Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Anna-Croneman_u02_raw_170911_124 Kultur

SVT:s nya drama queen

Nya dramachefen Anna Croneman avslöjar hur hon vill vinna striden om tittarna.

Det är nästan så att vi möts i svängdörrarna i tv-huset på Gärdet, Anna Croneman och jag. Hon på väg in som nybliven chef för SVT Drama och jag på väg ut för gott efter många år som tv-producent.

Nu sitter Anna Croneman i en väl nött korridor med en budget på cirka 250 miljoner om året och ett uppdrag att producera 50 timmar drama. Bland annat en kriminalserie att sändas på söndagar, en drama­serie på måndagar och tre miniserier. Hennes beslut ska få SVT att klara konkurrensen från streamingsajterna och få en nöjd publik att betala tv-licens eller skatt. Dessutom har hon en rejäl påse pengar för samproduktioner inom spel­film.

Att kalla det en maktposition inom svensk tv-serie och filmvärld är ingen överdrift.

– Men, det jag har mina händer­ på kommer inte att synas­ i tv-rutan förrän 2020, så lång är framförhållningen för produktion, säger hon.

Anna Croneman är första kvinnan på posten sedan legendariska Ingrid Dahlberg byggde en dramavärld inom SVT med oinskränkt makt. Hon införde såporna och serieproduktionen till exempel »Rederiet« och »Varuhuset«. Anna Croneman kommer från en annan värld, den fria filmbranschen. Spelfilm av hög kvalitet har varit­ hennes varumärke. Fortsatt hög kvalitet men för en bred publik är framgent hennes uppgift.

– Egentligen, säger hon, är den här avdelningen en utvecklingsavdelning. SVT är ju en beställarorganisation, det slutliga beslutet, så kallat green light, kommer uppifrån och vi får ramar från en ledningsgrupp.

– Vad gäller crime-genren är jag rejält trött på ­rituella barnmord och skändade kvinno­kroppar. Det får inte bli industriellt. Det går att berätta om våldet i våra samhällen utan slentrian, säger Anna Croneman och som exempel på sina preferenser tar hon manusförfattaren Sally Wainwright som skrivit »Happy Valley«, ett BBC-drama med vardagsrealism så det osar, tidigare sänt på SVT, och som nu finns på Netflix.

Hon är ganska återhållen, säkert lite orolig för att säga något som inte passar, en kaxig kvinna från frilansvärlden som försöker att inte ätas upp av institu­tionen SVT. Ingen sätter sig på Anna, säger en kollega från filmbranschen. Men har hon någon frihet att skapa något nytt i sitt nya uppdrag?

– Friheten finns, jag vill kämpa för ett mer differentierat utbud. Allt kan inte vara för alla. Det ska finnas mer att välja på. Vi kan inte samtidigt behålla vår gamla trogna pub­lik och skaffa oss en ny. Kan jag visa att det är utmärkt med ett nytt serieformat på sex gånger 45 minuter så har jag vunnit en del.

– Jag är känd för att säga rakt och rent ut vad jag tycker, inte så diplomatisk. Nu för­söker jag lära mig att ibland hålla käft och spara energi.

SVT har med vd Hanna Stjärne i spetsen beslutat att lägga lika mycket kraft på webben och SVT Play som att sända program efter en tablå. I Anna Cronemans uppdrag ingår att producera en serie som publiceras unikt för webben. Den svårflirtade gruppen unga tittar på streamad tv.

Anna Cronemans första möte med film­världen var en doku­mentärproduktion om Sjöbo, »Så går ett år«, av Ebbe Gilbe, Kjell Tunegård och fotografen Gunnar Källström – i branschen känd som en av de mest originella och långsamma dokumentärer som gjorts. Anna var produktionsassistent på filmbolaget och tog strid för att teamet skulle få göra den film de trodde på.

– Här mötte jag tre personer som var helt upptagna av vad de ville berätta. Sjöbo då blev ju politiskt sprängstoff för bråket kring invandrarfrågan. Det är sådant jag går i gång på. Jag känner i luften passionen för filmskapande och ser direkt när någon absolut måste berätta sin historia. Då kan jag gå in och stötta. Vi ska vara den bästa partnern för upphovspersonerna, de ska vilja komma till oss, säger Anna Croneman som tror att det är så SVT kan konkurrera med Netflix och HBO.

