Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Löftet Löfven vill tala tyst om

Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020, sa Stefan Löfven. Förre LO-utredaren Jan Edling vet varför det inte lyckas.

Stormen efter Håkan Juholts tid som partiledare hade lagt sig. Stefan Löfven skulle få mandat som partiledare fullt ut genom att väljas på ordinarie partikongress.

I öppningstalet på kongressen 2013 i Göteborg satte han upp ett mål. »Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU senast 2020«, sa Löfven och fick en stående ovation. 427 000 personer var då arbetssökande, arbetslösheten 8,2 procent.

Ett klassiskt val av fråga. Sysselsättningen har sedan 70-talet varit viktig både när arbetslösheten varit på några procent och uppåt tio.

2013 var den en av väljarnas tre viktigaste frågor. Valåret 2018 är det (än så länge) full högkonjunktur, i flera yrkesgrupper är det akut personalbrist och sysselsättningen har halkat ner till sjunde plats bland väljarnas viktigaste frågor. I november var 308 000 arbetslösa, eller 6,6 procent.

Stefan Löfven själv kommer inte att prata mycket om målet från 2013, men hela tiden bli påmind om det. Hade han satt ett sysselsättningsmål i stället hade han kunnat göra segergesten redan 2015. Då nådde Sverige högst sysselsättning av EU-länderna.

– Men målet lägst arbetslöshet i Europa är nästan omöjligt att nå. Det går inte att som i andra länder reglera arbetslösheten med förtidspensionering eller tidigare ordinarie pensionering, säger Jan Edling.

Han var LO-utredare 2005 då han sammanställde rapporten »Alla behövs«. Där beskrev han hur en växande andel människor permanent fanns utanför arbetsmarknaden; genom förtidspension, långtidssjukskrivningar, åtgärder och arbetslöshet. Rapporten var inte populär i LO-borgen med ett valår i antågande. På moderaternas partikansli lusläste man den däremot och myntade uttrycket utanförskapet.

– Göran Persson hävdade att siffrorna var fel. Det bet i S-hjärtat att höra det här.

Jan Edling hamnade i frysboxen och blev i stället utredare på statliga Vinnova.  I dag är han pensionär och konsult och kommer i nästa vecka med en rapport, »Den svenska arbetsmarknaden under tre decennier« på uppdrag av Svenska ESF-rådet.

Rapporten blir en slags summering: hur gick det efter regeringsskiftet 2006? Det enkla svaret är att det samlade utanförskapet sjönk de första åren. Efter alliansregeringens åtstramningar av förtidspensioneringar och sjukskrivningar minskade andelen som permanent fanns utanför arbetskraften.

– Fast då steg arbetslösheten i stället. Det motade alliansregeringen genom att dela ut fem jobbskatteavdrag på sammanlagt 100 miljarder kronor. Det stimulerade den privata konsumtionen, Sverige föll betydligt mindre än andra länder efter finanskrisen 2008 och Anders Borg kunde utses till Europas bäste finansminister, säger Jan Edling.

Grundkonceptet fanns redan i en serie OECD-rapporter (»OECD Jobs Strategy«), menar han: håll nere lönenivån genom att ge arbetslösa lägre och tidsbegränsad ersättning (sänkt ersättning och höjda avgifter i a-kassan), ökad konkurrens om jobben (ökad arbetskraftsinvandring) och fler enkla jobb (rut- och rot-avdrag och sänkt restaurangmoms).

De långsiktiga effekterna då? Jo, på 70-talet var andelen i direkt arbete 70 procent och på ungefär samma nivå är vi i dag. Runt 30 procent är alltså tillfälligt eller permanent frånvarande från arbetsmarknaden, då som nu. Jan Edling ser tre tydliga grupper bland dem:

• Invandrare och framför allt de som kommit i närtid. Samtidigt som arbetslösheten sjunker ökar den bland dem som är födda utomlands.

• Personer med funktionsnedsättning. På 80-talet kunde många av dem få jobb genom anpassning på arbetsplatsen och sjukskrivingar stod samhället för. 90-talskrisen förändrade bilden.

• De långvarigt frånvarande, där det finns en blandning av orsaker. Framför allt handlar det om att andelen sjukskrivna över ett år har ökat kraftigt sedan 90-talet.

Åren 2004–2005 toppade kurvorna för det mesta: både antalet förtidspensionerade och långtidssjukskrivna var som högst. De senare (över ett år) stod för 45 procent av sjukförsäkringskostnaderna då mot 35 procent i dag.

Då var S-regeringens sikte inställt på att få ner den öppna arbetslösheten under 4 procent.

– Tar man ut mer frånvaro genom sjukförsäkringen minskar arbetslösheten. En stor del av de som varit sjukskrivna länge förtidspensionerades. Göran Perssons regering uppnådde målet om arbetslösheten – men först efter valet, säger Jan Edling.

Sedan 2013 är i stället målet att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet. Det är inget operativt mål, menar han.

– Hur ska man kunna jämföra arbetslöshetens storlek i länder med olika system för sjukpenning och förtidspensionering? Vi har sett hur de systemen har stramats åt i Sverige genom åren, men vi ser samtidigt att länder som Österrike och Belgien fortfarande ger arbetskraften generösa villkor för förtidspensionering.

– I Sverige uppmuntrar vi människor att arbeta allt längre. I många europeiska länder är det många som lämnar arbetsmarknaden i tidiga åldrar. Det kombinerat med att Sverige och Tyskland var de europeiska länder som tog emot störst andel flyktingar under 2015, där vi vet att startsträckan för nyanlända är lång, säger Jan Edling.

Kort sagt: Löfvens mål kommer inte att lyckas. Den gamla verktygslådan för att »snygga till« arbetslöshetssiffrorna finns inte längre.

Jan Edling är inte den förste med LO-bakgrund som säger att kejsaren i arbetsmarknadspolitiken är naken, att frånvaron på arbetsmarknaden är större än de officiella siffrorna. På 70- och 80-talet sa Hans Hagnell, ekonom på Metall och riksdagsledamot, och senare landshövding i Gävleborg, samma sak.

– I dag har vi ett samhälle där en femtedel står utanför, de är arbetslösa, förtidspensionerade eller i Ams-åtgärder. Det är inte full sysselsättning, sa Hans Hagnell 1986.

Efter 2006 skulle alliansregeringen angripa utanförskapet.

– Alliansregeringen minskade genom sina åtgärder antalet förtidspensionerade och sjukskrivna. Men den gjorde det till priset av ökad arbetslöshet. Och i stället för att utbildas för att komma tillbaka till arbetsmarknaden sattes massor av männi-skor i Fas 3-åtgärder.

– Där fick de lära sig att skriva cv för att söka jobb. När de gått några sådana kurser kunde de själva bli lärare i att skriva cv, säger Jan Edling.

Efter regeringsskiftet 2014 har en del återställare kommit i arbetsmarknadspolitiken. Bortre parentesen i sjukförsäkringen har tagits bort och taket höjts, fast en riksdagsmajoritet har samtidigt i ett tillkännagivande sagt att parentesen, den så kallade stupstocken, ska återinföras. Avdragsrätten för fackföreningsavgift återinförs, och en karensdag i a-kassan avskaffas.

– Regeringen har valt att fortsätta begränsningarna av förtidspensioneringen och säger att Försäkringskassan ska verka för att sjukpenningtalet ska ner till 9 dagar senast 2020. Men sjuktalen har fortsatt att öka. Det beror främst på att de anställda i offentlig sektor går på knäna, och ökningen kommer sannolikt att fortsätta.

Använd extratjänsterna till fler händer i vården, det ger också nyanlända chansen till jobb, menar han. Men annars är lösningen att förverkliga det livslånga lärandet. Och att sätta in omskolning och utbildning tidigt, innan arbetslösheten är ett faktum.

– I dag är arbetsmarknadens parter allt mer skeptiska till Arbetsförmedlingen och använder mer de omställningsorgan som parterna utvecklat tillsammans. Det finns elva trygghetsstiftelser i dag, där en allt större del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken hamnat.

– Det måste till ett nytänkande. Hur ska vi organisera arbetsmarknaden så folk inte slås ut så fort? Och hur gör vi så att arbetslösheten kan vara så tillfällig som möjligt?

Hade Stefan Löfven satt ett sysselsättningsmål 2013 så hade alltså hans möjligheter att lyckas varit betydligt bättre. -Sysselsättningen hösten 2017 ökade till 82,7 procent av befolkningen mellan 20 och 64 år, vilket är den högsta siffran sedan 1992 och den högsta i Europa. Förklaringen finns i högkonjunkturen, men också i att en rekordhög andel kvinnor i Sverige är i arbete och att vi jobbar längre än i många andra länder.

Men det finns stora utmaningar ändå.

– Demografin ser ut så att stora grupper pensioneras de kommande åren. Ska vi klara dagens nivå på välfärden om fem år behöver vi komma upp i en sysselsättningsgrad på 83 procent, säger Jan Edling.

Men det mål som statsministern själv satte upp som överordnat – att Sverige skulle ha Europas lägsta arbetslöshet 2020 – kommer inte att nås.

– Vänner, det är ett väldigt ambitiöst mål! Det blir inte enkelt, sa Stefan Löfven på kongressen 2013.

Nej, det blir det verkligen inte.

Läs mer:

Tungt för Löfvens älsklingsprojekt #40-17

Jobb? Var god dröj. #11-17

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera