bara fem minuter innan det dyker upp kommentar från mina andra vänner. »HAHA, kul grupp, ska ni diskutera pelargoner och vilka typer av höns ni ska ha eller? Kanske ge varandra lite tips på hembränt och dansband?«

Men låt mig bara säga direkt. Har man inte vuxit upp på landsbygden har man ingen aning om vad man pratar om. Ingen. Aning. Det går inte att jämföra med att åka till stugan på landet. Det går inte att jämföra med att man ofta hälsade på sina morföräldrar på vischan som barn. Har man inte bott och verkat i glesbygd vet man inte hur det är.

Oftast när jag berättar att jag växt upp på ett lantbruk i en liten by i skogen får personen nått medlidsamt i blicken. »Men oj, stackare, mitt i ingenstans. Och ändå bor du i stan nu och är ju typ ... normal«. Det är så konstigt det där. Som om lantisar inte är riktigt med på banan och det är därför de måste bo på landet. Det är Stefan och Christer, munnen full med snus och gevär i handskfacket. Tjofadderittan, en lantis med halm ur snickarbyxorna kan du inte ha i fina salonger. Jag har aldrig förstått varför det anses som man har mer koll när man bor i stan jämfört med på landet. Det är precis tvärtom.

Att bo på landet är nämligen inget för mesar. Det krävs att man är påhittig, kreativ, stark och modig. När man står fast med bilen i en snödriva på en landsväg utan mobiltäckning gäller det att veta i vilken ordning man gör vad för att komma hem igen. Eller hur man gör för att inte familjen ska frysa ihjäl när värmepannan gått sönder och det är tjugo minus ute. Det finns inga hantverkare, lattemaskiner, biografer, pizzerior eller dygnetrunt-öppna snabblivs. Det finns ingen post, inget systembolag, inga vårdcentraler eller knappt några skolor. På landet får man köra traktor när man är sex år och vara ensam i mörkret med närmaste vuxen på flera mils avstånd och gå flera mil i snö upp till midjan (eller om det var min morfar som gjorde det, minns inte). Vill man ha nåt på landet får man bygga det själv. Life hacks heter det numer i tv. Sunt bonnaförnuft heter det egentligen.

Hur kan det anses mer civiliserat att köpa lägenhet för 100 000 kr per kvm i Sveriges mest förorenade stad för att sen köa sig till alla moment i livet än när man bor i ett hus med egen trädgård och andas ren luft för en hundradel av de pengarna?

Nu kommer snart den första snön. Och ingen gång blir det tydligare än just då: storstadsbor har ingen koll. De må vara hur civiliserade som helst med sina märkesjackor och helskägg men de halkar ändå runt i sina nya bilar på vägar med 2 millimeter snö, de står huttrande i tunnstrumpor utomhus i minusgrader eller får panik om strömmen går i en kvart.

Och jo, vi ser allt att ni fnissar åt oss lantisar när vi besöker stan för att julhandla och inte rör oss vant vid den massiva trafiken, vid stressen i rulltrapporna eller att man måste gåspringa vart man än ska. Men då ska ni veta, det är inte det att vi inte kan göra som ni. Det är bara det att vi inte bryr oss. Har man dödat en höna med händerna för att få mat när man är insnöad i skogen skiter man duktigt i på vilken sida av rulltrappan man ska stå.

6 thoughts on “Lantisar är smartare än stockholmare

  1. Mikael Ståldal skriver:

    Problemet är att Adelsköld jämför att växa upp på landsbygden för 30 år sedan med att växa upp i Stockholm idag. Det blir alltså en generationfråga, och inte bara en landsbygds-storstadsfråga.

    Hennes beskrivning av att växa upp i Stockholm idag må vara korrekt, men den stämmer inte med mina erfarenheter av att växa upp i Stockholm för 30 år sedan.

    Till exempel minns jag att det var ett drygt 2 timmar långt strömavbrott i hela Sydsverige julhelgen 1983, men jag minns inte att någon drabbades av panik.

    Möjligtvis har även livet på landsbygden förändras de senaste 30 åren.

  2. Patrick skriver:

    Som en god vän sa när hon läste detta:
    ”Men fy fan vad självgott att vräka ur sig att jag har fan dödat ett djur, jag behöver inte följa regler och visa respekt.”
    och jag kan inte annat än instämma.

  3. Kristina Fredriksson skriver:

    Alltså, det här har jag reflekterat över länge. Kan bara hålla med dig – och det är tydligt som attans. Snacka om drivet som kommer från landet, och kreativiteten. Och det sunda jävla bondförnuftet som verkar saknas både här och där 😉 När det väl kommer till kritan så är tafattheten. Drar såklart inte alla över en kam men visst finns det sanningar i det du skriver. Och att jag inte skulle kunna röra mig i fina salonger – ok, vad fel man kan ha 🙂

  4. Henrik skriver:

    Ajajaj. Nu ha ru skete i de blå skåpe.
    Dödat en höna? storstadsveganerna kommer garanterat gå till massiv attack

  5. Myrvagga skriver:

    Sjuuuuå.

  6. JP skriver:

    Väl skrivet !
    (även om jag tror att även de flesta glesbygdsbor backar inför att vrida nacken av en höna och göra något av den, den kunskapen håller på att försvinna med de äldre generationerna).

    Däremot köper vi kött direkt av bonden/jägaren, plockar svamp och bär efter säsong och tillreder mat som kockarna i matprogrammen bara kan drömma om.
    (ja, eller de serverar ju vår husmanskost fast i finare paket, tänker exempelvis på Fäviken).

    Dessutom har vi redan byggt allt som Martin Timell rimligtvis kan tänka ut och dessutom bedöma när han fuskar 🙂

    Visst, det finns inskränkta människor som aldrig lämnat sin by och lever med keps, SUV, hund och gevär.
    Men så är det i Stockholm också, jag har släkt och vänner som levt hela sitt liv innanför tullarna, de är lika inskränkta de och nästan komiskt lika gammelgubbarna i byarna i sitt tankesätt, dock med finare titel och manér.

Kommentarer är avstängda.

Video: Erik Fichtelius

»#Metoo blir partipolitik«

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera