Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

»Orkar inte göra politik av metoo«

Kommunalbasen Annelie Nordström vill bli kvinnornas röst i riksdagen. Nu berättar hon om resan från fack till politik.

Det var Emma Lennartsson, Stefan Löfvens tidigare statssekreterare, som ringde upp. Att Kommunals ordförande Annelie Nordström vägrade uttala explicit stöd för Socialdemokraterna var illa nog. När hon dessutom – mitt i brinnande valrörelse – tyckte att det var dags att Feministiskt Initiativ (Fi) kom i riksdagen brann det till på partihögkvarteret.

– Jag blev uppringd och bannad. Jag fick så mycket skit för det, säger Annelie Nordström.

Missnöjet med socialdemokratin hade grott inom Annelie Nordström länge. Visst, partiet lyssnade och nickade artigt varje hon berättade om de reformer Kommunals medlemmar krävde. Men de tog aldrig det där klivet som behövdes för att det skulle »bli ordning« på kvinnornas arbetsmarknad, hävdar hon.

– I barnomsorgen är över 40 procent av barnskötarna visstidsanställda, varför? Vi kommer väl inte sluta med att bedriva förskolor? Det är helt absurt!

Annelie Nordström reser sig upp från sin halvliggande ställning i den insuttna kökssoffan. I dag är hon inte längre ordförande för ett av Sveriges största fackförbund, eller sosse för den delen, utan arbetsmarknadspolitisk talesperson för just Fi. Annelie Nordströms intåg i partiet har intresserat partiforskarna. Att en före detta fackordförande flankerar Gudrun Schyman på valaffischerna ger tyngd, hävdar de.

Nu har partiet även presenterat sin första statsbudget och enligt Annelie Nordström ligger man med mindre än ett halvår kvar till valet bättre till än någonsin: I opinionen har partiet starkare stöd än vid samma tid 2014. Medlemsantalet är dubbelt så stort och, kanske viktigast av allt understryker hon, så har förra valresultatet inneburit att Fi den här gången får valsedlarna betalda och distribuerade av staten.

– Förra gången fick vi trycka och skicka ut allting själv. Då orkar man inte nå ut till alla vallokaler. Vi orkade inte placera ut valsedlar i Vilhelmina förra gången, det blir helt annorlunda nu.

Om Fi skulle lyckas locka till sig 4 procent av rösterna i valet räknar de med 14 mandat i riksdagen. Frågan är om de har tillräckligt många representanter med politisk erfarenhet för att fylla platserna. Annelie Nordström medger att det saknas erfarenhet i Fi-kadrerna. Och just därför kommer partiet att undvika alla politiska koalitioner om det kravlar sig över riksdagsspärren.

– Det finns bara ett par tre stycken som har suttit i ett fullmäktige eller har politisk erfarenhet på det sättet. Då kan man inte gå in i ett politiskt samarbete. Man måste veta vad den egna »bodyn« är innan man förhandlar.

Ser du några problem med att ett så oerfaret parti tar sig in i riksdagen?

– Det gjorde Sverigedemokraterna också och där är det under all kritik när det gäller kunnande. Det är bara det att kvinnor medger sin okunskap. De där gubbarna kan väl ingenting mer än vad vi kan.

Helst skulle Annelie Nordström se att Fi tog en liknande position den Västerpartiet haft den här mandatperioden.

Skulle det vara aktuellt även om regeringen styrdes av Ulf Kristersson?

– I enskilda sakfrågor så kan jag se det som möjligt, men inte i ett långsiktigt samarbete, säger hon.
I Annelie Nordströms och sambon Börje Lindvalls gemensamma arbetsrum ligger högar av kuddar med broderade feministiska symboler. När Nordström inte skriver på sin kommande bok broderar hon åt till sina vänner. Men det kostar. Devisen är att ju högre lön, desto dyrare kuddfodral. Något bland annat ekonomen Klas Eklund fått erfara när han köpte ett av konstverken.

– Klas var en av mina första kunder. Han betalade 1700 kr per kudde, säger hon.

I en intervju i höstas sa Gudrun Schyman med anledning av Metoo-upproret att partiet »jävlar måste mobilisera överallt«. Fi är ju bäst på att omsätta frågan i faktisk politik, betonar både hon och Annelie Nordström. Men i opinionen har ingen varaktig skjuts synts för Fi i spåren av Metoo.

Annelie Nordström skyller på medierna.

– I alla de stora aktiviteterna som har varit på Sergels torg så var Gudrun den som talade längst. Inte ett ord någonstans om att hon överhuvudtaget var där. I TV har man klippt bort allt, det var bara Åsa Regnér som syntes.

Hur resonerade ni i partiet när Metoo drog i gång?

– Jag är så märkt av det jag själv har varit med om att jag kan inte vara drivande i det på samma sätt som Gudrun och ett antal andra personer i Fi har kunnat vara. De har fått ta det.

Vad menar du?

– Jag är så märkt av mitt liv. Jag orkar inte omsätta det i politik. Det är för känsligt fortfarande. Det finns andra krafter som klarar det bättre, vad jag tillför i Fi är att vara så integrerad med allt som rör arbetsmarknaden. Man har inte riktigt haft någon som har haft den breda kunskapen som jag har.

Vilken betydelse kan ert Metoo-misslyckades få i valet?

– Svårt att bedöma just nu. Nu ska vi sätta vår valplattform och i slutet på februari sätter vi riksdagslistan, får vi lite media på det så kommer folk att se att vi är de som omsätter Metoo-rörelsens opinionsaktiviteter i politik. Och att det saknas hos de andra.

