Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Härligt besvärliga människor

Det är elfte gången Fokus utnämner Årets svensk.

Time magazine tilldelar sin utmärkelse Person of the Year, tidigare Man of the Year, den person som »på gott och ont  … gjort mest för att påverka årets händelser«. I år blev det Trump förstås.

Årets svensk i Fokus tappning skulle tidigare ha utfört »extraordinära insatser som bidrar till att förändra det svenska samhället på ett sätt som kommer att påverka svenskarna i dag och/eller i framtiden«. Det är en vacker formulering, men den har visat sig vara en aning vag och samtidigt för hård. »Extraordinära« är ett starkt ord. Från och med i år har vi därför formulerat oss annorlunda. Årets svensk ska »under året ha visat prov på självständighet och originalitet« och på så sätt ha »bidragit till att förändra ett land som på gott och ont gillar det samstämmiga och välanpassade«.

Årets svensk handlar därmed inte bara om den person som får utmärkelsen, utan också om det land vi lever i. Och Årets svensk måste bokstavligen ha utmärkt sig – det vill säga skilt ut sig från bakgrunden. Det borgar för intressanta diskussioner.

I år har vi haft en jury där flera av ledamöterna själva har haft år då de skulle ha uppfyllt kraven på att vara Årets svensk. Ni möter juryn i tidningen, liksom förstås Årets svensk, som ni redan sett på omslaget: riksdagsledamoten, socionomen och den tidigare peshmergasoldaten Amineh Kakabaveh.

Ann Heberleins kolumn om tiggeriet i förra numret har fått många att ilskna till. Det som intresserar mig mest är hur utbrett ointresset är för att diskutera en hastig värderingsförändring i Sverige. För bara några år sedan skulle det ha ansetts som grov cynism att tillåta, eller till och med bejaka, tiggeri på gatorna. Nu anses det vara grov cynism att ifrågasätta om gatutiggeriet bör uppmuntras. Är vi verkligen så desperat ointresserade av vår egen tankevärld, att den som väcker frågan måste stenas?

Årets svensk är inte ensam om att stöka till det en aning i riksdagen. Annie Reuterskiöld porträtterar några riksdagsledamöter som låtit övertygelse gå före parti.

Margit Richert. Vad kan man säga? Vi är inte särskilt blödiga på Fokus, men flera av oss fick tårar i ögonen den här gången.

God jul och gott nytt år.
Vi ses igen den 13 januari. 

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera