Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Mot freden på gamla meriter

Aung San Suu Kyi har lyckats samla Burmas stridande minoriteter till ett historiskt fredssamtal. Det är inte bara viktigt för henne utan även för Kina.

Fredssamtalen i Burmas huvudstad Naypyidaw hade knappt hunnit börja förrän kaos utbröt. Delegationen från rebellgruppen United Wa State Army reste sig plötsligt upp och stormade ut från lokalen. Rasande över att de inte tillåtits tala till församlingen ansåg sig ledarna för den 30 000 man stora gerillagruppen ha diskriminerats.

– Detta får inte skada fredsprocessen, sa en pressad Aung San Suu Kyi efter utbrottet.

Händelsen är talande för den balansakt Burmas de facto-ledare befinner sig i. Sedan andra världskriget har blodiga strider utkämpats mellan Burmas militär och landets minoriteter. Krigen har handlat om allt från självständighet till rätten att skicka sina barn till skolor där det egna språket talas. För en del gerillagrupper har striderna ingått i kampen om de rika naturresurserna och narkotikan som flödar genom landet.

Oavsett vilket är stridigheterna en känslig fråga i Burma. Och det är lätt som företrädare för centralmakten att trampa fel. Men Aung San Suu Kyi har gjort fredsprocessen till sin viktigaste fråga i skapandet av ett modernt Burma. Konferensen i Naypyidaw var hennes första försök att gräva ner stridsyxan mellan rebellgrupperna och militären.

– Detta var det första mötet. Det kommer att bli fler. Och det finns många saker vi måste göra tiden där emellan, sa hon.

Det är inte första gången som Burmas regering har försökt skapa fred i landet. Inför valet i fjol försökte sig den dåvarande presidenten Thein Sein på att få slut på stridigheterna mellan militär och minoriteter. Men den gamle generalen gick ut för hårt. Han krävde att grupperna skulle lägga ner sina vapen innan de ens hade satt sig vid förhandlingsbordet. Inte en chans, svarade flera av grupperna som i protest vägrade skriva på presidentens avtal.

När Aung San Suu Kyi bjöd in till samtal var förtutsättningarna annorlunda. Och till stor del berodde det förstås på regeringsskiftet i Burma. Aung San Suu Kyi är omåttligt populär i landet och vann en jordskredsseger i höstens val – mycket tack vare de röster hon fick från minoriteterna. Valvinsten innebar att hennes parti NLD knep majoriteten av parlamentsplatserna och att generalerna förlorade delar av den makt man haft över politiken.

Men hon har också dragit nytta av sin historia. Aung San Suu Kyis pappa, frihetskämpen Aung San, har en helgonlik status i Burma. Hans ansikte pryder tavlor och affischer över hela landet och har kommit att symbolisera ett enat Burma efter britternas utträde. Den unge generalmajorens största bidrag var den fredskonferens han höll i den lilla bergsbyn Panglong i norra Burma 1947, som resulterade i att flera minoriteter lovades visst självstyre.

Det har dottern Aung San Suu Kyi tagit fasta på. Visserligen har hon själv sagt att hon vill skapa ett nytt och inkluderande Burma. Men när hon dessutom döpte sin konferens till »2000-talets Panglong«, och lade den i anslutning till Panglongs 70-årsdag, var det svårt att ta miste på symboliken.

Det vore kanske en överdrift att säga att det mötet blev lika historiskt som det 1947. Redan på förhand stod det klart att konferensen framför allt hade en symbolisk betydelse. Men bara det faktum att mötet över huvud taget hölls innebär att ett av hennes viktigaste vallöften har infriats, anser den svenske forskaren Joakim Kreutz, som har specialiserat sig på konflikterna i Burma.

– Det här blir en startpunkt för förhandlingarna med Aung San Suu Kyi och hennes parti NLD. Konferensen markerar att förhandlingarna med den gamla regeringen är förbi, säger han.

Några som har gjort allt de kunnat för att konferensen skulle bli lyckad är Kina. För att förstå hur kineserna kommer in i bilden måste vi gå tillbaka till rebellgruppen som stormade ut från mötet i Naypyidaw. United Wa State Army, eller bara Wa som de också kallas, är en av flera rebellgrupper som till en början inte ville delta i fredssamtalen. Efter decennier av krig mot militären fick de i slutet av 1980-talet makt över ett område på gränsen till Kina. Området är i dag ett nav för narkotikatillverkning och gruppen har varit ovillig att förhandla om det avtal de träffade med militären.

Att de ändrade sig berodde på att Kina slog näven i bordet.

Peking har ett starkt inflytande över Wa och andra grupper och har mycket att vinna på att det går bra för Aung San Suu Kyi. Det finns flera anledningar till det. Till att börja med är det viktigt för Kina att Burmas ekonomi kommer i gång. Ett grannland med en god ekonomi är bra för kinesiska företag som gör affärer över gränsen. Striderna har även gjort det svårt, för att inte säga omöjligt, att problemfritt bedriva handel mellan länderna.

Under den förra regeringen gjorde Kina dessutom stora investeringar i Burma som man hoppas ska bära frukt. Mest uppmärksammat är ett gigantiskt dammbygge uppe i norr. Planen var att dammen skulle leverera 100 miljarder kilowattimmar per år till Yunnan i östra Kina. Men massiva protester från allmänheten fick bygget att stanna upp och nu är kineserna angelägna att få i gång projektet igen.

Men det som framför allt lockar kineserna är Burmas läge vid Bengaliska viken. Härifrån får Kina en stor del av sin gas och olja via pipelines som löper tvärs igenom  konfliktdrabbade områden i norra Burma. Uppemot 240 000 fat olja pumpas dagligen genom det kuperade landskapet hela vägen till Yunnan. Planen från kinesiskt håll är att bygga en järnväg längs sträckan, så fort freden kommer.

Viken är även viktig av andra strategiska skäl. Kina befinner sig i en pågående konflikt i Sydkinesiska havet där man tvistar med grannländer om vem som ska få lov att fiska i havet och utvinna den gas och olja som döljer sig i den leriga havsbotten. Om situationen i Sydkinesiska havet skulle förvärras är det viktigt för kineserna att ha »tillgång till varmare vatten«, som Niklas Swanström, chef för Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik, uttrycker det.

– Det betyder att om någon skulle »stänga« Sydkinesiska sjön så kan de använda sig av Burma för att få tillgång till havet, säger han.

Enligt Swanström är det också viktigt att för kineserna att ha Burma som allierad. Från Peking finns det en rädsla för att man ska bli utmanövrerad i Burma av USA. Det skulle från kinesiskt håll betyda att USA får en starkare utgångspunkt i sin så kallade encircelment strategy, alltså att man avskärmar Kina från omvärlden.

– Jag tror inte det finns verklighet i argumentet men i Peking känner man att det är så. Kina upplever det som att de har mycket att förlora, och samtidigt mycket att vinna på en bra relation med Burma, säger Niklas Swanström.

Konferensen i Naypyidaw var som sagt ett första steg mot fred. Nu börjar arbetet med att ta fram ett ramverk för nästa års konferens där diskussionerna fortsätter.

Aung San Suu Kyi har gjort klart att fredsprocessen gör före andra problem som plågar Burma. Kanske innebär framgången i Naypyidaw att hon nu kan ägna mer tid åt den fråga som omvärlden helst av allt ser att hon angriper: Förföljelsen av den muslimska folkgrupp rohingya.

Men som Toe Zaw Latt, redaktionschef på tv-kanalen Democratic Voice of Burma, uttrycker det över en skakig telefonlinje från Rangoon:

– Det här var början på en början.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera