Den avgörande frågan – S eller SD?

Frågan om vilken regering som kan stödja sig på vem i riksdagen kommer att dominera politiken fram till valet. Men den skarpa frågan är inte vad någon vill eller önskar. Frågan för den borgerliga politikern är i stället: Vad är värst – Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna?

Detta dilemma lever redan varje borgerlig väljare och riksdagsledamot med. En ärrad centerpartist formulerade frågan­ för att beskriva sin inställning. Vad är värst – ett brunsvart befläckat sverigedemokratiskt parti eller en maktfullkomlig socialdemokrati? För hen var det självklart.

Med tre block i riksdagen efter valet 2018, kanske med Sverigedemokraterna som näst största parti, räcker det inte med svävande retorik. Då måste alla välja, och frågan blir vad som är värst. För en centerpartist är det inte Socialdemo­kraterna. Det är det inte heller för en liberal. För centerpartister och liberaler är det trots allt värst med ett parti som de ser har rötter i fascismen och kopplingar till dagens höger­extrema demonstranter.

Fram till valet kommer allianspartierna på olika sätt att försöka hålla ihop i ett paket­, även om snören och omslags­papper är skadade. Moderater och kristdemokrater tyckte inte att Sverige­demokraterna var värst när de röstade om förtroendet för försvarsminister Peter Hultqvist.

Svaret från Moderaterna är redan inövat:
– Vi måste kunna tala med dem som har 20 procent av väljarna, och det är inte väljarna det är fel på.

Men det intressanta är ju vad detta »tala med« sedan leder till. Den som säger att Socialdemokraterna är värst kan regera med stöd av Sverigedemo­kraterna. Centerpartisten som formulerade frågan hör till de äldre, folkrörelseförankrade­ bondeförbundare som har en lång historia­ av samverkan med arbetar­partiet.

Historien är viktig för att förstå vad som händer nu. Det var så nära att Olof Johansson skulle bilda regering med Göran Persson under samarbetet 1996–1998. Men ingen av dem vågade ta steget, något de bägge ångrar efteråt.

Det var så nära att Ingvar Carlsson och Bengt Westerberg gått ihop efter valet 191994. Men Folkpartiet blev för litet i valet, och Ingvar Carlsson ansåg att det inte finns något mer nervöst än ett nervöst Folkparti.

Och det var så nära att Olof Palme bildat regering med Ola Ullsten på 1970-talet, berättar minnesgoda socialdemokrater. I stället släppte Palme fram den folkpartistiska minoritetsregeringen 1978–1979.

Det finns fortfarande starka krafter inom C, L och S som gärna skulle se en blocköverskridande mittenregering. Krafter som ligger lite lågt nu, men som bidar sin tid. Socialliberala krafter i tre partier som delar många värderingar. De ser mer gemensamt med varandra än med kommunister, gröna maktspelare, högerfolk och svartskjortor.

Men så länge valretoriken är att en ­allians står mot vänstern kommer väljarna att tröttas av hypo­tetiska­ frågor om vem som vill regera med vem. När det sedan verkligen gäller makten efter valet kommer det i stället att koka ner till frågan om vad som är värst.

Läget är i grunden allvarligt med högerpopulister på marsch i Europa, på plats i Vita huset och med högerextrema innanför och nazister utanför Bok­mässan. Då kanske vi måste gå ännu längre tillbaka i historien för att förstå hur en parlamentarisk situation kan lösas.

När demokratin hotades efter första världskriget och den ryska revolutionen gick liberaler, bondeförbundare och social­demokrater samman­ mot extremhögern och kommu­nisterna för att rädda demokratin. De hade svaret på frågan om vad som är värst. Den frågan kommer att ställas igen.

Denna artikel bygger på ett flertal bakgrundssamtal­ med välplacerade källor­ inom politik, förvaltning, näringsliv och forskning.