 

I många av SVT:s framgångsrika serier finns en botten som skildrar människors drömmar om framtiden och hur dagens Sverige blivit till. Det svenska narrativet, om man vill. Det går en röd tråd från filmatiseringen av »Hemsöborna« (i regi av Bengt Lagerkvist 1966) över Lars Molin-eran (”Tre kär­lekar« 1989) till dagens satsning på »Vår tid är nu« (en släktkrönika i svensk efterkrigstid).

– Våra serier är på svenska. De är fast rotade i vår kulturmiljö, det är ett starkt vapen.

– Långa serier utan avslu­tade­ avsnitt är en ganska ny genre­ för SVT. Det började med »Bron« för sex år sedan och nu behöver vi bli bättre. Jag vill inte komma med någon formulering om vilken typ av berättelse jag skulle vilja se, då fylls min mailkorg av förslag som exakt passar in i den mallen. Det blir fabriksgjord tv och det tror jag inte på.

Efter utbildningstiden på Dramatiska institutet producerade Anna Croneman bland annat »Veranda för en tenor« i regi av Lisa Ohlin med en helt utflippad Krister Henriksson i huvudrollen. Kritiken jublade men publiken svek.

– Filmproduktioner är krävande, det är total uppmärksamhet och det är på liv och död. Jag hade ett nyfött barn och tog med mig sonen på inspelningen. Han budades med bil till barnvakten. För att stå ut måste man ha en kärlek till filmkonsten och branschen. Filmskapandet är en kollektiv känsla, ett team som jobbar ihop, det blir en andra familj. Jag kommer att sakna det.

Hon producerade filmen »Kontorstid« av Tomas Alfred­son, också en person med stark uppfattning om hur och vad han vill berätta.

– Vi drattade på ändan rejält. Jag har sällan blivit så sågad av kritiken, berättar Anna Croneman.

Kritiken är viktig och ständigt närvarande bland program och folk på SVT. Anna Croneman har en exmake vid förnamn Johan som är en av public services hårdaste kritiker­ men också tillskyndare. Hur känns det?

– Jag har aldrig kunnat påverka vad Johan Croneman skriver i Dagens Nyheter, varken förr eller senare. Jag kan få på nöten eller så låter tidningen någon annan skriva. Nä, det oroar mig inte …

– Jag gillar inte rampljuset, ingen rödamattantyp alls. Det är innehållsprocessen som tar tag i mig. Jag läser manus, allt, och jag vill vara med männi­skorna. Jag är jagad av alla möten här just nu och känner lite oro att inte passa in. Jag springer och hinner inte riktigt förbereda mig. Det är allt från personalmöten till internationella säljbolag hela dagarna.

Det är lätt att bli respektfylld inför jätteuppgiften att förvalta ansvaret för public service.

– Vet du vad jag önskar mig hett, ett eget rum. Tänk att det ska vara omöjligt att i denna jätteanläggning få ett eget rum, säger Anna Croneman i korridoren, den där mycket skavda korridoren som hyser Sveriges största samproducent inom film och tv-serievärlden, där en del av public servicekulturen är att inte ställa krav, att åka med SL-kortet och inte taxi och att hämta kontorsmöblerna själv. <

Hur hamnade jag här

1968
Föddes i Ånge, Medelpad.

1993
Gick producentlinjen på Dramatiska institutet efter att året innan ha provat på som assistent på ett produktionsbolag.

1998
Började som producent på Svenska Filminstitutet.

Motto:
Ensam är inte stark.

2002
Deltog i Film business school.

2004
Fick stor framgång med tv-serien »Kron­prinsessan«
efter Hanne Vibeke Holsts roman, med produktionsbolaget Bob film.

2013
Blev vice ordförande i Svenska Filminstitutets styrelse.

2017
Blev SVT:s dramachef.

Video: Erik Fichtelius

SD eller S?

KrönikaNovell
Prenumerera