***

När Annelie Nordström gick till Fi höjde en del på ögonbrynen. Men för de som kände henne var det logiskt. Kommunalskandalen (vi återkommer till den) hade inte direkt ökat hennes anseende i arbetarrörelsen. I Fi kunde Nordström göra sig hörd i en rad hjärtefrågor som hon återkommer till under intervjuns gång: sex timmars arbetsdag, ett uppdrag till Medlingsinstitutet som ska utmynna i jämställda löner samt att delen om allmänna visstidsanställningar plockas ur lagen om anställningsskydd, las.

De två senare frågorna drev hon även i facket – gång på gång – men utan framgång.

– Vi slogs om detta hela tiden i LO, men blev nedröstade varenda gång. För hur ser det ut där? Jo, den som satt bredvid mig – jag som representerade 510 000 medlemmar – hade bara ett par tusen medlemmar. Men vi hade varsin röst, säger hon och skakar på huvudet.

FI:s politik har ofta fått kritik för att inte vara tillräckligt verklighetsförankrad. Kritikerna har skrattat åt förslag som omskolningskurser för män, förkortad arbetstid och fri invandring. På frågan vad politiken skulle kosta, har svaret från Gudrun Schyman varit att partiet inte har någon »fullödig budget«. I valrörelsen 2014 skrev Liberala Ungdomsförbundet ihop en rapport som slog fast att Fi:s valprogram skulle kosta 500 miljarder kronor.

– Gudrun och styrelsen har tagit till sig av kritiken. Och det är därför vi har gjort den första statsbudgeten och verkligen jobbat igenom den och prioriterat. Den ser annorlunda ut än det man har vispat ihop tidigare, säger Annelie Nordström och pekar på förslaget om sex timmars arbetsdag:

– Vi säger inte att det ska genomföras nästa mandatperiod. Utan vi har satt oss in i ordentligt hur det rent praktiskt ska kunna gå till och lagt upp en plan för det. Och så är det med många av våra förslag, de har blivit mycket mer realistiska i och med att vi har gjort konkreta reformer som har finansierats.

Finns det några frågor som du känner att du inte kan ställa dig bakom?

– När det finns så mycket kvar att göra för mänskligheten har jag svårt för när djurrätten går för långt. Som att påkörda djur också ska ha ambulans, säger hon och fortsätter:

– Det finns ett gäng i Lund och några i Umeå som är väldigt rabiata. Jag har lite svårt för det men jag respekterar dem, de har sitt och tycker som de gör.

Annelie Nordström bor i en lägenhet på Sveavägen i Stockholm som ägs av Kommunal och Byggnads. På andra sidan innergården ligger hennes gamla kontor. I samma hus finns Byggnads och några av de mindre LO-facken. Våningen under bor Nordströms efterträdare på Kommunal, Tobias Baudin, och ett par våningar under honom ligger en italiensk restaurang. Tidigare Metropol Palais. Klubben ägdes Kommunal och visade sig vara tyngd av förluster. Uppgifterna om pengarullningen i förbundet – vid sidan av striptease-shower och en vidlyftig alkoholkultur – satte till slut stopp för Annelie Nordströms fackliga karriär.

Efteråt tackade hon Aftonbladet för granskningen. Något hon bara delvis tycks stå fast vid i dag.

– Granskningen som sådan, den seriösa delen av den, inte den publika delen av den. Om man inte läste så noga kunde man få för sig att det var jag som strippade på Metropol. Det missuppfattades av andra tidningar som faktiskt skrev det, i Norge var det förstasidesnyhet.

Var det rätt beslut att lämna Kommunal?

– Det fanns rapporteringsbrister, det finns i varenda företag och organisation. Däremot, i nästa skede, när media rapporterade om det här och det blir en fråga om förbundets trovärdighet och att ta ansvar för att organisationen kan repa sig, då föll ansvaret på mig.

Hur tror du skandalen påverkar förtroendet för dig som politiker?

– Det är jättesvårt att avgöra, det är ungefär som med Gudrun och att man kommer ihåg att hon var alkoholist för 20 år sedan. På något vis kommer det alltid att kleta vid. Samtidigt fick jag även mycket positiv respons.

Annelie Nordström fortsätter:

– Mitt huvudfokus var att få organisationen att förstå att organisering på arbetsplatserna var det allra viktigaste. Och det lyckades: det var fler medlemmar när jag gick av än när jag gick på, trots tappet i januari 2016.

Men samtidigt raderade skandalen ut halva ökningen du bidrog till.

– Jo, men jobbet som gjordes de två första åren att få hela organisationen att fatta detta finns ju kvar, säger hon.

Annelie Nordström lägger en av de feministiska kuddarna tillrätta på en hylla i arbetsrummet. Hon medger att hon inte riktigt förstår det där med identitetspolitik som många av hennes partivänner talar om. Hon ser sig själv som en »vardagsfeminist«.

– Jag tycker att identitetspolitiken är struntprat. Kvinnor är halva befolkningen, det är väl inte en identitet.

Broderierna är bara en sidoinkomst för Annelie Nordström. Ordförandejobbet innebär att hon kan leva på förbundets treåriga fallskärm på 64 000 kronor i månaden ett tag till. Att fackets medlemmar betalar en partipolitikers levebröd är inget konstigt tycker hon. Tvärt om.

– Det är lite kul att Kommunal betalar en bit av Fi:s valkampanj. Och jag ska göra allt jag kan för att det ska bli bättre för Kommunals medlemmar, fast från en annan position.

 

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera